Hej allihopa
Jag undrar om vi har någon tråd som diskuterar kostnadsnivåer genom livet på djupet. Det är den del som är svårast för mig att greppa. Studentåren och småbarnsåren var billiga, barnens tonår jäkligt dyra, hur är perioden 50-65? Hur blir perioden 70-döden?
Min erfarenhet är att när barnen flyttar hemifrån sänks initialt kostnaderna rejält.
Sen hittar man på annat att lägga pengarna på. Jag upplever att det är mer upplevelser och mindre prylar (för man har redan det mesta) samt att i alla fall jag fortsätter att sponsra sonen (jag betalar våra resor och lite annat).
Perioden 70 och uppåt tror jag beror på hälsan. Om man hamnar på ett särskilt boende och inte kan laga sin egen mat, behöver köpa tjänster så drar det snabbt iväg.
Andra områden som kan skjuta iväg är medicin som inte täcks av högkostnadsskydd, tandvård etc
Är man frisk och kry tror jag mkt väl att man kan fortsätta resa eller spendera på upplevelser. Jag ser många äldre som fortfarande är aktiva (golfar, reser, rider).
Hej!
Det är nog svårt att svara på då det är mycket individuellt kan jag tänka mig. Hittills för oss som hushåll har det blivit successivt dyrare. Men om det beror på att det FAKTISKT blivit dyrare eller snarare life style creep är svårt att avgöra. För vår del är det nog det senare. Vi har tillåtit oss att spendera mer allteftersom portföljen vuxit.
Men jag ser också framemot många svar som åtminstone ger anektodisk insyn.
För egen del så kan jag se att kostnaderna när barnen föddes jämfört som tonåringar är 300% högre 
.
Egentligen inte mycket life style creep men att vi vill andra saker i livet nu än då.
Det där att förstå “vad vill jag senare” är svårt att greppa. Jag gissar att jag vill samma som dom flesta andra.
Beror nog på. Vissa arbetsrelaterade mer-kostnader minskar nog t ex när man går i pension men samtidigt ökar tiden som ska fyllas med något vilket kan öka de kostnaderna.
Inköp av nya saker och sparande är kanske poster som kan sänkas när man blir äldre/närmare pension. Själva resandet kan också bli billigare om de frikopplas i tid från skollov men samtidigt kanske man också har tid/vill resa mer.
Samma sak med åren med barn. Min bild var nog att olika kostnader relaterade till döttrarna ökade med deras ökande ålder men å andra sidan minskade deltid/vabbande osv också.
När baren till slut flyttar hemifrånsjunker kostnader för mat, varmvatten, hushållsartiklar, läkarbesök mm som sjunker med färre boende. Men större skillnaden uppstår nog på om man kan/vill anpassa boendestorlek, boendeadress, bil mm utifrån ändrade behov för barnens skull. Gör man det så kan nog kostnaderna sjunka en hel del.
Det vore spännande att höra från dom som har utflugna barn hur det blivit. Reste ni så att kostnadsnivån var densamma?
En gissning är att många spenderar det vi kan helt enkelt och då går inte kostnadsnivån ner utan omvandlas. Frågan blir kanske först viktig när man funderar på att sluta jobba.
Vad var det som gjorde det dyrare med tonåringar?
Hur kan småbarnsåren vara billiga? Tycker det mest är VAB och föräldraledighet, på sista raden har det inte varit fett.
Finns en lång tråd här med just den biten Ekonomin är som sämst när man är i 45-års åldern | Inför eventuellt poddavsnitt
Angående 60+ har jag tyvärr ingen bra input.
Alla utgifter är generellt sett högre med stora barn. Resor, kläder, mat, osv. Runt slutet av tonåren är det mycket kring körkort och student som kostar. Mobiler. Månadskort. Gymkort. Ska de iväg på någon form av läger osv blir det större utgifter. Småbarn är mycket billigare i drift.
Dom små äter t.ex. mindre men också billigare typ av mat. Gröt vs hamburgare typ.
Dom små accepterar begagnade kläder, klippa håret hemma, tycker en utflykt i närmsta skogsdunge är spännande osv.
Vår kostnadsnivå i FIRE med utflugna barn är i liknande den när vi jobbade med barn hemma. Vi bor i samma hus och har fortfarande bil så de fasta kostnaderna sjönk inte. Kostnader för mat och förbrukningsartiklar sjönk men å andra sidan steg kostnaden för egna aktiviteter, restaurangbesök och resor.
Jag tror man ganska automatiskt anpassar sig till inkomsten, samt sparmålet.
Så länge jag hade ett konkret sparmål så var sparandet automatiskt maxat utan att det kändes som jag snålade på något. Men varje spenderad krona var ju en krona mindre sparat.
När jag väl nådde nivån där investeringarna växte snabbare än sparandet så blev det automatiskt mer spenderade, inte någon väsentlig skillnad, men mer känslan. Varje krona måste inte sparas.
Lönen måste ju likväl hamna någonstans, hamnar den inte här så hamnar den där.
Dom äter ju minst som en vuxen, ofta mer. Avgifter för idrott, liftkort, biljetter ökar. Innan dom vuxit färdigt växer dom ur skor varje säsong osv.
Jag är precis i brytgränsen där barnen börjar arbeta/flytta ut, och har gjort en ganska seriös kalkyl fram till pension.
Främst kommer vi att öka sparande och amortering, och lägga oss på en utgiftsnivå som gör att man flyter in i pensionen med samma nivå på levnadsstandard.
Denna planen ger dock utrymme även för att vi ska kunna unna oss lite mer vardagslyx, och blir väl lite mer resor (även om jag i tråden om hur man motiverar sina resor för sig själv deklarerade att hemma är bäst, så har jag en fru att ta hänsyn till också)
Annars har vi ett hus vi trivs med, hobbyfordonen är inköpta och har inga stora grejer alls kvar på “att-göra-listan”, så räknar med att våra marginaler ökar rejält. Byter vi boende kommer det att bli billigare än nuvarande, och troligen även minska transportkostnaderna
Pension vid 61 är planen.