Tack! 
Inlägget kanske ska kompletteras med att syftet är att få ett kassaflöde från bolag som jag verkligen vill äga och rätt mycket av emotionella skäl.
Det är viktigt för mig att verkligen vilja äga bolagen för jag kan annars ha svårt att hålla tag i innehav i krascher, åtminstone historiskt, och det var ju länge sedan det var en rejäl lång krasch (finanskrisen).
Emotionellt reagerar jag annorlunda när olika tillgångar går ner. En indexfond är ganska anonym för mig. Går den ner 50% så kanske jag inte omedelbart tänker ”oj, REA”.
Däremot om ett bolag, säg J&J eller Atlas, rasar ihop då blir jag direkt köpsugen. ”Wow! X har inte handlats på dessa nivåerna sen år Zzzz”. Lätt för mig att bli girig då, vilket är precis det jag vill.
Som en konsekvens av denna portföljen (15% av kapitalet) så har det också blivit lite lättare att bli girig i ras med indexfonder eftersom jag räknar ut hur stor del av globalt/sverige index som jag håller som utdelare. Då tänker jag ”ah, gott, jag får ju ännu mer av de aktierna jag älskar om jag köper index nu”. Åtminstone baserat på Corona kraschen. Jag hade väl inte mycket indexfonder vid finanskrisen. Man kan väl säga att min utdelningsportfölj gör indexfonderna mindre anonyma, jag kan rätt många av bolagen i deras större innehav.
Diversifiering är också något viktigt att tänka på. Själv känner jag mig rätt bekväm med det eftersom portföljen är otroligt bred IMO, 150+ aktier tvärs sektorer i Sverige, Norden, EU och USA. Eftersom jag kör buy & hold så är handeln begränsad så jag tar en något högre kostnad med courtage för att köra brett. Portföljteori säger väl att 20-30 aktier ger rimlig diversifiering så jag känner väl att med 5-6 X det att diversifiering inte borde vara ett problem.
Den sektorn jag jobbat mest med för att få med i vettig proportion är teknologi men även där finns utdelande bolag om än typiskt med lägre utdelnings% där jag accepterat under 1% utdelning för att få tillräcklig allokering. Jag har tex ASML, Apple, Oracle, NVIDIA (tack var tidigt köp ger den runt 1% utdelning), Meta, Qualcomm.
Jag tycker också att det är betydligt lättare mentalt att köpa enskilda utdelare som blir ok prissatta även i värsta tjurmarknaden. Jag vill ju verkligen äga den. Jämfört med i nuläget när jag ska lägga in pengar i globalt index så tänker jag ”oj oj 70% i USA där S&P 500 ligger på Shiller PE på nästan 40”. Angst. Jag köper index men det är inte lika bekvämt.
Med min utdelningsportfölj får jag 100% aktieexponering i bolag som jag verkligen vill äga. Jag får betalt medan jag väntar på att kursen återhämtar sig om/när det kommer en krasch. Jag behöver kassaflödet som komplement. Jag behöver också 100% aktieexponering på denna delen av kapitalet för att få en bra aktie/ränte split på totala kapitalet inkl allehanda pensioner, men är emotionellt inte där att lägga även detta i kassflödesfritt index och behöva sälja av i krasch. Jag hatar att göra dåliga affärer ens på kort sikt. Det kanske är nedärvt i en släkt med i huvudsak egna företagare 

Så. Det är väl förklaringen till att jag har en utdelningsportfölj. Jag vet, detta är säkert inte helt normalt
, men vi har väl alla våra sätt att hantera våra mentala spöken. Detta fungerar för mig som försiktig general. Jag är så pass gammal att jag inte tror jag kommer att kunna förändra mitt tänk så himla mycket på denna punkten, men visst man ska aldrig säga aldrig. Kanske det åker in i index en dag, men jag håller det för osannolikt. Portföljen har fungerat bra för mig.
Tack och hej 
