De äldre är dock fler så belastningen på vården ökar även om vårdbehovet per person är konstant.
Håller med om att vi har ett stort demografiskt problem i Sverige och det finns flera tänkbara lösningar varav skattehöjningar är en. Vi kommer behöva ta hjälp av alla potentiella lösningar samtidigt. Att låta skatteavdragen urholka statskassan är inte en bra idé.
Kommer inte utrymmet också ifrån ökade skatteinbetalningar i takt med att ekonomin växer? Det brukar sägas att skatteinbetalningarna ökar trots att skattekvoten sänkts från rekordåret 1990 (49,8% av BNP).
Jag var tvungen att kolla, så jag började jämföra tabeller. Det som sticker ut för mig är att skattekvoten under nästan hela 1900-talet ökade i takt med BNP. Skulle vi fortsatt höja skattekvoten på det viset så skulle vi betala 87% av BNP i skatt idag. Runt år 2031 skulle 100% av BNP gått till skatt om utvecklingen fortsatt. Och sedan?
Det brukar sägas att socialdemokrati är en förgrening av socialism. Man delar den marxistiska utopin, men vill uppnå den på demokratisk väg. Var det tanken hela tiden? Att vi vid det här laget skulle avskaffat privat ägande på demokratisk väg? Vad skulle 100% skattekvot inneburit i praktiken?
Edit: Det är reala värden som jämförs, såklart
Går bara på ett av två sätt. Antingen minskar vi utgifterna eller ökar intäkterna. Försök sälja till det yngre att de måste jobba hårdare och längre för mindre. Bara för att deras föräldrar festa upp pengarna och skaffa för få barn. Jag kommer iaf inte köpa det du har att sälja.
Blir det inte så att vårdbehovet/capita ökar med fler äldre? Då det är färre som ska ta hand om fler. Är vi inte snart nere på 3 pensionärer på varje arbetare?
Just Svensk Socialdemokrati är lite unik eftersom man redan 1897 började överge marxism och utopier till förmån för parlamentarism och kapitalism.
1917 delades partiet så om du menar före det så stämmer det att det fanns marxister i partier 
Under 1900 talet så byggde man ju välfärdsstaten från nästan ingenting till det vi har idag så det är inte märkligt att skatten som andel av BNP ökade kraftigt. Vi blev också rikare och mer produktiva samtidigt.
Men en höginkomsttagare idag betalar ca 80% i skatt om man räknar in hela skattebördan (löneskatt, arbetsgivaravgifter och moms) så vi kanske lever i din dystopi redan
Men själva begreppet ”reformutrymme”, som används i den ekonomiska debatten, är ganska missvisande. Till största delen tas dessa pengar från sådana statliga utgifter som inte är inflationsskyddade och där resurserna enkelt kan gröpas ur. Statens inkomster, främst från skatter, ökar samtidigt betydligt snabbare i takt med penningvärdets försämring.
Denna inneboende obalans mellan inkomster och utgifter i statsbudgeten ger ett utrymme för regeringen att spela med. Det rör sig då främst om en ändrad användning av befintliga resurser, där de utgiftsområden i statsbudgeten som inte prioriteras får betala för reformer på andra områden. Pengar som frigörs behöver dock inte användas till nya utgifter, utan kan också används till exempelvis skattesänkningar.
På samma sätt kan vi fråga oss om hur samhället kommer se ut om 2000-talets utveckling med ständigt med minskning av skattekvoten, hur skulle ett samhälle med 0% skatt se ut?
De länder som har skatt kring 0% är mest länder med stora oljetillgångar, som Kuwait. Bland länder vars ekonomi mer liknar Sveriges är det nog Singapore som har lägst skattekvot, kring 11%.
Avdrag är bidrag för de som redan har.
Somliga avdrag är moraliskt ytterst tveksamma sett till vad de kostar oss.
Är inte avdrag tecken på att skatten är för hög? Så man måste införa diverse avdrag för att få fart på ekonomin?
Det finns väl rätt många beräkningar på att totala mängden skatt som betalas in hade ökat om man sänker skatten.
Vilka bidrag är det du pratar om som beskattas?
Jag pratar om sjukersättning eller vad det heter som man får från försäkringskassan. Är ett bidrag som skattas som lön
Det är ju försäkringsutbetalningar, som man betalat försäkringspremie för.
Hörs ju på namnet där utbetalningarna kommer ifrån; försäkringskassan.
Mig veterligen har den som du påstår inte bidragit med något till festen arbetat och betalat in sådana försäkringspremier.
Det är en transferering av skattemedel. Inte en privat tecknad försäkring. Utan en förmån tillhandahållen av skattebetalarna. Sen vad vi väljer att kalla det för bryr jag mig inte om. Vi kan kalla det för skattefinaserad försäkring om du vill. Men det är likförbanat något som kommer från samma konto som sociala bidraget.
Har en del erfarenhet, både från avdelningar med stroke, Hjärta, IVA med mera, och min upplevelse är tyvärr att HLR-, IVA- etc sätts alltför sällan. NVP sätts in alltför sent, där de kunnat slippa lidande och istället fått smärtlindring mot slutet. Iallafall där jag har jobbat, men det går alldeles för segt.
Jag får sjukersättning, men jag får även livränta från regionens försäkring som föll ut på grund av upprepade felbehandlingar.
Får även från AFA då min arbetsplats där jag var verksamhetschef hade kollektivavtal.
Tänk, även folk som haft bra jobb kan bli skadade, behöva vård och ta del av försäkringar vi har rätt till.
Nu finns det ju faktiskt en särskild post som kallas för sjukförsäkringsavgift bland arbetsgivaravgifterna, så det här är ju inte helt sant.
Om det är ett privat eller statligt försäkringsbolag tycker jag inte är så väsentligt.
Det finns länder som har system där man har obligatoriska sjukförsäkringar hos privata aktörer.
Sen att svenska staten kanske har lite problem med att hålla isär syltburkarna, så må vara, men det kan du ju inte lasta den enskilde individen som betalt sina avgifter.
Det finns inom ekonomisk teori ett begrepp för att avgöra vad som är försäkring och vad som är direkta kostnader, “icke försäkringsbara händelser”. Det finns en anledning till att sjukförsäkringar har en karenstid, annars skulle alla kunna vänta med att teckna försäkringen tills de blir sjuka. Ett av kriterierna är alltså jämlik information om hur hög risken är att försäkringen kommer användas. Precis som när man säljer en begagnad bil så finns det en upplysningsplikt. Annars är det ju som att ena sidan kan skrapa en trisslott och sedan sälja vidare endast nitlotterna.
Ett annat kriterie är hur stor påverkan den försäkrade har på att försäkringen behövs. Till exempel så går det att försäkra dig mot att ditt hus brinner ner i en oväntad olycka. Däremot går det inte att försäkra dig mot bränder där du mordbränner ditt egna hus eller där du har fulkopplat elen. Sådant är “icke försäkringsbara händelser”.
Det går förstås i lagstiftning kalla vadsomhelst för vadsomhelst. En lag kan kalla en man för kvinna eller en skatt för en försäkring, utan att något har förändrats. Det går att kalla teveskatten för nyhetsförsäkring eller vattenräkningen för törstförsäkringen. Det betyder inte att namnet blir mer rättvisande.
Anledningen till att omfördelningsprogrammen så ofta benämns “försäkring” av lagstiftaren är förstås som ett sätt att öka det folkliga stödet för programmet. Särskilt så vill de anknyta till tankar om att det skulle vara något kontrakt som du har ingått istället för en skatt som tar från en och ger till en annan. Men då bör man dra sig till minnes grundläggande kontraktsjuridik:
Ingen av dessa egenskaper gäller för statens så kallade “försäkringar”. Om de felaktigt utförsäkrar dig så finns det ingen skiljenämnd att vända sig till. Du kommer inte få tillbaka något av alla dina inbetalda “avgifter” och de kan till och med fortsätta fakturera dig, mot din vilja.
Alla vet att staten kallar det för försäkring, men de har inte lyckats övertala mig än.
