Bra val ovan, hyra ut är ett gissel ibland, även om man får bra folk så slits en hyr lgh, alla berättar vad bra det är, men mina källor säger att de är bidrag till kostnader och inte kostnadstäckning för de flesta.
Bästa rådet jag kan ge, hyr/köp nåt och njut, är du där så kan du uppgradera sen.
Här kan du leta runt lite : https://www.idealista.com/sv/
Att hyra ut har sina nackdelar. Kanske bättre att hyra själv. Mer flexibelt och man kan byta destination om man vill. Det är vanligt i Spanien att man äger några extra lägenheter att hyra ut. Som sin försörjning.
Eller köpa en lägenhet för eget bruk. Utan att hyra ut.
Min upplevelse av kompisar som det fungerar för, är de som ser uthyrningen som en bonus. Det vill säga att de har köpt det för eget bruk, har “accepterat” kostnaderna och se uthyrningen som en bonus.
Att göra det till affärsverksamhet, då tror jag att det finns lägre hängande frukt om man inte är på plats och ser det som en större sysselsättning i sitt liv och kan värdeförädla det.
Ja, det är min känsla också. Men då är min fråga varför man inte väljer ett billigare land än Spanien som Turkiet, Grekland eller Portugal istället där huspriserna är lägre, varför just Spanien? Är det för att språket är lättare att förstå? Mindre politiskt oroligt? Billigare och bättre flygförbindelser?
Tror det enklaste svaret är: ”för att alla andra gör det…” och för att ribban därmed är lägre…
Lite: ”Don’t wish it was easier. Wish you were better”
När vi började leta bostad i solen så tänkte vi mycket på pris/värde för fastigheten, efter samtal med vänner/bekanta som har anknytning/bostad i olika soliga länder och en del research på olika forum för expats landade vi i Spanien mycket för att det är;
Vi var nära på både Turkiet och Grekland just för det var rätt attraktivt prismässigt efter finanskrisen och vi har semestrat i båda länderna många gånger, men det tyvärr relativt dålig rättsäkerhet i båda länderna, speciellt när det gäller att vara fastighetsägare med långsamma myndigheter och underutvecklat fastighetsregister.
På vår shortlist hade vi även Kroatien eftersom vi har flera vänner med anknytning till Balkan som har bostad där. När vi pratade mer med dom om det så avrådde dom eftersom processen för köp var rätt komplicerad med lokala myndigheter och fastighetsregister trots att dom har släkt på plats och kan språket.
Känner du fortfarande att det är så idag? Kan man inte lite på lagfarten osv. i dessa länder nu heller?
Delvis, för Turkiet så har vi två bekanta som har fastigheter, ena är nöjd men är orolig för hur den politiska utvecklingen slår på ekonomin, den andra är i domstolsprocess för att byggaren sålt fastigheten minst två gånger.
För Grekland har vi rätt många vänner vars föräldrar har flytta tillbaka till Grekland för pension i solen, där verkar det som att i storstäderna funkar det rätt bra men på öarna och landet är det långa processer med lokala fastighetsregister som ställer till det vid överlåtelser och arv.
Vet du om de använde sig av advokat vid köpet? Gjorde i så fall advokaten fel och missade detta?
Ungefär var börjar det räknas som “storstad”? Är 50k invånare en tillräckligt stor stad till exempel? 100k?
Vet att dom hade ett ombud under köpet, oklart om det är det ombudet gjort fel/missat eller om det inte ens gick att kolla upp det hela inför köpet. Det är flera köpare som är i tvist med byggaren, tolkar det som att det inte enbart är deras ombud som missat något utan det är något mer omfattande.
Verkar vara beroende av komun/region, för fastigheter i Aten verkar det varit relativt smidigt. Strax norr om Aten i en mindre kommun är det en rätt utdragen process kring en arvsöverlåtelse, har förstått det som att man behöver vänta ett stort antal år för att se om någon opponerar sig att man “claimar” en fastighet och i nästa steg själva överlåtelsen.
Hittade lite mer info om just Grekland och köpa fastighet på Grekland-forumet Kalimera. 
Det där ser inte så bra ut. Hittade däremot lite mera lovande information gällande Norra Cypern:
Nya regler sedan 2 januari 2008 kräver att alla köpeavtal, vid köp av fast egendom i Norra Cypern, som skall registreras på Lantmäteriverket “Lands Office” inom 21 (tjugoen) dagar efter undertecknandet. Stämpelskatten på 0,5% måste vara betald innan registreringen kan påbörjas. När köpeavtalet är registrerat är köparen är skyddad mot att tomten säljs vidare och avtalet kommer dessutom alltid att ha företräde vid eventuella tvister.
@Daniel_Nilsson Mycket lovande med Norra Cypern och ett pålitligt Lands Office!
Cypern hade rätt förmånlig skatt (via PrivataAffärer) när vi tittade, vet inte om det fortfarande gäller.
Med tanke på skatteaspekten så tittade vi också på Portugal (mindre relevant numer), men redan 2010 var det rätt höga priser längs Algarve-kusten, fick då tipset om Porto (andra största staden som ligger längs Atlant-kusten) som har en mer lokal profil med en rätt rimlig prisbild, tyvärr så fanns/finns inga direktflygningar från Sverige.
Bara för att förtydliga, den vinstskatt du får betala är den 22% som för fastigheter i Sverige eller är den 30% som vinstskatt på “vanligt” kapital?
Varför sålde du? Kände du att du blev trött på platsen, inte utnyttjade huset tillräckligt eller behövde du helt enkelt pengarna? Dvs. var det ett rent ekonomiskt beslut eller kände du dig “klar” med huset efter 3 år?
Hur mycket köpte respektive sålde du huset för? Om du inte vill ange exakta siffror kanske du kan ange värdeökningen i % per år?
Jag upptäckte när jag räknade på detta och jämförde med svenska siffror att köp/säljavgifterna för fastigheter utomlands äter upp väldigt stora summor jämfört med i Sverige:
Sverige: Köp - Pantbrev 2% (om man tar lån och bara den del som belånas), Lagfart 1.5%, Sälj: Mäklare 2-3%
Utomlands: Köp ca 15%, sälj ca 10%?
Jag räknade på en fastighet med värdeökning på 4% per år. Efter 6 år så har man fortfarande inte gått plus på värdeökningen i detta läge utan först vid år 7 går man plus. Utomlands gäller det verkligen att hålla i fastigheten länge om man vill göra en ekonomisk vinst på den jämfört med i Sverige såvida inte värdeökningen är mycket högre utomlands på fastigheter än den är i Sverige.
Gjorde research innan, kollade brett först, men land efter land föll bort av olika anledningar, kvar blev Spanien för Vädret och enkelheten i att det går lösa det mesta ganska enkelt. Lätt att komma till och bra infrastruktur, trevligt folk, bra mat ganska billigt och hyfsad skatt, bra sjukvård. Gjorde en checklista, då blev de ganska enkelt (för oss)
Varför pratar man aldrig om Italien? Enklare att ta sig dit med bil, speciellt för skåningar. Maten kan man inte klaga på.
De som jag känner som har hus i Italien har familj eller släkt där och talar språket. Har kanske lyssnat med halva örat men låter som att köpa hus där är inte lika välkrattad manege för oss svenskar som det är i Spanien. Visst bör man lära sig spanska om man vill bo i Spanien, men personligen har jag inte upplevt språket som en lika stor barriär som i Italien, det finns så klart stora variationer beroende på region.
Jag kollade på Italien också, men såg inga fördelar där jämfört med de andra länderna jag räknade upp (Spanien, Portugal och Cypern).
Italien har “allt” förutom tillräckligt bra vinterklimat och tillräckligt ok byråkrati. Det där sista är lite av en gissning.
Idealet vore om Italien hade legat i Spanien!
Vad har Italien? Låga priser? Bra säkerhet för fastighetsköp? Vänlig inställning mot utläningar? Välfungerande samhälle? Bra klimat på vinterhalvåret?
Jag kan väldigt lite om Italien, men jämförde jag med Norra Cypern (som jag låtar åt) så kände jag att alla dessa (möjligvis med undantag för välfungerande samhälle) var bättre där.
Bra mat, fantastiskt kaffe, utmärkt glass, många fina historiska trädgårdar och byar, mycket kultur och kulturhistoria, utmärkt design och arkitektur, mycket småskaligt, vackert landskap, goda viner. Bra väder men inte på vintern. Våren kan vara regnig och sval.
Anarki på vägarna men efter en vecka upptäcker man att det fungerar rätt så bra om man vågar ta för sig.