Jag håller med dig att man mår bra av att utmannas och inte av att dega i soffan, men jag håller inte med att detta är resultatet av fritid då det finns många som väljer att utmannas under sin fritid istället för att göra det på sin betalt jobb.
Sen kan man lägga minst 2 timmar om dagen på enbart mobilen men det är inte det som är destruktivt utan snarare vad man gör med den tiden. Just nu är vi båda vi datorn/mobil men, iaf jag, använder min tid att hänga på denna sida som har gett mig massor av insikter, perspektiv, kunskap, utveckling osv, så det är inte bortkastad tid.
He he, jag är nog snart en av få på jorden som inte har facebook och har aldrig haft.
Det har skapat en del gnissel genom åren då alla verkar se det som den enda kanalen att få ut information.
Lika underhållande varje gång på ungarnas klassmöten när allt som händer utanför skolan sker via facebook. Vet inte hur många gånger jag blivit ombedd att fixa ett konto.
Resultatet som räknas. Jag tror båda två av oss önskar att dessa timmar inte är bortkastade. Men då vi använder mobilen till att hela tiden lära oss nya saker hinner vi aldrig använda det vi lär oss. Jag är helt övertygad om att mer nytta hade kommit ur 2 timmar på gymmet eller jobbet än här. Sen är det kul att vara här och det är okej att ha kul. Bara inte samma sak som att det är bra att ha kul eller att det är effektivt för att uppnå ens mål.
Tiktok snapchat och allt vad det heter räknas. Behöver inte vara sociala medier bara det att dom tar fokus. Denna fokus skulle vi förmodligen lagt på något mer produktivt om vi inte hade mobiler. Mobiler är ett gift och en destruktiv vana som vi pysslar med ju mer tid över vi får. Jag är lika dåliga på detta som alla andra.
Men det ena utesluter inte det andra. Klockan är 13, har gått en mil i skogen och varit på gymmet. Grillen är igång med en stor köttbit och några goda grönsaker som jag har odlat själv och jag sitter här och väntar tills köttet ska bli färdig. Så nej, jag känner att just nu använder jag min tid ganska effektivt för att uppnå mina mål.
Mitt tips är att känna efter vad du vill och sen göra så
Vad andra tycker om än det ena eller det andra skulle jag strunta fullständigt i.
Tänk efter noga och gå för det
Först och främst: wow! Vilken fantastisk respons och klokskap som finns i det här forumet - tack allesammans som tagit sig tiden att skriva och därigenom hjälpa mig framåt i mina tankar.
Det här är inspirerande - precis det jag tänker kan uppnås om man verkligen tar till vara på tiden.
Älskar att resa. Dock har jag rest, bott och arbetat stora delar av livet utomlands, så just nu verkar snarare Sverige nästan mera “spännande” om man inte åker till något ännu outforskat land eller lär sig språk så som EnAnnanAnders föreslog:
Men som
och
är inne på: det måste finnas ett konkret och värdefullt alternativ att gå till. Är inte personen som skulle äta chips, ligga i soffan och titta på katt videos i ett års tid (som nämnts i tråden…men bättre att ta det säkra före det osäkra?)
Spännande att se hur du föreslog alternativ för olika åldrar/relationer/potentiella barn. Jag befinner mig i 35-ish landet och har bara mig själv att tänka på. Inga barn (nu eller i framtiden). Kanske är jag också lite för självständig för att basera mina val på andra människor. Förstår att många gör så men inte riktigt mitt sätt.
Det här finns med i bakhuvudet. Har liknande erfarenheter och tänker ibland att man faktiskt inte vet hur långt sitt eget eller närståendes liv kommer att bli. Samtidigt som jag kanske skräller och blir +90.
Detta är nog det jag får lägga lite extra tid på inför att jag bestämmer mig. Men input från olika ingångsvinkar har varit guld värt!
Hade umgåtts med familj, rest, läst m.m sen hade jag antagligen satsat ännu mer på att läsa på om företag och aktier för att investera i, resultatet hade garanterat varit sämre än index ändå, så den tiden är ju bortkastad
Men skulle aldrig rekommenderar någon att byta bort sitt arbete. Det är dåligt för individen på långsikt och det är dåligt för samhället. Folk måste gå till jobbet mer inte mindre.
Jobb behövs för att individen och samhället skall fungera. Arbete är grunden till allt välstånd vi har omkring oss. Arbete är grunden till allt gott
Jag har inte läst hela tråden men det här borde nyanseras lite mer, på flera nivåer. Dels finns branscher och aktörer på arbetsmarknaden som uppenbart bidrar till samhället och folkhälsan och andra som inte gör det utan bara exploaterar, dels är det skillnad på att hjälpa fler till arbete och att individer arbetar mer än 40 timmar i veckan - oklart för mig vilket du menar.
Här finns förstås en större diskussion med vitt skilda ingångar: huruvida samhället och arbetsmarknaden i dess nuvarande form alls bör vara normen för vad människor lägger sin tid på. 40-timmarsveckan är en 1800-talsuppfinning som vi dras med trots att vi är långt mer effektiva i våra arbeten nu. Min ingång är att konsumtion och välstånd på den nivå vi är vana vid inte är ett hållbart sätt att leva och att det vore bra både för oss i höginkomstländer och för hela planeten om vi skulle arbeta mindre, tjäna mindre och konsumera mindre än vi rent typiskt gör just nu.
Jag delar bilden att många - av okunskap och lättja (och, i sociala mediers fall, “hackade” dopaminmekanismer) - lägger sin fritid på icke produktiva saker. Det låter dock inte som tillräcklig grund för att kategoriskt säga att människor borde arbeta mer. Det finns massor av samhällsnyttig problemlösning att ägna sig åt som extrajobb eller ideellt om det är det man mår bra av, men många skulle utan tvekan må bra av att arbeta mindre än de gör.
För 17 år sedan, när vår son var 4 månader, bestämde vi oss för att hyra ut vår bostad och ta en Thai-m-out i Asien ett halvår. Vi spenderade lite mer än 4 månader i Thailand, sedan var vi i Malaysia, Borneo och på Bali under ca 1,5 månader.
Vi var nyfikna på hur naturfolken uppfostrar sina barn och efter en galen ide åkte min man till ön Kiriwina, som ligger i Trobrianderna utanför Papua Nya Guinnea. Det var meningen att vi också skulle följa med, men på grund av den höga risken för malaria blev det så att jag och barnen stannade i säker zon på Bali.
Min man hade bunkrat upp med videobandspelare och batterier. Det blev ca 8 timmar inspelat material och vi lärde oss massor. En intressant iakttagelse, med tanke på hur tråden har svängt över till vad vi i väst gör med vår fritid, tänkte jag dela med mig av hur de på Kiriwina gjorde.
De arbetade mycket få timmar med dagens sysslor. Resten av tiden satt några och småpratade, men de flesta satt helt stilla och gjorde…ingenting. De förbättrade inte sina bostäder, de ökade inte sina små odlingar, de utbildade sig inte, det var helt enkelt njuta av livet.
Med detta sagt, är det kanske så att med mer fritid kommer merparten inte att göra så mycket mer än fortsätta kolla på sina mobiler, ligga i soffan/hängmattan, låta tiden “rinna iväg”?
Människan är kanske skapt för att göra det som krävs för att överleva och på övrig fritid ägna sig åt icke produktiva saker?
Undrar hur många som där var nöjda med livet? Förmodligen dom flesta.
Dom är förmodligen friskare än oss med. Kanske till och med hinner prata med varandra, vårda relationer osv.
Det är nog där dom flesta behöver börja istället för att vara på språng med måsten större delen av sin vakna tid.
Jag och frugan tog ett friår mitt i livet med tre barn (innan äldsta uppnått skolåldern). Har rest och upptäckt massor. Mest rest i ”närheten” (dvs radie på 100 mil). Sett över hela friåret blev det drygt 90-dygn i husvagn med många fantastiska upplevelser:). Många sjukt slitiga dagar också då bebisen hade andra planer.
Detta låter både rimligt och rationellt. Men grejen är att vi numera kräver oändligt mycket mer för att överleva. En del är av berättigad nödvändighet, som vård och omsorg, medan annat är påhittade behov. Vi kallar det ökad levnadsstandard och ingen vill vara utan den.
Tänkte främst i relation till andra vs. individuellt. Men förstår att många är olika på denna punkten; baserat på livssituation och preferenser.
Har man redan barn så är det kanske för sent att inte ta hänsyn till dom? Men som med allt annat så finns det säkert lika många föräldrafilisofier som det finns föräldrar.
