På senare tid har jag upplevt många upprörda trådar (t.ex. här) kring att bankerna ställer frågor om pengarnas ursprung, det som kallas för KYC (=Know Your Customer) och AML (=Anti Money Laundering).
Företaget måste ha god kunskap om sina kunder och deras affärer för att kunna försvåra och förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism. […] Utan tillräcklig kännedom om kunden får ett företag inte etablera eller upprätthålla en affärsrelation eller utföra enstaka transaktioner.
Kanske en dum kommentar - men kan ni hjälpa mig att förstå upprördheten? Bankerna gör sitt jobb, de har inte valt lagstiftningen och det är väl inte orimligt att be om lite dokumentation?
Jag har själv fått lämna massor av dokumentation, en gång var rekordet 90 A4-sidor för ett företag som jag var ansvarig för. Men det ingår ju liksom i jobbet, typ som att man måste ta körkort för att köra bil, besiktiga den en gång om året.
Handlar det egentligen bara om okunskap och att man blir överraskad?
Det är omöjligt säga var pengarna “kommer ifrån”. Man säljer en bostad med vinst, slänger in det på ISK, köper en bil ur bobankomaten, sparar lite lön, får avkastning, sätter in, tar ut, säljer en bil.
Några år senare blir man nervös av räntor och börs och gör en större amortering. Exakt var kom de pengarna ifrån?
Det är väl därför banken ibland har uppföljningsfrågor? Beroende på hur mycket personen flyttat runt pengar så kan en initial skärmpdump antingen räcka eller vara otillräckligt.
Problemet har väl lite att göra med att det är omvänt bevisläge. Att man själv måste bevisa att ens pengar inte används till finansiering av terrorism och penningtvätt.
Lägg till att många banker fastnat i penningtvätt härvor i baltkium och Ryssland. Efter ha vetat om exakt vad man gjort, men blundat för de eftersom man tjänat massvis med pengar.
Sen är det väl det allmänna bemötandet, kundkännedom kan nås om man skapar en personlig relation från början med kunden på kontoret. Behöver inte vara massvis med frågor från någon okänd person som vägrar prata i telefon eller på kontoret.
Vill man jaga personer för terrorism och penningtvätt bör man anställa personal på finanspolisen som kan jobba med dessa frågor. Banker är inga myndigheter.
Det handlar ofta om småsummor och det känns löjligt att man ska behöva redovisa småsummor samtidigt som man har hört, rätt eller fel, att de riktiga skurkarna kan tvätta enorma summor utan att bankerna verkar bry sig.
Många, absolut inte alla, som jobbar på bank har inte världens trevligaste attityd, speciellt inte när det gäller penningtvättsfrågor. Det är tydligt att många bankanställda helst skulle slippa privatkunder.
Jag säger egentligen inte att det där är bra argument för att bli upprörd men jag tror att många tycker så.
Det här är ju jättesvårt att avgöra eftersom de inte vill dela med sig av sina flaggningsmodeller.
Om pengarna dessutom kommer in från en annan välkänd bank, så borde de väl kunna anta att den banken har gjort sin KYC ordentligt, och ifrågasatt inflöden etc där och allt var ok?
Sen gäller ju den sedvanliga frustrationen om allt det här administrationsarbetet inte kostar mer i tid och frustration än vad vi “tjänar” på de svarta pengar som faktiskt stoppas, finns det kanske effektivare sätt att lösa det på? Visst, det är inte 100 % bankernas fel, men de har gissningsvis haft en del input i lagstiftningsprocessen.
Absolut, det kan jag hålla med om. Men samtidigt så är det ju inte en jättestor grej att logga in på sina andra bankkonto, skriva ut ett kontoutdrag eller transaktionshistorik. Det enda som de vill ha är något som de kan visa upp sin tur när FI eller någon annan kommer.
Men det är väl bara att svara efter bästa förmåga. Sålde man av fonder är det väl bara att skicka över kontoutdrag på insättningar där fonderna är. Har de några specifika frågor om nån post i det utdraget så är det väl bara att skicka mer information om det.
Bli behandlad som en potentiell grov kriminell person pga svenska lagstiftning.
Tidsförlusten med att behöva ta fram dokument, översätta samt prata med bankpersonalen. Tog mig 90 min bara för att få tillåtelse att betala av bolånet .
När vi har denna extrema lagstiftning så bör man även lagstifta att staten måste ta emot kontanter samt möjlighet att få lönen utbetald i kontanter så man har valfriheten att slippa bli behandlad som en kriminell person.
Observera att banken även kräver att du översätter dokumenten till engelska eller svenska om det är utländska banker.
Om kontrollanten tittar på dig misstänksamt och säger:
“Men hur har DU kunnat betala den HÄR biljetten!?”
och sedan drar dig av tunnelbanan, kollar leg, tar foton och förhör dig i några timmar, kollar igenom din telefon etc. och släpper dig sedan och du kan vända och och åka hem då du missat flyget pga denna fördröjning.
Dessa frågor om omfattningen tycker jag läggs på fel ställe. Att jag för över pengar från mitt konto till mitt konto?
Jag tycker det känns som man lägger en himla massa tid på onödigt adiministration, är man kassör i nån förening, har företag och så ens privata konto så går det snart några timmar på att fylla i all den här skiten.
Frågan är om det är till nån nytta, tar det fast några kirminella? De tär väl knappast så att de uppger att pengarna kommer från kriminell verksamhet utan har säkert koll på hur de ska kringå reglerna.
Der här blev jag nervös över också när jag började föra över pengar från Tyskland till Sverige. Pengar kommer från 10 års jobbande, Sparande, Investerande. Jag har bytt bank 3 gånger och flyttat och toppad bort (eller slängt bort) kontoutdrag. Tror gränsen ligger på 7 år vad man måste behålla sådana dokument (men life happens, kan ju brinna också).
Har iaf sparat och säkrat alla års deklarationer, men det är inte ens ett krav på att deklarera i Tyskland i vissa fall som lönearbetare. Så jag kan lätt se man hamnar i en situation där det blir svårt att “bevisa” sin oskuld som penningtvättare.
Jag tror det finns otrevliga typer både i tunnelbanan och på banker. Och här på forumet och överallt annars i livet med.
Min erfarenhet från tunnelbanan är att jag blir sakligt bemött, jag försöker inte vara stöddig tillbaka, och sen allt klart.
Min erfarenhet från storbank och nätbank är att jag blir sakligt bemött, jag visar skärmdumpar utan att vara stöddig tillbaka, ibland har jag behövt visa fler skärmdumpar, och sen är allt klart.
Jag tror generellt att det hjälper, oavsett situation, att ha i åtanke att det är en helt vanlig person på andra sidan skärmen som bara försöker få uppgiften klart för dagen så hen lugn och glad kan ta bilen för att hämta på dagis. Går man däremot in i diskussionen med konspirationen att hen har som mål för dagen att haffa dig som grovt kriminell person, bemöter man antagligen hen mer aggressivt samtidigt som hen antagligen kommer bemöta dig mer aggressivt, ingen bra kombination.
Det är väl möjligtvis det här som stör mig. Man silar mygg och sväljer kameler.
Privatpersoner får massa frågor för mindre belopp kring 100k. Här ställs också ofta mycket kontrollfrågor tycks det, även om jag själv varit förskonad.
När mystiska brevlådeföretag i baltikum vill flytta några miljarder, tycks det inte ställas så mycket frågor eller åtminstone inte inte tillräckligt med frågor. Spontant vore det mer effektivt att gå på de stora fiskarna först.
Förtydligen: Jag tycker alltså att det är bra att bankerna ställer de här frågorna; men de kanske borde fokusera mer av sin KYC-energi där de stora pengarna flödar just på grund av hur mycket märkligheter som tycks förekomma där.
.
.