Hej! Kommer ihåg att jag för snart 10 år sedan (som 20 åring) ville köpa min drömbil… jag hade pengarna att köpa en begagnad kontakt för cirka 200 000 kr - men förnuftet segrade då försäkring och allt annat hade blivit snordyrt. Istället reste jag mycket under dessa år vilket jag är väldigt glad för idag.
Men nu har jag hittat samma drömbil 10 år senare för cirka 60 000 kr på blocket. Visserligen har den 15 år på nacken och en del mil. Men kanske är det nu man ska unna sig lite? Jag har hyfsad ekonomi idag, skuldfri och drygt 500 000 i fonder och en buffert.
Halvförsäkringen på bilen går på 380 kr i månaden - så inte jättefarligt för en 30 åring som bor mitt i stan. Det jag tycker är lite skrämmande är ifall bilen skulle behöva extremt mycket reperationer då det är en rätt gammal bil.
Är det nu man ska unna sig sin tonårsdröm, trotts att det kommer säkert försena mitt mål om 1 miljon på börsen med över 1 år? Hur resonerar ni mellan spara, spendera och unna sig?
Köp den eftersom du trots allt funderar så pass mycket på den att du lagt upp en tråd om det här. Gissar att du alltid kan sälja den igen relativt omgående om det nu visar sig att det inte blev/känns som du hoppats på? Jag gör själv det här misstaget ibland att jag gör research och funderar och väger fördelar och nackdelar och sedan avstår jag från ett köp. Då var ju all den här tiden och energin jag lagt på det innan lite onödig.
Bilprofilen Scott Kilmer brukar säga att om du vill köpa en sportbil, köp en billig typ Miata så att du får det ur systemet. Lägre risk och de tappar inte lika mycket i värde per år som dyrare bilar. Det går att ha mycket skoj för 60 000 kr i bilköp! Och ångrar du dig så går det ju att sälja senare.
För mig vore det en dröm med en Porsche 944 eller en äldre Audi TT. Det behöver som sagt inte kosta skjortan.
Om det är rätt att köpa bilen vet bara du, eller rättare sagt vet bara du i efterhand. Hur mycket vill du ha bilen i förhållande till hur stor vikt lägger du vid den ekonomiska kostnaden? Ett tips som kan ges vid större inköp är att vänta ett tag för att undvika impulsköp som man sedan kanske ångrar, men du har ju funderat i 10 år och sedan startat en forumstråd så det kan du nog bortse ifrån.
Övriga tankar:
Du kommer inte att ruineras av inköpet eftersom du har god ekonomi.
Köpet vekar ekonomiskt bättre nu än när du var 20.
Någonting “måste” man lägga pengarna på. Det kan t.ex. vara resor, bilar, att gå ner i arbetstid, ekonomisk trygghet, att gå i pension tidigare eller ha mer pengar över när man väl tar pension. Drömbilen kanske är det du vill lägga pengarna på?
Just detta tipset är kanske inte så dumt. Men generellt ska man hålla sig långt (låååångt) ifrån vad Scott Kilmer brukar säga. Ibland kommer han med direkt farliga tips.
Nu är jag ju, i egenskap av bilentusiast, något partisk men hade min drömbil inte kostat mer än 60 kkr och jag hade pengarna till hands så hade jag inte tvekat en sekund, running costs be damned.
Mitt resonemang är att köper man en drömbil i motsats till en bruksbil (eller ens en annan typ av entusiastbil) så köper man egentligen inte bara en bil, det är såväl en upplevelse som ett självförverkligande på samma gång.
Har tidigare haft en Alfa 159 och hämtar en “ny” på tisdag nästa vecka. De är i grunden mycket samma bil, och mitt 159-ägande har varit relativt problemfritt/“billigt” jämfört med många andra bilar jag ägt.
Köp den, sen kan du bocka av din dröm. Med en så pass billig bil kan du ju rackla på själv eller anlita billiga verkstäder för att hålla den rullande. Du är ju redan medveten om att du kommer bränna pengar och skaffa dig bekymmer.
Det är ju en vacker skapelse, men priset känns ju nästan misstänkt lågt. Å andra sidan räcker det med något litet småstrul så har du snabbt lagt mer i reparationer än vad bilen kostade att köpa.
