Lösningen blir tyvärr att man måste bli mindre digital. Börja använda mer kontanter och framför allt ha kontanter hemma. Det läskiga här är att många tycker att det är helt okej hur bankerna ska kräva in uppgifter som är hopplösa att samla in om man inte är mönstermedborgaren. Har du ett avvikande beteende så är du en risk och bankerna vill ju inte ha risk som de inte tjänar pengar på.
Hur noga kan det vara?
Alltså , banken behöver ett statement från kunden för att ha ryggen fri gentemot tillsyningsmyndigheten.
Så gör en grov uppskattning.
Jag förde över en större summa till farsan nyligen pga lägenhetsköp och det inmebar att jag fick besvara ett gäng extra frågor om pengarnas ursprung men då jag har lönekonto i samma bank samtidigt som pengarna kom från ett sparkonto i en tredje bank (och är en blandning av lön och kapital) så fick jag göra en grov uppskattning, dvs 100% löneinkomst.
Tog ett par vändor via mail innan de var nöjda men sedan fick jag en fullmakt att godkänna för överföringen
Jag har Länsförsäkringar Bank.
Vet inte om det är rätt, men jag hade valt att tolka frågan som ungefärlig och gett grova tal.
De vill väl bara se om det stämmer hyffsat med var pengarna faktiskt kommer ifrån? Att du fått en viss del från lön, viss del från firma och viss fel från arv går ju verifiera med konton hos arbetsgivare, skatteverk och dödsbon. Exakt summa lär väl inte vara relevant?
Det skumma är ju om du helt vägrar svara eller plötsligt börjar sätta in pengar som inte går att verifiera utan att vilja besvara följdfrågor.
Hade de velat att jag redovisar allt på öret skulle jag fått panik och klappat ihop.
Varför inte svara typ:
- 573 miljoner men jag har alltid varit helt usel på matte!
1 gillning
Har du fått en större summa utifrån som direkt investerats (t.ex. arv) som inte är lön som du kommer ihåg ange det och säg lön för resten! Även om du fått massor av små summor här och där som gjort det möjligt att spara mer av din inkomst förändras inte det!
Krångla inte till det i onödan!
Så länge man inte försörjer sig på att köpa och sälja på blocket eller något annat udda så är det ju ändå sanningsenligt för de flesta! Att det eventuellt kommit lite extra här och där från andra källor som gått till nöje eller leverne spelar ingen roll om banken vill veta vad pengarna som finns hos banken sparat eller investerat kommer ifrån!
Hänvisa till Skatteverket där all beskattningsbar inkomst finns registrerad. Resten ser dom i sin historik. Historik som banken inte har sparat är inte relevant längre. Vill banken veta något får dom forska i det och återkomma med vilka summor som är oklara.
Det är lätt att vilja sätta banken på plats men personligen rekommenderar jag att svälja den egna stoltheten ( Vilken bank har minst gestapofasoner? - Nr 20 av Kanske ).
4 gillningar
Maktbalansen är ojämn. Problemet är betydligt större för individen jämfört med banken om tjänsterna stängs av.
2 gillningar
Ja då är man rätt körd.
Jag skulle själv inte kunna redogöra i detalj utan bara på ett ungefär. Får boka ett möte med banken och ta reda på vad som är oklart.
Här kommer en update.
Fick ett trevligt svar från Handelsbanken. Jag ska göra en ungefärlig uppskattning på pengarna som redan finns på banken (det mesta har legat där länge och kan därför betraktas som “eget sparande”, största delen ligger dessutom på ett ISK där värdet ändå varierar från vecka till vecka). Sedan ska jag uppskatta pengarna som kommer in under året och skriva lite kommentarer. Färdig.
Det verkar mest som att de behöver få in något för att själva ha ryggen fri.
Att behöva uppskatta pengarna som kommer in känns ju lite märkligt, samtidigt kan det vara ett skydd för mig själv. Om jag anger att jag inte kommer att överföra större summor till utlandet och det händer plötsligt ändå är det ju bra om de ringer mig och kollar med mig innan de godkänner den överföringen. (Hände mig någon gång, det räckte att jag sa i telefon att det verkligen var jag själv som hade gjort det.)
Så är fortfarande mycket nöjd med Handelsbanken.
7 gillningar
Läste om en annan som fastnat på något liknande;
Kunde inte lösa in ett miljonarv hos riksbanken för att ursprunget inte kunde redovisas. Förmodligen för gamla, då… annars borde de väl kunna använda enstaka sedlar för att köpa småsaker då och då?
Alltså, om pengarna låg på bankkonto då uppstår samma problem med att visa varifrån pengarna kommer. Speciellt om det legat där i sju år och banken raderat historiken.
Min erfarenhet är att specifika kundkännedomsfrågor (det vill säga inte bara begäran om att uppdatera kunduppgifter som skickas regelbundet) i praktiken betyder uppsägning. Har bankernas system en gång flaggat för något så skickas frågor, men det finns ingen person som egentligen sitter och funderar över svaren, utan det skickas bara tillbaks något standardmeddelande om att banken “fortfarande inte förstååååååår” och saknar tillräcklig kännedom för att fortsätta kundförhållandet.
Det beror på att det är dyrt att göra mänskliga analyser och ingen enskild vågar heller ta någon risk. Det är enklare att bara följa algoritmerna.
Den bankman eller telefonist man pratar med är ofta trevlig och tillmötesgående. Men de har inget att säga till om när det gäller uppsägningar. Det bestäms centralt av anonyma som bara kopierar standardfraser.
Man måste ha klart för sig att de flesta kontoinnehavare inte ger bankerna några intäkter, och behövs det läggas minsta mänsklig tid på dem, blir de direkt en förlustaffär. Bankerna delar inte ut konton för att de vill, utan för att de enligt lag inte får säga nej. Minsta flaggning från systemet som kräver uppföljning blir därför en ursäkt för att avsluta.
Fick för ett tag sen själv en fråga om varför en av mina räkningar hade betalts från ett annat konto än mitt egna, med krav på förklaring och dokumentation.
Hade ett väldigt enkelt svar. Räkningen hade betalts från min frus konto (vilket jag kunde visa med kontoutdrag). Vi har varit gifta i tjugo år och har, som gifta par oftast har, gemensam ekonomi. Min fru sköter räkningar och betalningsmottagare är redan inlagda i hennes nätbank.
Det är ett vanligt förfarande, logiskt, inte i strid mot några villkor och kan inte fylla någon funktion för penningtvätt.
Inte desto mindre får jag tillbaka standardsvaret: “Banken förstår inte”.
Jag kunde inte svara annat än att jag redan gett den förklaring som finns att ge, och citerade tidigare svar. För säkerhets skull, trots att det inte ens efterfrågats, redovisade jag också med kontoutdrag pengarnas ursprung (ett ganska litet belopp iofs) eftersom det dessutom råkade vara utbetalning från en myndighet vilket även det i sig självt utesluter penningtvätt.
Fick tillbaks: “Banken förstår fortfarande inte varför din fru betalat din räkning”.
Insåg då att jag kommunicerade med en AI och la ner.
I detta fall spelade det ingen roll. Jag var inte intresserad av att behålla tjänsten, men jag tar med mig en lärdom….. Det är ingen mening att spara kvitton etc för att kunna redovisa vid eventuella frågor. Har det väl kommit frågor är det s.a.s redan kört. Det enda realistiska sättet att försöka undvika uppsägning är att inte göra något som riskerar att leda till flaggning i bankernas system från första början.
Jag har hört om så många människor som blivit av med konton med de mest tramsigaste motiveringarna där banken uppenbart bara spelar dum. Har alltid tänkt att historierna om detta är förskönade, och att det egentligen ligger mer bakom. Men nu vet jag hur enkelt det är.
Tyvärr är det lite en skam att bli uppsagd av banken, eftersom man känner sig skum. Tycker att fler “Svenssons” måste börja tala ut om hur de drabbas, för att få till en politisk förändring.
5 gillningar
Intressant. Så du hade en betaltjänst hos banken vars räkning betalades från ett annat konto? Varför reagerade de på det?
Men jag håller med dig, när man väl frågats har man ingen chans.
Om det stämmer att “har man väl frågats, så har man ingen chans”, och att detta är bankernas sätt att bli av med olönsamma kunder, så är min snart 85-åriga mamma helt rökt nu.
Handelsbanken skickar nu varje dag påminnelser till henne om att hon måste inkomma med en redogörelse för ursprunget för samtliga tillgångar senast den 29 april, annars spärras både mobilappen och internetbanken.
Hon har rotat fram en massa papper och har påbörjat något slags sammanställning, som hon hoppas att hon ska orka göra färdigt inom de närmaste dagarna.
Men det verkar ju inte som om det spelar någon roll hur hennes redogörelse kommer att se ut.
Hon har varit kund i Handelsbanken i över 50 år, och har ingen annan bank. Mig veterligen har hon aldrig gjort någon utlandstransaktion eller något annat som det kan finnas relevanta skäl att ifrågasätta.
Men eftersom det verkar som om snart sagt vad som helst kan trigga bankens kontrollsystem, så är det sannolikt kört för henne. Och jag utgår ifrån att banken spärrar hennes bank-ID, när de ändå håller på. Troligen hennes konton också.
Mamma lider av yrsel, balansrubbningar och ett flertal andra fysiska krämpor. Hon är fullständigt beroende av att kunna sköta fakturor och andra ekonomiska åtaganden digitalt, beställa hem matvaror på nätet etc.
Jag är hennes enda anhöriga och lever med svår psykisk ohälsa. Bor dessitom i en annan stad. Men på något sätt lär jag ju nu med stor sannolikhet bli tvungen att ta hand om hela hennes ekonomi samt allt annat som hon i dagsläget hanterar själv på nätet utan problem.
Jag är fruktansvärt rädd och helt förtvivlad, och bara gråter. Det här är som en mardröm.
3 gillningar
Andas, du är inte där än. Finns det någon du kan prata med (vän, psykolog, kyrkan eller någon annan) för att bolla dina tankar? Kan din mamma få hjälp av någon annan att fixa sammanställningen om hon har för svårt för det? Som sagt inget beslut är fattat än. Det kanske bara är en allmän rutinkontroll. 
2 gillningar
Jag skulle absolut inte utgå från att din mamma inte har någon chans bara för att hon blivit tillfrågad. Hennes redogörelse blir naturligtvis viktig, och så även att hålla deras deadline.
5 gillningar
Tack snälla för ditt stöd.
Jag har erbjudit mig att åka till henne i helgen och hjälpa henne, men hon har bestämt sagt att det inte behövs.
Jag har också flera gånger uppmuntrat henne att prata med mig om hon kör fast, eller vill bolla tankar kring detta. Och påtalat att det viktiga är ATT hon besvarar frågorna. Inte att svaren blir “perfekta”. Samt sagt till henne att det är helt OK att säga till banken precis som det är - “jag känner mig lite osäker på om jag har gjort rätt; återkom gärna om ni behöver mer information” .
4 gillningar
Jag har flera gånger fått frågor om överföringar av större belopp eller till ovanliga länder. Har alltid bara varit att visa upp fakturan eller motsvarande så har det löst sig på ett kick och inte resulterat i några efterföljder. 
3 gillningar
Jag upplever samma sak. Har gjort fler KYC / AML-formulär än jag minns, har aldrig varit något problem. Det som dock man alltid måste komma ihåg är ju att förutsättningarna är annorlunda för alla.
Varför jag inte upplever det som något problem / inte delar uppfattningen att man är på väg ut när man får frågorna är för att jag både förstår varför det görs, jag förstår vad de är ute efter och kan jag skriva och formulera mig på ett sådant sätt. Det är inget jag är rädd för och därför löser det sig alltid.
Men om man, som många är - ser på banken som en auktoritet, som någon att gå till med mössan i hand, man inte förstår varför, är rädd för att göra fel så skapar det en osäkerhet, som sedan sprider sig till den som ska läsa det och fatta beslut. Ett lite moment 22.
Upplever detta som ett ganska stort problem i kontakt med myndigheter, t.ex. när man är sjuk eller utbränd. Då ska man ha som mest kontakt med myndigheter och man har som minst kunskap, energi och förmåga.
8 gillningar