Långt inlägg incoming, ursäktar!!
Betalade hyran åt en vän för nått år sen, pga dem hade skulder hos fogden (efter ett hårt liv omgiven av värdelösa människor, varit ensamstående med två barn etc), dem hade varit sjukskriven ett tag, och hade börjat få varningar om vräkning.
Betalade och sa att pengarna behöver aldrig betalas tillbaka, fören dem kommit ekonomiskt på banan, skaffat privat psykolog och kunnat reda ut sina trauman etc. Jag lånade inte ut, jag gav. Tog från den buffert jag har ifall jag eller nån familjemedlem är i nöd.
Men det börjar skava när jag nån månad senare får reda på att dem, nån månad innan dem inte kunde betala hyran, “unnat sig” ett bord för 3000kr. Dem hade tyckt att dem bara jobbar, sliter, betalar av räkningar och skit och aldrig får unna sig nått. Och bordet var faktiskt på rea! Halva priset! Ett halva pris som var lite mer än en tredjedel av deras hyra. Vilket inte såklart kunnat betala hela hyran, men ändå. Själv äger jag inget så dyrt, herregud. Ett simpelt bord för 3k, jösses.
Jag insåg att jag hjälpt en ekonomisk imbecill, i alla fall. Stjälpt en ekonomisk imbecill, snarare kanske? (Och sedan dess har det fortsatt uppdagas hur noll koll på utgifterna dem har. “Man tror man är säker för det finns pengar på kontot i slutet av månaden men så vips är dem borta” sa dem innan dem insåg att dem har visst massa prenumerationer på telefonen dem ej använder som autobetalas… )
Hur som, sry för lång kapning av tråden. Pengar är bara pengar. Folk är folk. Jag har haft tur att komma från en familj som inte är dum i huvet, som skiter i mig och lärt mig falla för svin med samma inställning. Delar gärna med mig av det jag har när jag varit så lyckosam.
Ta ingen ränta, det är skitmärkligt. Men överväg bakgrunden till varför din partner partner aldrig har buffert. Älskar min vän oändligt, dem har varit sånt fint stöd de senaste åren genom uppbrott och psykisk botten, men… Det där jävla bordet.