Tack för input, nytt perspektiv!
Är inte frågan att ha en rättvis fördelning av er ekonomi? Det är ju helt orimligt att en ökad eller minskad inkomst för den ena parten ska behöva kompenseras den andre. Jag skulle aldrig drömma om att kräva kompensation för min sambos dubbelt så höga lön eller fyra gånger så höga pensionsavsättningar, och hon skulle heller aldrig begära kompensation för den utdelning jag tar från mitt företag.
Jo, och utifrån det ekonomiska upplägg vi har så betalar vi in lika mycket till de gemensamma utgifterna och har samma summa på kronan kvar varje månad. Om han då löneväxlar innebär det ju att procentuellt får jag lägga mer till utgifterna och därmed kan spara mindre till min pension?
Det är heller inget jag kräver, utan min sambo (och jag) tycker att hans Löneväxling ska innebära ett extra sparande till mig, vi båda vill ha ett perspektiv på hur vi kan tänka. Han hade inte haft den inkomst han har om inte han haft någon som tagit hand om hus och barn under 4 år.
Känns generellt sett för mig väldigt konstigt att du ska få ersättning för detta överhuvudtaget. Låter som att han är en möjliggörare för dig att leva ett liv du inte hade haft råd med själv, lika mycket som du varit en möjliggörare för honom att skapa de förutsättningarna?
Så länge ni är tillsammans så får du äta av frukten du inte riktigt betalar för.
Lite som när jag umgås med personer med betydligt starkare finsiell ställningen än mig, då känner jag att jag ska betala mer av de löpande kostnaderna, eftersom de redan kanske slantat upp för en Ferrari, eller en större båt, fett landställe osv. Då ska väl inte den personen behöva betala dubbelt upp för att vi också ska få nyttja hans grejer? Makes no sense.
Nej, om min fru hade sagt åt mig att hon ska ha kompensation för saker hon gör i hemmet eller med barnen, och därmed visa noll tacksamhet för att hon bor i ett hus hon aldrig haft råd med, köra en bil likaså, åka på resor osv osv osv. Ja, då hade hon hängt löst. I en relation engagerar man sig på olika arenor, och man ska i slutändan visa tacksamhet åt båda håll för det som båda bidrar med och det som båda möjliggör. Det är det som gör en starkare som enhet.
Nej, om hans nettolön inte räcker för att täcka 50% av era gemensamma utgifter så får han helt enkelt skippa löneväxlingen. Om inte båda parter enskilt kan bidra med 50% lever man över sina tillgångar och behöver sänka sin levnadsstandard.
Alla kommentarer om att TS ska vara tacksam för att hon har en levandsstandard hon ”inte har råd med” är irrelevanta. De har bestämt att lägga ihop sina pengar och dela lika oavsett vem som har tjänat dem.
Om A och B lägger sina pengar i en hög men A plockar ut en del till låst individuellt sparande, bör B få göra motsvarande. Inte svårare än så.
Detta är inte relevant för er som inte strukturerar ekonomin på detta sätt, så ni behöver inte klanka ner på TS.
6 gillningar
Det är dock en modell med stora brister. Bekanta som kör den modellen beklagar sig ständigt över att hen inte kan köpa det hen vill ha utan tillstånd från sin motpart, som då måste köpa något motsvarande dyrt för att inte rubba en i grunden helt omöjlig ekonomisk balans. Vill man ägna ett liv åt tjafs om ekonomiska oförätter eller vill man göra vad man vill med överskottet när de gemensamma kostnaderna är betalda, retorisk fråga.
Om man lever tillsammans eller är gifta så är det för mig självklart att man är överens om större utgifter, allt annat leder till skilsmässa.
Från att vi fick barn har vi delat lika på allt. Min man tjänade mest när barnen var små och jag gör det nu sedan ca 5 år tillbaka och troligen fortsatt framöver. Vi har gemensamt sparande, vi spar var för sig till pension men det är samma summa per månad. Båda löneväxlar men lika mycket.
I detta fall löneväxlar en person och det är ju samma som ett extra sparande till den personen. Vid en skilsmässa tror jag inte att tjänstepension delas lika tex.
Ur mitt perspektiv bör den som inte löneväxlar få sätta in lika mycket i sitt pensionssparande från gemensam pott.
Alternativ att ingen löneväxlar och båda sparar lika mkt i annat pensionsspar.
Det kommer aldrig aldrig att bli 100 procent rättvist. Varken mellan makar eller mellan barn man har. Det får man nog acceptera. Vad är ens rättvist när man jämför tid, tid med barn, markservice, förvärvsarbete, lönenivå och värderar dessa?
Huvudsaken är att man är nöjd och överens sinsemellan. Folk gör olika helt enkelt.
2 gillningar
Det har ju inget att göra med vilken modell man väljer, en gemensam utgift är en gemensam utgift oavsett hur stor eller liten den är. Men om frun vill köpa en handväska för 100 tkr med gemensamma pengar medan karln föredrar att investera på börsen gissar jag att det kan bli väl mycket diskbänksrealism.
Var och en blir salig på sin tro och den här modellen funkar väldigt bra för många. Jag kan dra exempel på att åtskiljd ekonomi fungerar dåligt och säga att ingen borde ha det så, men det spelar ju ingen roll. Man gör som man vill. Och här är TS och hennes man överens om vad de vill göra och vill ha praktiska råd på hur de åstadkommer detta.
Den här tråden är väl ett utmärkt exempel på att det inte funkar?
Varför då? Det är ju inte så att något är trasigt bara för att man stöter på en situation som behöver hanteras. Ganska enkelt dessutom.
Ja, om man gillar att jobba med ständig undantagshantering och att trassla med att lägga sig i varandras pensionsbesparingar, absolut. Det står var och en fritt. Jag gav bara ett gott råd i all välmening.
Jag tänker att alla behöver hantera undantag oavsett upplägg. Exempelvis om man delar 50/50 på kostnader och en är föräldraledig. Det måste man ju hantera i så fall.
Blir svårt den dagen det gäller arv. Kalles föräldrar efterlämnar 2 miljoner, Lisas föräldrar ingenting. Ska då Kalle ge halva sitt arv till Lisa för att det ska bli rättvist?
Det mest rättvisa enligt mitt sätt att resonera är att bägge ges samma möjlighet att satsa på karriären och plugga (tex att man turas om att ta merparten av hemmet), inte att en part ska kompensera den andre för att den stannade hemma. Uppfattar det som en slippery slope om man ska se olika tjänster i hemmet/relationen som något man ska kompenseras ekonomiskt för.
Jag förespråkar att arv är enskild egendom, man föreslår då till sina föräldrar att de skriver det i sina testamenten. Klart.
Det går att löneväxla och ha försäkringen som enskilt egendom. Då behovs inget mer att göras. AG måste vara med på det bara. Skulle avsluta denna diskussionen direkt för rättvisan råder.
1 gillning
Hur stänger man den?