Min poäng var att meningsfullhet är viktigare än tillfredsställelse, iaf för mig. De flesta saker som tagits upp här låter mer som tillfredsställelse. Tillfredsställelse känns iofs väldigt viktigt också, men mer av en hygienfaktor.
Meningsfullhet är 100% subjektivt. Jag tror inte du kan forska fram genom andra vad som blir meningsfullt för dig.
För egen del har jag alltid gillat mina jobb, de har varit tillfredsställande och lite meningsfulla när jag lärt mig saker. Men min agenda nu har blivit att inte jobba alls utan göra privata saker istället. Jag insåg detta lite sent men bättre sent än aldrig
Nu är barnen små så att försöka göra något de tycker är roligt/upptäck världen från deras perspektiv när vi går till/från dagis lyfter dagen rejält.
Även om måltiderna är förknippade med visst kaos kan man försöka duka ordentligt/göra det mysigt och försöka bibehålla någon värdighet när man äter. Trots barnens försök att kladda ner än med ketchup eller hälla pastan på golvet.
Men erfarenhet efter sjukdom där jag hade stor risk att inte klara mig är:
-Tala om för vänner, nära och kära hur mycket de betyder för dig
-Ta dig tid att vara i nuet - stanna upp och lukta, känna och smaka
-Ödsla med komplimanger och uppskattning till så många som möjligt
-Ta inte allt så allvarligt
-Var inte långsint
-Jobba bara så hårt/mycket som du vill/kan
Läser man dock igenom allt så verkar det som man lever “förväntande” på att något ska hända då man vet att allt… kan hända.
Jag blir överaskad av allt möjligt i mim vardag. Bara en fjärt skrämmer mig för en sekund. Helt OKey men det kan bli som en upplevelse att ha PTSD för en sekund tills man sansat sig vilket är katastrofalt negativt och sjukligt egentligen. Inga direkta konsekvenser att uppleva nuet som nytt och oförutsägbart tycker jag.
Frågan om att inte ångra sig har väl att om man är blyg eller inte vågar göra “det” ändå. Så får man ju den livsupplevelsen istället för att vara utan.
Semestern är solklart tidsbegränsad. Inte bara pga jobbet utan även att vädret och värmen inte varar för evigt. Dessutom finns tidsfönster att ta hänsyn till där jag kanske inte tycker vissa saker är så kul om några år. Jag har inte mycket tid, men jag har mycket pengar. Alltså ställs vissa beslut på sin spets.
Förr hade jag lite dumsnålt kunnat hålla i pengarna och renovera en gammal båt eller t.o.m. bygga en själv, trots att det tar tid. Jag kunde inte begripa att folk lade pengar på saker man kunde fixa själv med lite ansträngning. Nu inser jag att vill man åt något i tid så måste det få kosta ibland.
Jag brukade räkna med att en timme är värd nettolönen, men i ljuset av att säsongen och semestern snart är slut (och någon gång även livet) inser jag att en timme är mycket mer värdefull. En dag går så snabbt. Jag måste börja spendera pengar snarare än tid.
Tänket liknar managementtriangeln, där tre parametrar påverkar resultatet av ett projekt: Tid, omfattning, kostnad. På kort sikt och i mikroperspektiv är det ett nollsummespel. Förändrar man en parameter förändras de andra. Dvs:
Stor omfattning och liten budget gör projektet mer tidskrävande, allt annat lika.
Dessutom innebär stordriftsfördelar och specialisering att en vara ofta går att köpa billigare och bättre än totalkostnaden för DIY. Man glömmer också lätt att många saker har lång avskrivningstid och lägre nettokostnad än inköpspriset.
Slutsatsen är att begränsa omfattningen av projekten i livet till det allra viktigaste och köpa sig fri från sådant man vill undvika.
Det har ett resonemanget är absolut tänkvärt, och något jag till viss mån nyttjar själv.en parameter som tillkommer är ju dock hur givande man tycker den timmen är man sparar, och vad skulle man gjort istället.
I ditt båtexempel tex så kan det ju finnas en glädje och nöje i att faktiskt ha byggt en båt själv, den ekonomiska besparingen är kanske inte det primära, eller kan användas till något annat man inte kan göra själv eller tycker är tråkigt.
Det ska också vägas mot vad gör man istället? Slösurfar och kollar Netflix, eller vandring i fjällen? Eller för de som har möjlighet, arbeta in pengar istället.
Så triangeln blir lite en förenkling av “problemet” tycker jag, men absolut en bra utgångspunkt för ämnet.
Det tog mig många år innan jag insåg att man får göra som man vill med sitt liv och ingen annan än en själv har rätt att säga att man kastar bort sin tid, att man har konstiga hobbies eller död karriär osv.
Kanske lista de saker man faktiskt tycker ger en energi/glädje respektive tar energi/får en må dåligt och försöka ge plats åt aktiviteterna som ger en något och minimera t.ex. slötitta på skärmen. Gå i terapi kan också vara något så man får opartiskt perspektiv på saker.
Jordan Peterson har bra utläggning kring detta. Hur de på ytan småsakerna som hur du bemöter din fru, dina barn, dina kollegor, middagen hemma etc. De små sakerna vi gör varje dag blir en stor del av vårt liv eftersom de upprepas varje dag.
Han har nåt exempel om en stökig läggning av barn med skrik o bråk om jag minns rätt 45 minuter varje kväll jämfört med att få till en fin stund vid läggning 45 minuter varje kväll. Varje vecka är det 5 bra och fina timmar istället för stressande, frustrerande och jobbiga timmar. Så se till att få ordning på dom sakerna för dom spelar roll.
