Kvalitetsprylar att lämna i arv

Det här är ett knepigt område. Det är tydligt att stora högtalare och utrustning med en massa sladdar mer och mer drar åt elithållet. Om du har högtalare med nypris på typ 100.000 kr så kommer de säkert att vara gångbara. Nördar kommer alltid att finnas. Däremot kommer många grejer som är halvbra att ställas att samla damm i något förråd eller slängas. Med halvbra i frågan om högtalare menar jag nu sådana som är fysiskt stora och kostar kanske 10 tkr nya.

2 gillningar

Har nog egentligen inte så mycket som kommer hålla för alltid förutom gjutjärnspannorna och eventuellt gamla möbler man samlat på sig som redan är 200-300 år gamla.

Annars gillar jag principen köp dyrt som håller länge, men de kommer ju inte hålla längre än 20-30 år som mest, jämfört med billigare saker som håller ett par år.

De var dyra men kostade inte 100000. För mig är det viktiga egentligen att de låter lika bra som för 30 år sedan.

2 gillningar

Prisnivån har ju gått upp generellt. 100 tkr för 30 år sedan hade varit väldigt mycket pengar idag.

Behöver nog nya högtalarmembran/element för att hålla sin musikalitet vid +40år.

De brukar tyvärr torka ut och tappa sin spänst och bli sköra med tiden.

5 gillningar

Både min farmor och mormor har/harhaft just hushållsasisstenter från ankarsrum, ena från 70-talet andra från 90-talet som jag precis fick ärva i förtid. Båda funkar fortfarande klockrent inklusive alla tillbehör.

Edit: Kom förresten på att Demeyere (typ grytor och stekpannor) har 30års garanti på sina grejer och har svårt att se att de skulle slitas ut/gå sönder innan dess.

3 gillningar

Jepp. Man blir lite ledsen i ögat när man tänker på det.
Jag har ett par Bowers & Wilkins 803D som är 16-17 år gamla. Dels kostar den nyaste versionen över 230K nuförtiden (mångdubbelt mer än vad jag gav för mina) , dels ser de inte lika mysiga ut i träkabinett etc.

4 gillningar

Jag har en del sådana saker, men då har de ju redan gått i arv minst en gång. Jag har en kista från 1700-talet som rymmer familjens alla väskor. Den tänkte jag skicka vidare. Det är låg kostnad utslaget över snart 250 år. Mormors piano är 100 år gammalt och används regelbundet och har stämts och servats längs vägen. Bra snittpris och jag hoppas någon tar hand om det när jag lämnar klotet. Kockumsgryta och -pannor slits knappast. I övrigt är det mycket glas och porslin som lär överleva även mig. Just bruksföremål utan elektronik inblandad håller ju ofta väldigt länge.

Med det sagt: Min mikro är byggd 1986 och diskmaskinen är från 1993, så visst kan även vitvaror överleva längre än man tror. Min äldsta elektroniska musikpryl är 70 år och tutar vidare idag.

1 gillning

Jag har en Kenwood köksmaskin med massa tillbehör som mina föräldrar köpte på sent 70-tal som används några gånger om året. Tvivlar dock på att den kommer gå vidare till min dotter då den börjat låta sämre på senare år.
Även en skärmaskin (för t ex skinka) av liknande årsmodell.
Farmors gamla gjutjärnspannor ska jag fixa i ordning någon gång. Gamla glasburkar har diskats och används till konservering och liknande igen.
Lite gamla slaktknivar och en köttyxa från dem har jag gjort i ordning och använder.
Lampor finns några som är 50-70 år gamla och uppdaterats med smart led :wink:
Diverse porslin/glas/stål/silver, min sambo har en del möbler efter sina mor och farföräldrar som också kommer kunna gå vidare om vilja finns hos nästa generation.

Ångrar att jag inte löste jägarexamen när farfar gick bort så vapnen kunde räddats, de jag har nu kommer nog för all del hålla till barn och eventuella barnbarn men känns inte som några klenoder att skicka vidare.

Mycket av farsans verktyg som jag springer och lånar då och då är minst 30-40 år gamla.

1 gillning

Ja, just det. Jag hade också en mikro av märket Electrolux som var “Made in Sweden”. Den vägde typ 20 kg och var inte så snygg. Jag brukade kalla den för Tjernobyl. Jag skänkte bort den senare.

4 gillningar

Än så länge låter de lika bra som när de var nya men vem vet hur det är om tio år, när det förhoppningsvis fortfarande är jag som har dem!

1 gillning

Det mesta handlar om vad upphängningsringen är tillverkad i för material och sedan i kombination med den miljö de jobbat i och hur frekvent de använts förstås. Är det skumgummiupphängning membranen monterats med är det nog en tidsfråga innan det börjar skallra.

Men så’nt ska oavsett ses som förbrukningsdelar och resten kan ju överleva nästan hur länge som helst. Bra mycket längre än Sonos-skit med mjukvara med inbyggt dödsdatum oavsett.

2 gillningar

Kul att du nämner jaktvapen.
Äldre (-1990 typ) gevär av bättre märken är verkligen något att ärva och föra vidare. Detta under förutsättning att dom är välvårdade och i bra skick. Äldre vapen är nästan uteslutande gjorda i stål och trä jämfört med dagens som är en massa plast.

Man måste så klart veta vad man håller på med. Stålhagel och trängre pipor går inte bra ihop tex.

Lite ytliga rostprickar går ofta att polera bort. Loppet ska vara fint och kröningen oskadd. Stocken (kolven) går att fräscha upp till nästan nyskick om den inte är sprucken. Man måste kolla att säkringen fungerar bra och att trycket inte är ”förbättrat”.

En Carl Gustav 1900, Tikka M65 eller Sako tex är riktigt trevliga jaktvapen. Finns fina tyska, italienska, tjeckiska, amerikanska också.

Jagade själv med en Husqvarna 640 i 8x57js från 1951 i många år. Dom är byggda på Mauser m/98 mekanismer. Rejäla allmogevapen. Folk gav iprincip bort dom från dödsbon. Problemet med äldre bössor än 60-70-tal är att dom är stockade för skytte med järnsikten. I m/98ans fall är även flaggsäkringen mindre bra om man vill ha kikarsikte.

Det kan vara svårt för en icke insatt att se skillnad på kvalitetsvapen och ”skräp” den bör konsultera den bortgångnes jaktkompisar och googla.

1 gillning

Hur fungerar det med vapen vid arv? Kan man sälja dem eller måste de lämnas in och destrueras?

Om du inte själv kan få licens på dom ska dom säljas inom ett år (osäker på exakt tid).

Annars måste de lämnas in till polisen. Polisen lämnar bort vapnen till någon vapensmed och destruerar dom. Efter att ha plockat bort alla licensfria delar på vapnen så klart, för att sälja.

Om jag hade varit tvungen att lämna in vapnen till polisen hade jag strippat dom på allt som inte är licenspliktigt och sålt som reservdelar

3 gillningar

Man har ett år på sig att skaffa licens, sälja vidare eller skrota.

3 gillningar

Får man sälja dem själv till någon privatperson med licens eller ska de säljas till typ en vapenhandel?

2 gillningar

Det är lönsammast att sälja till en privatperson. En som har rätt att inneha ett vapen med kalibern i fråga.

Ni gör upp affären. Köparen söker licens på det aktuella vapnet hos polisen. När han har fått licensen kan han hämta vapnet hos dig. (Du får en kopia på licensen från Polisen). Lämna aldrig ut vapnet till någon kompis som ska hämta vapnet åt köpare etc. Lämna bara ut till köparen mot visande av originallicens.

2 gillningar

Kom på en grej till jag hoppas kunna lämna till ett barn.
Min Gibson Hummingbird.

1 gillning

Finns det åldersgränser för så’nt i Sverige? D v s, gäller licensen hur gamla skjutvapen som helst?

1 gillning