Det håller jag med om. Dock med undantaget att det är samhällsstrukturer som tillkommit över lag.
Men handlar då om befolkningen i stort, och inte dom som har möjligheter i form av pengar.
Då menar jag så pass mycket pengar så att man kan välja vad man vill göra om dagarna.
Det är trots allt väldigt få som kan göra det totalt sett, och då hade problemen som du beskriver inte existerat.
Därav är jag säker på att rikedom och ohälsa inte hänger ihop.
Sedan är vi ett rikt land JA, men dom flesta känner sej nog fattiga alternativt medelsvensson som är tvingade att arbeta.
Människor jobbar ju numer sej till sjukdom, vilket är helt galet.
Då orkar man kanske inte berika sin fritid/ledighet med annat än film,telefon och öl osv.
Vi gjorde något liknande och det är fortfarande, så här ganska långt efteråt, en av våra “highlights” i livet. Och det präglar oss fortfarande. Vi har ingen “bucket list” utan samlar på “highlights” istället. De tar ingen plats, kan inte stjälas, väger ingenting och finns med oss hela tiden. Skulle vi glömma bort något gör det inget eftersom vi då ändå inte har något minne av det.
Jag kan på sätt och vis förstå tjusningen med att göra karriär, tjäna mer pengar och skaffa fler och dyrare saker. Jag kan imponeras över drivet man måste ha för att gå den vägen men slutresultatet känns för billigt i förhållande till priset man betalar i form av tid, vår mest värdefulla tillgång. Men jag har förstås inte åsiktsmonopol i detta.
Att folk känner sig fattiga är inte samma sak som att dom är det. Jag skulle hävda att majoriteten av sveriges befolkning kan frigöra tid till träning osv. Det är inte möjligheten som saknas det är viljan. Även om det såklart finns undantag så stämmer det i stora drag.
Man kan bo billigare jobba mindre springa mer osv osv. Men man väljer mer soffa mer insta mer netflix. Säkert väldigt provocerande för många att höra men inte mindre sant för det.
Där håller jag med. Men dom som har pengar har ju också jobbat betalat skatt osv samt förmodligen drivit företag eller varit högt uppsatt chef eller liknande.
Vad man väljer att lägga sina pengar på är upp till var och en även om det skulle vara att ta ledigt.
Jag känner ingen som lägger ALLT sin fritid på att vara på instagram, netflix och äta chips. Dem flesta jag umgås med har hobbies som är meningsfulla för just dem och som skulle göra mer av dem om dem hade haft mer tid.
tack för du verbaliserade det för oss tar den med oss
Enig. Vi har haft kul spännande jobb, och jobbat både mycket och periodvis hårt utomlands, men hela tiden med ögat på bollen. Jobba för att leva. Inte tvärt om.
Karriärsambitioner av större mått la jag ner efter att jag sett på nära håll hur topp chefer har det. På en viss nivå känns det som att man får sälja sin själ och det var vi inte beredda på.
Att man skulle vilja ha ett komplext jobb med massa utmaningar mm gäller absolut inte alla, däribland mig.
Jag gillar att veta vad jag ska göra när jag kommer till jobbet, kan stämpla ut och behöver inte fundera över jobbet på fritiden, har inget emot ett jobb där man inte utvecklas.
Jag provade på ett jobb i ett år där man hela tiden skulle sätta sig in i nya projekt, inga tydliga arbetsuppgifter, massa utmaningar som var över min förmåga, jag hade en klump i magen hela tiden, mådde verkligen inte bra.
Sen att alla “försoffar” sig bara för att man inte har ett jobb tror jag inte heller. Jag går raska promenader varje dag, på semestern blir det ett par timmar per dag, efter jag har haft mina 4-5 veckors semester så känner jag absolut inget sug över att gå tillbaka till jobbet. Jobbet för mig är enbart en källa till inkomst.
Jag tror inte jag hade haft några problem att få tiden att gå om jag varit ledig ett år.
Precis. Jag älskar att lösa komplexa problem och utmanningar, ensam eller med andra och i svåra förhållande. Det är därför jag bestiger höga berg. Sen att jag också gillar att ha ett jobb som ger mig utmanningar i vardagen är en annan sak, men man kan hitta utmanningar utanför jobbet och se jobbet enbart som en inkomstkälla som inte tar mycket mental eller fysiskt energi så att man orkar satsa 100% av sig själv till det man älskar att göra.
Inte det jag menar. Bygga hus tex är komplext men med ett tydligt resultat. Att vända papper på ett kontor är själsdödande enligt mig.
Det är okej tro detta. Men kollar man på verkligheten är detta vad som brukar hända. Men finns alltid undantag men ändrar inte att majoriteten av oss kollar mer på insta än förverkligar sig själv.
Hävdar att det är samma sak. Vi har valt att organisera samhället med pengar. Allt är inte lönearbete men mycket är. Min poäng är att man mår bra av att utmanas inte av att dega i soffa. Vilket väldigt ofta annars blir resultatet av fritid. Skulle misstänka att majoriteten av alla här lägger minst 2h om dagen på enbart mobilen. Dessa 2h i ett annat område hade gjort underverk men ändå väljer vi mobilen. Fritid gör att vi gärna dras in i destruktiva beroenden som vi sedan förnekar.
Roade mig med att räkna på problemet. 2h om dagen blir nästan 2.5 år vid mobilen på en 30 årsperiod. Mindre tid vid mobilen skulle alltså frigör 2.5 år istället för 1 år ledigt. Förstå hur vältränad man skulle varit om man träna 1 h om dagen, samt pengarna man skulle ha med 1h övertid varje dag. Fan när jag tänker efter borde mobilen åka ut från balkongen för jag är inte mycket bättre själv
Finns ingen mening med livet. Finns mening i livet men det är olika saker.
Har man tid att ställa sig dessa frågor skulle jag säga att man behöver jobba hårdare. Ingen mår bra av att grubbla och trötthet är ett enkelt motmedel
Men förstår helt vad du menar bara att man springer runt problemet. Vi behöver pengar för att överleva. Pengar får man från jobb alltså överlever man av att jobba. Jobb är därför bra typ. Har nog lite mer grottmänniska tänk än er övriga. Mina tankebanor är korta och enkla
Jag tränar i snitt mer än en timma om dagen, nånstans finns det ju en gräns där mer tid till träning inte ger mer resultat. Jag har ändå tid att jobba full tid och ägna mig åt andra aktiviteter, samt dega framför Netflix. Chips äter jag sällan dock.
Samma här men 2 h måste vara bättre än 1h men förstå vad mycket potential som ligger framför näsan på än. Sen får man ju välja vad man vill menar bara att det går om man vill med små medel att uppnå ett bättre resultat. ända svaret måste inte vara att ta ledig 1 år på raken. En timme om dagen kommer man lång på
Jovisst, men för att de där 2h ska ge resultat behöver kroppen tid för återhämtning → dega framför Netflix (eller dylikt).
Poängen är att man måste finna en balans mellan arbete (kroppsligt och mentalt) och vila, för mycket av det ena eller det andra är inte bra.
Håller helt med alltid en balans. Men jag anser inte det vara balans att sluta jobba 1 år av oklara anledningar utan mål. Söker man lycka bör man börja i vardagen enligt mig, livet är en massa små babysteg som växer ihop till en helhet. Inte ett enskilt år med oklara mål. Kan gå jätte bra kan även sluta med att man står utanför arbetsmarknaden i 10 år och fattigpansionär. Inget som går att veta på förhand.
Vill också tillägga att dom allra flesta vågar/vill inte sätta sej ner och fundera på vad som är viktigt här i livet. Man vågar inte stanna upp.
Vi är ju programmerade att jaga sedan urminnes tider.
Numer tror människor att jakten på pengar, jobba mycket bo stort osv är likamed lycka.
Tyvärr lever därför många med kravet på jobb, för att ha råd med det materialistiska.
Men för människor med pengar, som funderat över dessa frågor och inte jagar längre inser dom flesta att tiden är det mest värdefulla, samt vad man gör med den.
Dom flesta lönearbetare sitter fast i en ond spiral, där man tror att det dom gör varje dag ”tjänar pengar genom jobb” ska ge dom lycka i vardagen och framtiden.
Det i sej är väldigt tragiskt.
För en del innebär möjligheten och tiden att fundera över dylika frågor, att livet i övrigt är i balans. Det är först när man kan fundera över vad som skänker mening i livet som vägar för att nå självförverkligande öppnar sig - högst upp i Maslows behovstrappa (om man nu tror på den). Extra tid, och rentav tristess, under en period brukar leda till mycket konstruktivitet och idérikedom för mig. Någon kan, som du skriver, må bäst av att inte behöva fundera för mycket utan mår bra av att ha balans i livet. Någon annan mår bra av att hitta något utöver denna balans som ett mål eller självförverkligande. Det kan t.ex. vara att förfina en talang, jobba ideellt eller något annat. Att finna vad som är “meningen i livet” kan så klart vara mer eller mindre enkelt.
Har absolut inga invändningar i det du skriver. Bara det att stycket ovan inte inträffar just pga mobiler netflix osv. Vi har aldrig tråkigt mer annars håller jag med om att det är sjukt viktigt.
Det beror förstås på vad du gör i mobilen. Jag gör “allt” i mobilen. Sköter min ekonomi, läser nyheter, läser böcker, tar reda på information som jag vill veta osv. För min del är mobilen av godo. Det kan ta sina timmar men jag slipper besöka biblioteket och slipper lägga tid på en massa telefonsamtal.
Många som hänger här i mobilen utbildar sig samtidigt. Det är säkert väl använd tid.
tack för du verbaliserade det för oss 
tar den med oss 
