Jag är ganska ung (25 år) men några tankar har jag i alla fall.
Efter som jag själv inte har några barn så vet jag inte garanterat om det funkar, men jag kommer försöka applicera detta ifall jag blir förälder.
Låt barnen vara med och få ta ansvar, ganska tidigt i livet. Självklart ska det vara propetionerligt. Men en två åring kan tex få hjälpa till att ta fram en talrik. (kanske inte finporslin men ni fattar grejen). Min tumregel är - om barnet är kapabel, låt de få göra det.
Det finns dumma frågor - men det betyder inte att man inte får ställa de. När min sambo ibland frågar mig om något väldigt basic som jag vet att hon egentligen vet eller kan lista ut om hon anstränger sig lite (speciellt mer bygg och snickeri saker då jag är den händiga men vill att hon ska lära sig också). Så det kan vara bra att ibland innan man ger dom ett svar låta dom tänka ett varv till och se om dom kan lista ut det själva. Den typen av mentalitet är inget som försvinner om när de blir äldre utan stannar kvar, är man van vid att inte behöva anstränga sig för att lista ut något så lär man inte heller göra det i vuxen ålder och ge upp så fort något går lite trögt eller att man fastnar.
Respektera dina barn som en jämnlike. Barn är inte dumma i huvudet, dom är bara oerfarna. Förklara varför något inte är som det är, och när ett barn frågar varför - fortsätt svara. Det kan komma 100 varför frågor som är självklara för oss, men en 7 åring vet inte hur världen funkar och när dom har alla dessa frågor är det för att dom är nyfikna, döda inte den nyfikenheten utan var tacksam att dom vill utvecklas.
Förklara också för dom att ibland är vi föräldrar trötta och gör misstag, om man haft en jobbig dag på jobbet så var inte rädd för att säga att “pappa är väldigt trött idag, skulle vi kunna fortsätta prata om detta imorgon istället?”.
Bestraffa aldrig med hushållssysslor, lär dom från tidig ålder att gå ut med soporna är helt enkelt något man gör. Samma sak med att dammsuga, städa osv. Varken roligt eller tråkigt, utan det är helt enkelt en del av livet 
Det finns nog många föräldrar här som kanske har lite att tillägga i mina resonemang haha.
Vad gäller partner / relation
En relation kräver ständig vård, precis som ett hus eller en bil. Man kan inte sluta dejta varandra bara för att man har mycket annat på sitt schema. Då kommer det att förfalla på sikt, punkt. Man behöver inte gå på fin restaurang varje vecka, men att gå ta en liten promenad, spela ett tv spel eller bara göra något litet socialt regelbundet. Det kan göras hemma, det behöver inte bli så stort, men låt inte alla interaktioner ni har med varandra bara vara logistik om vem som hämtar på dagis osv.
Vet inte om det var så mycket lifehack som goda råd 
