Rejäl insikt på ämnet inför semestern 2024:
Semestern är solklart tidsbegränsad. Inte bara pga jobbet utan även att vädret och värmen inte varar för evigt. Dessutom finns tidsfönster att ta hänsyn till där jag kanske inte tycker vissa saker är så kul om några år. Jag har inte mycket tid, men jag har mycket pengar. Alltså ställs vissa beslut på sin spets.
Förr hade jag lite dumsnålt kunnat hålla i pengarna och renovera en gammal båt eller t.o.m. bygga en själv, trots att det tar tid. Jag kunde inte begripa att folk lade pengar på saker man kunde fixa själv med lite ansträngning. Nu inser jag att vill man åt något i tid så måste det få kosta ibland.
Jag brukade räkna med att en timme är värd nettolönen, men i ljuset av att säsongen och semestern snart är slut (och någon gång även livet) inser jag att en timme är mycket mer värdefull. En dag går så snabbt. Jag måste börja spendera pengar snarare än tid.
Tänket liknar managementtriangeln, där tre parametrar påverkar resultatet av ett projekt: Tid, omfattning, kostnad. På kort sikt och i mikroperspektiv är det ett nollsummespel. Förändrar man en parameter förändras de andra. Dvs:
Stor omfattning och liten budget gör projektet mer tidskrävande, allt annat lika.
Dessutom innebär stordriftsfördelar och specialisering att en vara ofta går att köpa billigare och bättre än totalkostnaden för DIY. Man glömmer också lätt att många saker har lång avskrivningstid och lägre nettokostnad än inköpspriset.
Slutsatsen är att begränsa omfattningen av projekten i livet till det allra viktigaste och köpa sig fri från sådant man vill undvika.