Skämt åsido så saknar jag inte ovanstående det minsta. Jag har tagit pengarna jag tidigare la på detta och lägger dem på lyx som är 100% värd för mig. Gör detta istället för att öka sparkvoten ännu mer (ligger redan på 50%), vilket var utmanande då jag tidigare har haft svårt att unna mig.
Jag har lagt ner så kallad “finwhisky”. När jag lärde mig att många finwhiskys är färgade med färgämne, samtidigt som självutnämnda konnässörer sitter och bedömer whiskyn och tittar på färgen så kändes det hela som ett dåligt skämt. Visst kan det vara gott med en schysst whisky men att bygga en identitet kring ett whiskyintresse känns totalt ointressant.
Och för mig så avspeglar det här sig i all form av identietsbygge kring sin konsumtion - det är överlag rätt ytligt. Fine dining är ett bra exempel som många tagit upp. Visst kan det vara kul och trevligt att testa lite nya saker som smakar konstigt men att det känns tomt att ha det som ett intresse som definierar mig på något sätt.
För övrigt är jag tacksam för att jag fick låna en husvagn av en vän. Nu vet jag att jag definitivt inte vill ha någon husvagn.
Jag köpte 5-set knivar, insåg i efterhand att skulle bli bättre ifall, jag köpte efter behov och inte hela paketet. Den kniv som jag använder mest är en grönsakskniv i övrigt används det mycket sällan.
Det värsta är att det inte räcker med global knivarna. Jag har köpte ett knivställ, skärpstav och våtslip, tvp sist nämnda är förbrukningsvaror som kostar en del
Ja, tyvärr är det sant. Whisky får färgas med E150a (sockerkulör) och tillverkarna behöver inte uppge det i innehållsförteckningen. Vissa distillerier säger dock att de inte färgar sin whisky, men det finns ingen officiell lista på vilka distillerier som färgar och inte gör det.
Här är en infosida som beskriver det lite mera djupgående.
Det är så jag resonerar också, numera. Men whyskyintresse brukar normalt innebära ett intresse för hantverket och whiskykulturen kring distillerierna. På en whiskyprovning så brukar man inte heller bara bedömma smaken, utan också färgen på whisky. För min del blir det hela oerhört fånigt när jag vet att många av distillerna färgar whiskyn. Då blir det inte längre en riktig hantverksprodukt, utan en rätt ointressant industriprodukt. Man skulle nästan lika gärna ha kunnat framställa det i en kemisk fabrik med inköpt industrietanol och smakämnen, ungefär som någon slags alkoläsk.
Bo i hus. Brr! Provhyrde en period och insåg att “man kan dricka kaffe på altanen och släppa ut barnen i trädgården” inte var värt merarbetet som kom med hus.
Barnen ville ha “märkeskläder” i tonåren ,så jag brukade skicka iväg dom till butiker för att prova ut för att sedan beställa billigare på nätet Nu bryr dom sig mindre om sådant när dom skall betala själva
Förstår det men samtidigt inte! I lägenhet räcker det ju med hej hej i trapphuset och gå på stämma en gång per år. Mer märker jag inte av grannarna.
I hus däremot upplever jag att man hamnar mycket närmare inpå varandra. Beror såklart på hur tätt det är, men min erfarenhet av villaområden är att man får kontakt på ett helt annat sätt, på gott och ont.
Det är grannsamverkan, vem klipper häcken si och så, och jaså nu har de byggt något eller fällt ett träd. Baksidan med trädgårdshäng är att alla gör det samtidigt. Ljud, matos, samtal… Som att dela vardagsrum med två tre andra familjer! Jag tycker det är lättare att undvika människor i lägenhetshus.