Har haft SAS amex kort i flera år. Kunnat gjort flera trevliga 2-4-1 resor med hjälp av poäng. Business resor till usa och asien i stort sett gratis (3000 kr för två pers tur och retur för skatter och avgifter). Betalar 100 kr i månaden för kortet (tidigare ett tag dyrare kort på 400 kr/månad). Alltid betalat räkningarna i tid. Alltid tänkt att jag spenderar inte mer än jag hade gjort utan kortet. Tycker också ett sådant här kreditkort är bra att ha för bla:
behöver inte bekymra sig för om det finns pengar på kortet vid restaurangbesök etc
bra vid resor, en gång i usa drog en guidad tur dubbel betalning på kortet, jag ringde amex och dagen efter var det struket bara, inget krångel överhuvudtaget. Om det hade varit på mitt swedbankkort hade jag väl hållit på än idag och klagat över den betalningen, 10 år senare.
Rätt bra reseförsäkringar
MEN, forskning säger ju dock att vi spenderar mer pengar när man har ett sådant här kreditkort än om man inte hade haft det och tror man annorlunda är man bara lurad. De stora företagen som amex har enorma resurser och algoritmer för att tjäna pengar och tror jag själv att jag vinner detta spelet och får “gratis” resor är jag bara en lurad loser osv.
Vad tror ni, spenderar man mer genom att ha kreditkort, eller kan man ha disciplinen att inte göra det och således bara få ut fördelarna genom det?
Alt beror väl på hur mycket avgifter som är förknippade med kortet och värden av eventuella bonusar. Detta kommer inte att vara lika för alla.
Själv har jag kort från Norwegian och betalar inga avgifter och har en blygsam cash-back. Finns väl nån vis investeringsnestor som har sagt “jag spenderar aldrig mina egna pengar”. Det finns ett värde i att konsumera krediter i vissa fall. Må vara att detta värde är större i USA än i Sverige.
Såvitt jag vet så “lurar” kortbolagen en mer indirekt.
Alla konsumenter har kort för att det är smidigt/de får bonus av kortbolagen.
Handlarna måste ta kort, annars finns det inga kunder/konsumenter.
Kortbolagen tar betalt i procent av handlarna (kortavgifter) som är högre än de kickbacks de ger till konsumenterna.
Handlarna får inte ta ut kortavgifter av kunderna (enligt avtal med kortbolagen).
Därför måste handlarna höja priserna för alla kunder för att få täckning för kortavgifterna.
VISA/Mastercard drar nu in typ en procent av all omsättning konsumenterna står för.
Ovanpå det säljer kortbolagen data från transaktionerna till andra bolag.
Jag har inte koll på hur stor del av intäkterna kommer från vilka källor, men jag misstänker att själva kreditgivningen och ränteintäkterna från den är en mindre viktig del i affären än man kan tro.
Inom EU finns det sedan 2015 ett pristak på transaktionsavgifter för de flesta konsumentkort; det är satt till 0,2% för debetkort och 0,3% för kreditkort (EU-förordning 2015/751). I USA är motsvarande avgifter i runda slängar fem gånger högre, eller nåt däråt. Regleringen till trots verkar det inte gå någon särskild nöd på betalningsförmedlarna, av någon obegriplig anledning. Raljerandet åsido så bör räntesökande beteende inte uppmuntras. Det finns också andra avgifter än bara transaktionsavgiften för handlarens del; det är ju oftast minst två banker plus kreditkortsnätverket (Visa/Mastercard/Amex) plus ibland även en kortinlösenfirma (t.ex. iZettle) inblandade i transaktionen och alla ska ha sin del av kakan.
Kreditkortsutgivarnas affärsmodell är komplex och det finns många gungor och karuseller att ta igen utgifter på; om man vill nörda ner sig så rekommenderar jag att man läser Patrick McKenzies artikel Anatomy of a credit card rewards program .
Perspektivet är USA-centrerat naturligtvis, men principerna torde vara ungefär samma även här, om än med i allmänhet mindre siffror. EU:s pristak på transaktionsavgifter är dock värt att hålla i minnet när man läser. Det är den huvudsakliga anledningen till att det finns så dåligt med cashback-kort här. De dyrare kreditkorten där man får resor och försäkringar och annat bygger på att man lockar med en produkt som egentligen har mycket låg marginalkostnad (t.ex. osålda flygstolar i business class) men som av kortanvändaren uppfattas ha ett mycket högt värde (flyga business class är ju svindyrt). Detta är ju inte nödvändigtvis lurigt, som konsument kan man ju i princip aldrig köpa en flygstol i business class för ett pris som faktiskt motsvarar flygbolagets marginalkostnad, men när man räknar på vad kreditkortsförmånen är värd så är det inte riktigt rättvisande att använda marknadspriset för en sådan flygstol som förmånsvärde heller.
Jag handlar allt jag köper på mitt kort för att maxa fördelarna, men inte en chans i världen att jag någonsin handlat mer än jag tänka “bara för att” det betalades med kreditkort. Jag tror att den typen av frestelse/speldjävul snarare ligger i användarens personlighet än i tillgången på ett sådant kort.
Alternativet kontanter är dock ännu dyrare för handlaren. Hanteringen är mycket dyr både när man ska lämna in dagskassan och hämta växel. Av säkerhetsskäl bör det göras av Loomis eller liknande vilket kostar mycket. Det är förmodligen därför vi ser så många kontantfria butiker i dag.
Scenario 2: Du har ingen morot att spendera pengar.
Givet vis kommer våra aphjärnor att spendera mer pengar i scenario 1 oavsett hur rationell du tror du är.
Min bestämda uppfattning är att du sparar absolut noll genom att använda kreditkort.
Det här känns som ett bra tillfälle att använda den gamla floskeln ”tala för dig själv”.
Jag åker varje år med familjen till släkt i USA. Det kostar ca 6-8000 för kortavgifter och flygskatter. Då flyger vi business. Alternativt kan man åka ekonomi och betala kontant, ca 40000.
Det är väl kanske lite detta jag menar. Man rationaliserar att spendera pengar.
Men jag fattar att det finns undantag. Du kanske sparar en slant, vad vet jag.
Kreditkort är blir lite game:ifierat med bonusar och kopplat. Då måste man ju fråga sig varför det blir förmånliga poäng/cashback/försäkringar. Tanken är ändå att kortutfärdaren ska tjäna pengar och gå plus. Då är det ränteutgifterna , dvs man låter krediten börja ticka ränta samt ditt köpbeteende som finansiera det hela. Hade alla varit som @Anonym så skulle kreditkortsbolagen gå i konkurs. Dave Ramsey brukar påpeka en studie att hjärnan reagerar olika beroende vad man använder för betalmedel. Kontanter gjorde ondast, debitkort mindre ont och kreditkort var lägst smärtsamt.
Det skadar inte att vara lite ödmjuk och inse att ens eget beteende inte motsvarar hela populationen.
Inte nödvändigtvis. Hade jag inte kommit åt prisvärda flygstolar via kortet så hade jag sagt upp det och förmodligen skaffat ett annat istället.
inköpen som görs vore desamma, mat etc.
Det man däremot inte satt något pristak på är valutaväxlingskursen när man handlar i annan valuta, där gör kortutgivaren en massa pengar. Många har ett valutapåslag på ett par procent, vissa har inget sådant men det alla gör är att de sätter en egen valutakurs som ofta är mycket sämre än den officiella växlingskursen. Det här skulle självklart EU kunna förbjuda på samma sätt som de gjort med de tidigare hutlösa mobilavgifterna, men verkar inte finnas något intresse bland politikerna.
