Så här ser jag det:
Att leva ett gott liv handlar om att göra det bästa man kan med de möjligheter och begränsningar man har.
Oavsett om det är pengar, karriär, relationer, familj eller hälsa.
Det som är bäst för mig bestämmer jag, det är inte en objektiv sanning. Det är subjektivt.
Begränsningarna är olika för olika personer, var i världen man är född, om man fått gå i skola och om man har möjligheten att vara frisk.
Vissa begränsningar kan man gå runt, andra inte.
Jag har en begränsning, stresskänlighet som lätt ger utbrändhet, men i övrigt är mitt liv och förutsättningarna bra, riktigt bra.
Jag har ett härligt liv, men har haft en dröm sedan 30 år tillbaka.
En krävande dröm, men jag har kunskapen som krävs.
I vår 2024 satte jag planen i verket för att förverkliga drömmen, det mesta gick väldigt bra, jag agerade rätt, det gav bra resultat. Jag var så duktig, meeen
Kunskap, intelligens, förmåga att praktiskt tillämpa det jag kan, det ändrar inte på faktumet att jag har lätt att gå in i väggen när stress dygnet runt gör återhämtningen dålig.
Allt gick bra, utom att jag brände ut mig när jag skulle förverkliga denna dröm 24/7.
Jag avbröt förverkligandet av denna 30-åriga dröm och får lov att acceptera att jag med min hälsa/stresskänslighet, som i vanliga fall inte märks så mycket, den stoppar denna dröm.
Men det är bättre att ha försökt, än att leva livet med en dröm som jag aldrig vågade testa.
Låter jag bli att försöka förverkliga drömmar som bränner ut mig, då kommer jag ha ett gott liv på alla andra sätt. Som nu!
Utom denna dröm så har jag faktiskt uppnått det jag ville i livet! Jag har ett skönt liv som fire, har en underbar dotter, jag har inte missat något i förhållande till det motsatta könet (nöjd), har härliga naturupplevelser, jag har tränar skön apnea träning och har tid för andlighet.
Jag har mycket att vara tacksam för, även om några drömmar inte gick att förverkliga för jag har en begränsning i min hälsa.
Glaset är mer än halvfullt, och jag får inte i så mycket mer. Tacksamhet inte jobbigt!