Det har jag heller aldrig haft hela mitt liv och klarat mig bra för det. Men visst är jag som alla andra här sådan att jag sparar på ryggmärgsreflex.
Vi vet ju inte omständigheterna kring den där Kolmården-resan och hur hon hade resonerat kring den. Det kan ha varit en spontan sista minuten-plan som raserades av räkningen som hade glömts bort.
Vi vet inte om det faktiskt finns buffertar i bakgrunden hon kunde ha tagit av men inte ville.
Om resan var planerad flera veckor i förväg och raserades av den plötsliga räkningen, ja, då är det väl en svårighet med planering och koll på sina räkningar. Men inte nödvändigtvis något katastrofalt. Vi har inte hela bilden.
Visst, det kan vara ett enskilt undantag som bekräftar regeln. Folk som resonerar likt exemplet har i regel dålig koll och i många fall problem med ett ohälsosamt konsumtionsbeteende.
En budget kan vara mycket, att man har en excel till att man har en hum. Men att ställa in en resa för en enskild dessutom återkommande räkning. Då har man väldigt dålig koll.
Det är väl egentligen det som kanske skaver lite i mig kring sådana här diskussioner och premisserna. I allt ifrån Lyxfällan eller TS kollegor.
"Är de ekonomiska analfabeter?"
“Förstår de inte bättre?”
“Har de fått dåliga ekonomiska kunskaper med sig hemifrån?”
Vad sägs om att många människor i samhället kanske främst bara har lite lägre impulskontroll och/eller subjektiv värdering av belöning nu VS senare? Att det handlar långt ifrån bara om kunskap i sig.
Man kan vara ett fullständigt geni och utbildad bortom rimliga gränser och ändå ha svårt med uppskjuten belöning eller planering av sin ekonomi. Precis som man kan ha svårt att gå till gymmet och hålla sig i form oavsett hur mycket näringslära man kan.
Vi är redan rökta med tanke på den demografiska utvecklingen. Det kommer inte finnas tillräckligt många unga som ska arbeta för att finansiera våra pensioner. Sen är jag lite rädd faktiskt att mina barn utav vissa inte anses som svenskar pga deras etnicitet. Behöver de göra en exit från Sverige så vill jag ju att de har åtminstone några guldtackor att ta med sig härifrån. Främlingsfientligheten är starkt i Sverige nu och det måste man ha med i beräkningarna tyvärr.
Hushållsekonomi är i dess enklaste form plus och minus. Möjligtvis lite multiplikation för att beräkna ränta-på-ränta-effekten. Jag pratar med grannarna och försöker få deras bild hur deras egna ekonomi ser ut. Det jag kom fram till är att de inte prioriterar att ha pengar på kontot. Pengarna ska användas, hela tiden. För Sverige i det stora hela är det bra att pengarna kommer i arbete och konsumeras. Lite som att jag äter ute och det i sin tur kan avlöna de som arbetar på restaurangen. Skulle jag alltid laga mat hemma, alltid ta med matlådor, baka mina egna bullar och konsumera dem. Då blir det flera arbetslösa och det ekonomiska hjulet snurrar långsammare.
Word! Det är just de jag har svårt att fatta, hur folk kan ha så svårt med ekonomi och uppskjuten belöning att man sätter sig i en knepig sits.
krediter och lönen som kommer in gör det väl enkelt att stoppa huvudet i sanden. Men ändå. Även om man har svårt att gå på gymmet och äta nyttigt så är det få som bara vräker i sig som näringssoecialister
Ibland tänker jag att vi i stort under mänsklighetenshistoria levt lite “ur hand i mun”.
För de breda massorna har det nog varit svårt att planera för längre perspektiv. En bonde på 1800-talet hade kanske svårt att fysiskt planera med utsäde, spara storaskördar, eller vad det nu var. Man levde mer för dagen eller veckan så att säga.De sista 100 åren har det för många funnits möjlighet att ta bättre ekonomiska beslut.
Våra förfäder hade kanske inte den möjligheten och således har inte den “gåvan” gått i arv. Kanske mångar som agerar genetiskt betingat.
Ändå har människor i olika grad problem med övervikt i alla samhällets skikt. Och vi har mediciner som Ozempic.
Kunskapen är inte problemet. Matmiljön och våra personliga biologiska tendenser och förmågor är det.
Jag kan förstå att du har svårt att intuitivt förstå det. Och att du kanske lägger nästan lite moralisk vikt vid det.
“Varför väljer folk att vara dåliga när de kan välja att bara vara bra?”
Men verkligheten är betydligt mer nyanserad än så. I fallet övervikt så vet vi att ens genetik kan förklara ungefär 50% av ens kroppsvikt som vuxen. För överviktiga har som grupp hungerhormoner som är mer intensiva än vad du och jag upplever.
Människor fungerar helt enkelt olika och en stor del av detta är personlighet, som i sin tur bygger mycket på genetik. Det är lätt att säga “varför äter bara inte tjocka mindre”, men de som har problem med vikten har ofta svårare att stå emot mat än snittet. Det är som att ni spelar samma spel fast du kör på level 3 och någon annan på level 8.
Samma med ekonomi: alla har inte lika mycket av de egenskaper som gör det lätt att spara, planera etc. Lätt att mästra kring något man är bra på och glömma att det inte är lika lätt för alla att bli bra på allt.
Dottern hade ganska mycket privatekonomi på schemat förra läsåret (2an i gymnasiet, teoretisk linje). Hon kom ofta hem och uttryckte att det vi pratar om hemma är ljusår före såväl undervisning som klasskompisarnas förståelse. På slutet lät det dock som att de hade fångat det mesta av basprylarna och det ska man väl vara glad för. Hon är iofs den enda av sina kompisar som har pengar från studiebidraget kvar i slutet av varje månad, och då snålar hon inte med ”villhöver”-kontot.
Jag är ju en av de som försöker gå ned 10 pannor men har kunskapen, men har svårt att stå emot hungern. Så tror jag är för folk med investerandet. Missförstå mig rätt. Det är inte så enkelt för då skulle inget ta sms-lån med skyhöga räntor. Men det är inte fel att påminna folk att äta hälsosammare, röra på mig med. Även om man vet så behöver man bli påmind(inte vi nördar som redan vet och praktiserar detta).
Vi måste väl fortfarande kunna diskutera något som uppfattas som ett samhällsproblem?
Det är märkligt att så fort man nämner på detta forum att det kan finnas en faktor av eget ansvar i det som drabbar vissa människor så rycker det ut en armada riddare som med låååååånga inlägg proklamerar att allt bara är otur eller genetik som ingen kan påverka. Det får absolut inte finnas en antydan till eget ansvar.
Det är tråkigt att vara ekonomisk, allting ska planeras. Man kan aldrig få vara impulsiv och göra något roligt i nuet eller köpa något på direkten.
Man ska alltid behöva spara först och göra sen, all den spontana glädjen försvinner.
Tillhör själv det tråkiga sparsamma släktet utan att ha fått någon ekonomisk utbildning över huvudtaget. Vissa har “det” andra inte, har ingen aning om varför.
Jag kommer bara aldrig att kunna hejda mig när folk ställer upp enkla dikotomier som, rent krasst, ofta går ut på just:
Det känns nerdummat. Då kommer jag att finnas i kommentarsfältet och vilja nyansera. Då ger ni mig lika mycket kortsiktig belöning som en chokladbit framför mig
I just det här fallet stör jag mig dessutom på antagandet att TS kollegor har “problem”. Det är en filosofisk problematisering för sig jag vill föra. Och den dyker ofta upp upplever jag.
Jag förstår vad du menar och håller med ganska mycket men inte helt. Det är kanske en definitionsfråga vad man menar med “djupa problem”.
A-kassa ger t.ex. ett visst skydd vid arbetslöshet men det finns säkert de som tycker att det är ett djupt problem att tvingas flytta ifrån sin familj om man blir arbetslös. Vissa tycker inte att det är ett djupt problem men många tycker att det är det.
Lever man från lön till lön är det scenariet tänkbart men har man sparade pengar kan man lättare slippa det.
Skolan är ju inte till för att hjälpa oss människor att få ett bra fungerande liv.
Det är en indoktrinering till att bli löneslavar som skapar pengar genom att betala skatt.
Ett kontrollsystem.
Vi uppmuntrar ju inte direkt barnen att vara sig själva heller utan ger endast betyg när dom presterat bra. 90 till 95 % av det jag lärde mig i skolan har jag ingen användning för. Den som försöker ändra skolsystemet kommer det nog sluta illa för tyvärr.
