Jag har reflekterat lite kring frågan och jag hade inte tvekat en sekund och tagit ett ledigt år om jag hade haft möjlighet. Det som känns avgörande dock är att ha en tydligt plan på vad man vill göra med tiden, man behöver inte stressa ihjäl sig med massa planerat men att ha ett mål eller syfte med ledigheten.
Själv hade jag velat bo utomlands i olika länder i 2-3 månader, utforskat livet där, tagit språkkurser, hjälpt i någon lokal volontärorganisation, osv. När jag var yngre fick möjlighet att åka till Kenya i 3 månader och bo med en keniansk familj tillsammans med en av mina kompisar som då jobbade på Läkare utan gränser i ett väldigt litet och slitet sjukhus. Dem behövde hjälp på sjukhuset med praktiska saker så jag åkte dit. Helt underbart, jag har inte släppt tanken av att göra det igen.
@haole87 Det låter helt fantastiskt det där du gjorde i Kenya. Sådana erfarenheter påverkar hela själen. Det öppnar helt andra områden i hjärnan och tankemönstret i det fortsatta livet blir väldigt annorlunda.
Jag håller inte med dig riktigt om att ha ett mål/syfte eller plan för sin ledighet. Min erfarenhet har varit att vid de tillfällen jag bara kastar mig ut i saker, det är DÅ dessa saker händer. Både inuti mig och runt mig
Min sambo fick ett utlandsuppdrag på en plats som inte var aktuell att följa med till. Men jag ville inte bara ha vardag utan tog sex månader tjänstledigt för att göra min grej.
Hyrde ut lägenheten, bodde i familjens fritidshus på en vacker ö, skaffade hundvalp, var ute i naturen varje dag. Bland det bästa jag har gjort!
Skulle gärna gjort om varianter av detta sådär vart tredje år.
Jag håller med dig också. Jag tycker inte man ska ha en detaljerad plan, men en grov skiss av det man vill göra tycker jag är viktigt att ha. Det kan vara något så enkelt som att man vill resa, sen exakt var, hur och hur det kommer bli av kan vara helt öppet och ta det som det kommer, men någon “grundidé” behöver vara på plats innan man ger sig av.
Annars är risken att man inte gör det mesta av sin tid men vi kanske är alla olika helt enkelt.
Det är en kärnfråga: får man i Sverige/ västerlandet vara nöjd? En nöjd människa är ingen bra konsument! Det är väl det all reklam går ut på, att få oss att vara missnöjd med det vi har/ hur vi ser ut, för att vi ska eftersträva något annat? Må det sen vara en ny telefonmodell eller ett gymkort för en mer perfekt kropp. Och för att få det måste vi arbeta mera.
@Indexqueen Hade absolut tagit chansen, YOLO liksom Men med ett tydligt syfte/projekt. Några härliga alternativ som jag själv hade valt emellan eller kombinerat:
*En utvecklande kurs på folkhögskola - tex i kreativt ämne eller friluftsliv eller självhushållning.
*Långvandring, under sommaren.
*Skriva en roman.
*Volontärinsatser, tex läxläsningsstöd eller “fadder” åt nyanländ
*Tågluff i Europa.
(Sen måste det ju inte vara exakt ett år ledigt om det känns mycket. Kan ju tex vara ett halvår… antingen en termin, eller april-september…)
Jag tror absolut att man behöver meningsfulla arbetsupogifter för att må bra.
Men fördelen med ett friår är att det är en begränsad tid. Man måste inte fylla upp den helt. Man kan börja med en fundering på vad vad man skulle vilja kunna och vad man vill se.
Du kan göra några listor på olika saker du vill göra. Tex en lista på skills eller kunskaper du vill skaffa dig. En på hälso, eller träningsmål du vill uppnå. Och en på resmål du vill besöka.
Sen plockar du ihop roliga kombinationer att prova.
Det kanske blir läsa stadsekonomi och åka skidor i Schweiz, spela gitarr och träna till maraton i Kenya, matlagningskurs och thaiboxning i Thailand eller Quigong och Japanska i Tokyo. Din kombination blir såklart nåt helt annat. Men det blir garanterat både spännande och nyttigt.
Har funderat på detta ett litet tag… Jag skulle först o främst börja med att ta det lugnt de första veckorna och komma ner i varv. Sen skulle jag träna en hel del mycket mer än idag, meditera mer regelbundet och längre sessioner.
Jag skulle försöka ta reda på vad jag skulle kunna göra för att komma vidare i livet. Vill jag/Vad skulle jag vilja plugga?
Skulle lägga mer tid på börsen, lära mer mig mer om teknisk analys och fundamental analys.
Skulle läsa ÄNNU mer böcker än jag redan gör.
Titta på mer filmer och vidga mina vyer och inte pga stress och tidsbrist behöva endast titta på en smal genre där mitt största intresse ligger.
Jag skulle vara så jävla lycklig under det året, för det enda jag någonsin velat är att ha kontroll över min egen tid utan tvånget att behöva arbeta varenda jävla dag.
Jag skulle praktiskt sett kunna ta ledigt i typ 4 år redan imorn om jag ville och leva av kapitalet, men när man är oumbärlig på sambons företag så känns det inte så snällt att bara lämna över det på honom som redan varit utbränd.
Jag är “stuck” i några år till… Men sen blir det nog åtminstone en 6-månaders eller längre paus från allt vad jobb heter då varken sambon eller jag haft mer än ca 6 veckors total semester på över 10 år.
Jag var i en situation som påminner om sign “JFB”, dvs “…fått lite påminnelser att livet inte varar för evigt”.
Dessutom hade jag nått så pass långt i min sparplan att jag kände att jag utan problem skulle kunna ta ett år ledigt och satsa på att lära mig mer om Börs och placerande, SAMT resa till varmare länder.
Sagt och gjort. Tog tjänstledigt ett år och planerade för första resan - PANG, så kom omikron och destinationslandet stängde sina gränser. Ridå. (Som när man säljer en förlustaktie pga den nått din säljgräns - den rusar ofta som tusan dagarna/veckorna/månaderna efter, typ “ha ha, där fick du, rätt åt dig!” - undrar vad man gjort för ont egentligen? )
Nå. Tråkigt börsår (iaf utvecklingen) att göra ovanstående, men desto mer lärorikt. Ångrar inte att jag tog ledigt, även om det inte blev fullt så mycket resande som jag tänkt mig.
Mår bättre, har bestämt mig för att inte återvända till jobbet, utan tänker satsa på en deltidskarriär i “gig-branschen” istället, inom mitt specialistområde. Jobba när jag vill, ledigt resten av tiden.
Planen är att jobba så mycket att jag täcker upp de löpande utgifterna, sett över ett år, men i övrigt fokusera på att få pengarna att växa. Eventuellt överskott sätts så klart in på aktiekontot/sparandet, så det kan fortsätta växa enligt planen.
Mitt råd får bli:
Fundera på vilken sorts liv du vill ha. Med vem/vilka. Och var. Vad gör du när du inte måste jobba?
Och som flera redan skrivit, se till att du prioriterar hälsan!
Många verkar ha ett “absolut-mål” och innan de nått den summan, t.ex. 8 eller 10 miljoner, så vägrar de ta mer ledigt än ett heltidsjobb tillåter.
Min filosofi är istället: jobba så länge du trivs med det du gör. Men sen, skär ner gradvis så snart du nått en nivå där avkastningen på ditt kapital täcker upp åtminstone dina löpande utgifter (täck upp genom att arbeta deltid). Njut av att ha del-RE så snart du kan. (RE=2 sista i FIRE)
Och du, trivs du inte med deltidsledighet, så lär du inte göra det med heltiidsledighet heller. Då var det helt rätt att du provade på det i förväg, så du hinner ta RE-planen tillbaka till ritbordet och göra om den.
Om fokus hade varit rent egoistiskt, hade jag under ett år, tagit mig tiden att upptäcka nya vackra platser i Sverige, med en husbil. Friheten och de vackra vyerna kring olika miljöer i vårt avlånga land skulle vara balsam för själen.
Vad skulle jag då göra med tiden utanför bilen? Jo, fiska, promenera, läsa, äta gott, upptäcka fina landskap, träffa nya människor, uppleva nya saker.
Nybliven pensionär. Att vara ledig ett år när barnen var små och bo på plats med bättre klimat hade varit nice. Tyvärr utopisk med nyinköpt hus och 12% räntor . Som barnlös senare tog vi några gånger 6 veckor extra ledigt för resor. Lite längre säg 8-10 veckor hade varit ännu bättre. Ett helt år ledigt. Nej. Inget jag längtade efter.
Dessutom kostsamt. 6 extra veckor ledigt på ett år kändes inte så mycket när man hade hög marginalskatt.
Du får det att låta helt binärt/ dikotomiskt/ antingen eller.
Du måste ju inte vara ledig hela året. Blir du uttråkad efter två veckor och känner att du vill mer än att gymma/träna så kan du ju ta ett deltidsjobb, vikariat, praktik eller volontärarbeta någonstans. Eller förverkliga något projekt hemma/ träffa gamla släktingar du inte skulle hunnit se annars.
Jag skulle tackat ja till möjligheten, utvärderat upplevelsen och uppdaterat planen efterhand. Kanske skulle jag förbereda mig med en lista på möjligheter, men inte måsten - för att inte bli helt stillastående.
Jag började arbeta nu i augusti efter 369 dagars ledighet. Skulle fylla 40 förra året och hade länge drömt om att släppa allt och bara resa och leva livet. Så jag sa upp mig, hyrde ut min lägenhet och drog iväg. Först några månader i södra Europa och sedan ut i världen. Hann besöka 21 länder och 5 världsdelar. Självklart kostade det mig en slant och jag kommer inte kunna sluta jobba innan 50 som först var planen men det här året har gett så mycket annat att det definitivt var värt det. Kom tillbaka till arbetsmarknaden fylld av energi och som grädde på moset så fick jag ett mer välbetalt jobb. Mitt råd blir därför att lev dina drömmar medan du kan, det finns så många som aldrig får den möjligheten!
Jag tog ut ett friår på den tiden när det fanns sådan möjlighet. Det var hur bra som helst men det jag gjorde då var att realisera en stor och noga genomtänkt plan. Om alternativet hade varit att ”vara ledig” hade jag nog inte valt det.
Inte så att det är något fel med att vara ledig men det jag ville var att investera i något som skulle förändra mitt liv i grunden. Det lyckades jag också med.
Nej. Livet är att arbeta, mening kommer från problem. Lycka kan inte existera utan olycka. Det är de tråkiga som gör det roliga roligt.
Men! Om du vet att du har ett vettigt arbete att återvända till om ett år så är det något helt annat. Jämför att ta en kaffepaus från något meningsfullt eller att bli uppsagd.
Fantastiskt häftigt val. Kanske inte går för många på grund av familje situation / barn / ansvar, men går det så tycker jag det är ett väldigt bra val.
Jag tvivlar faktiskt på detta. Om det finns sanning i det så är det en subjektiv sanning. Jag har upplevt några av mina bästa lycko stunder helt utan relaterbar olycka. Däremot tror jag det går att uppnå lycka genom meningsfulla projekt. Det kanske är mer lycka att finna när man kämpar lite mer för målet, men det behöver inte vara kopplat till olycka. Tvärtom, man även njuta av resan.
Det är nog svårt med objektiva sanningar här, allt är individuellt. Att lära känna sig själv kanske är en nyckel till framgång.
Men med ett tydligt syfte/projekt. Några härliga alternativ som jag själv hade valt emellan eller kombinerat:
)
