Ja, enligt Morningstar är månadssparande i fonder inte alltid optimalt även i det långa loppet.
Mellan raderna verkar författaren mena att det är bättre att gå in i börsen med en klumpkapital vid rätt tillfälle (utan att behöva tajma exakt givetvis).
Vad anser Rikatillsammans om krönikan?
Att fördela sitt sparande på Börsen under en längre period handlar inte om att maximera sitt kapital utan att minimera sina risker.
Den som satte investerade pengar på USA-börsen strax före börskraschen 1929 fick vänta i decennier på att få pengarna tillbaka. Den som spred investeringarna på en femårsperiod gick det något bättre för, och den som investerade under en tolvårsperiod klarade sig hyfsat.
Tänk på, att på grund av villaköp eller något annat så kanske du behöver dina pengar inom en nära framtid. Tvingas du då realisera en börsnedgång på 25 – 30 %, så känns detta inte speciellt bra. Nedgången kan till och med spoliera möjligheten att köpa din tilltänkta bostad.
Större belopp bör alltså spridas ut på en längre period. Är det fråga om mindre belopp, eller sparande på mycket lång tid, så tycker jag däremot att man med fördel kan placera allt på en gång.
Detta är mitt svar, men läs gärna också nedanstående exempel. Jag kan nästan garantera att du blir överraskad. Det blev i alla fall jag när jag satte mig och räknade. Även om jag fortfarande anser att huvudregeln är att sprida aktieinköpen, så är det ingen självklarhet att detta alltid är bäst.
Förutsättningar: Du hade 100 000 kr som du ville satsa i en bred aktiefond. Med facit i hand ser vi att avkastningen under fem år blev: År 1: Börsen sjunker med 25%, År2: Börsen sjunker med 5%. Sedan vänder det, kommande tre år stiger börsen med 20% per år. Scenariot känns inte helt overkligt. På pengarna du inte köper aktier för, får du två procents avkastning.
Alternativ 1: Du placerar inga pengar alls utan får 2% avkastning per år.
Värde år 5
110 408 kr
Alternativ 2: Du placerar alla pengarna direkt. Efter en tuff start får du ändå en godkänd utveckling:
Värde år
1
75 000
Värde år
2
71 250
Värde år
3
85 500
Värde år
4
102 600
Värde år
5
123 120
Alternativ 3. Du placerar 20 000 per år på börsen. Det du inte placerar har två procents avkastning. Ett kanonutfall. Klarar sig bra undan det tidiga börsfallet, och är med på uppgången till störst delen.
Värde år
1
96 600
Värde år
2
96 054
Värde år
3
107 773
Värde år
4
125 541
Värde år
5
150 609
NYTT SCENARIO:
Vi vänder på förutsättningarna. Börsen börjar med att stiga 20% tre år i rad för att sedan sjunka med 25% och sedan med 5%.
Alternativ 1, Räntesparandet blir detsamma 110 408 kr
Alternativ 2, Allt på en gång blir får samma slutsumma, men med helt olika årssaldon:
Värde år
1
120 000
Värde år
2
144 000
Värde år
3
172 800
Värde år
4
129 600
Värde år
5
123 120
Alternativ 3: Du satsar 20 000 kr per år. Du missar en stor del av uppgången men är med på det mesta av nedgången. Du får knappt tillbaka det satsade kapitalet. Att sprida sparandet på Börsen under en längre period är som synes inte alltid en fördel. Men om du har tvingats att avbryta sparandet, och/eller lyfta av kapitalet år 1-3 så har du fått igen alla dina satsade pengar, och dessutom med god avkastning. Så är inte fallet i det första scenariot. Du har dessutom ett börsfall på närmare 30% bakom dig, så chansen är stor att portföljen snart börjar stiga igen.
Värde år
1
105 600
Värde år
2
115 704
Värde år
3
131 353
Värde år
4
104 245
Värde år
5
99 033
Tack @ingvar för din input och med dina räkneexempel tydligt visar hur svårt det är att veta när man ska gå in i börsen med en större summa - och det är ju som bekant lätt att vara efterklok. Dessutom är det ju relativt vad en större summa är.
Kanske är det bästa att gå in med hälften av den större summan man förfogar över och sedan varje kvartal gå in med den andra hälften som blir över.
Den där börskraschen kommer bara komma ifall centralbankerna slutar pumpa ut pengar i systemen. Om dom själva blir medvetna om att det är deras beslut som kommer förorsaka en börskrasch så kommer dom inte göra det utan vi kanske ser en extremt lång period kanske decennier framöver av börs och bostadsrally. Det kostar mer att vara utanför dessa två marknader än att vara inne och ta smällen som kanske kommer om 30 år.
Teorin säger att man ska investera allt på en gång.
Morningstars analys stödjer detta, men siffrorna är historiskt sett kanske lite extrema - analysen gjordes i princip direkt efter en krasch som kom efter en lång period av stigande marknader, dessutom med en bubbla runt 1999-2000. Dvs, den som spred ut investeringarna över tiden investerade till högre och högre kurser för att sedan drabbas av en brutal nedgång, medan den som investerade klumpsumman visade sig ha investerat till periodens lägsta kurser. Hade klumpsumman investerats i mars 2000 hade det sett lite annorlunda ut.
Även om det intuitivt kan kännas bra att sprida ut investeringarna över tiden kan det vara lite tankeväckande att ställa sig frågan:
"Om jag redan idag hade kapitalet investerat till 100% på börsen, skulle jag då gå ur börsen helt för att sedan köpa in mig igen genom flera delinvesteringar utspridda över tiden?
Svarar du “ja” på den frågan mår du förmodligen bättre av att sprida ut investeringarna, svarar du “nej” bör du nog investera klumpsumman på en gång.
Men detta betyder inte att månadssparande i sig är dåligt, de flesta har ju inte redan sin klumpsumma klar, men kan enkelt avstå lite av lönen till ett långsiktigt sparande. Då är ett månadssparande i aktier ett alldeles utmärkt alternativ och med all sannolikhet bättre än att först spara på konto för att sedan investera en klumpsumma vid ett senare tillfälle.
En vetting analys. Ja, att tajma rätt skulle ju givetvis vara det optimala men frågan är ju också hur många år man är beredd att vänta in en stor krasch medans de pengar man har på nåt konto förlorar i värde i form av bankagifter, inflation mm och samtidigt undra om den där stora dippen är en begynnande krasch eller något tillfälligt. Eller om den stora kraschen efter man har gått in med ett stort kapital följs av flera krascher osv. Då vinner man “bara” genom att förlorat mindre än andra men man har ju inte tjänat några pengar. Återhämtningen tar iofs kortare tid men det är ju ändå inte det man var ute efter när man gick in all-in så att säga.
Men om man kan avvara 10% av ens bruttolön och det i runda tal blir ca 3000 kr / mån x 12 och som exempel 6-7 år så är det ändå ett alternativ att kika på.
Jättebra diskussion, min åsikt är ju egentligen samma som alla svaren ovan och som också framkommer i artikeln: