Menar inte att ha den för att forska utan för att leka så man inte börjar leka med sina indexfonder
2 gillningar
Jooooooooo😉
1 gillning
Ja den har påvärkat min portfölj på senare år .
Förr 10 årsedan hade jag en sådan riktigt fin långsiktig portfölj som jag var nöjd med innan jag började läsa om högre riskjusterad avkastning 
.
Det kändes fint i portföljen så här.
Dnb Global indeks 50%
Amf aktiefond småbolag 25%
Spiltan aktiefond investementbolag 25%
Den kommer säkert fungera även om 10 år 
Men nu gör man sjuka saker byter mellan olika globala indexfonder och tappar avkastning på det sättet istället 
”Trying harder is not good for your investing, nor it’s a competitive thing .
We are what we repeatedly do. Excellence comes not from our actions but from our habits.”
Paul Merriman
The most successful investors weren’t necessarily those with the most money or the flashiest jobs. Some “secrets of success” quickly emerged, and it turned out they weren’t secrets at all.
It came down to two things: Habits and attitudes.
“The ‘perfect investor,’ if such a person really exists, is somebody who plans for the future and is patient and deliberate in carrying out those plans.”
Attitudes
- Trust in the future
- Resilience
- Perspective
- Patience
Habits
Successful investors are in the habit of saving regularly and automatically. In our roundtable discussions, every adviser identified this as absolutely essential to long-term success.
The best investors habitually find ways to delay gratification and live below their means. Some make it a point of pride to demonstrate they can live on less and still be happy.
The best investors acknowledge that they experience fear and greed, but they don’t let those emotions govern what they do.
DS
6 gillningar
Förstår engelskan ca.10% men gillade din inlägg ändå @JayR ! Skriv det på finska nästa gång då får du en 
istället
2 gillningar
@Jakke Det spelar ingen roll om du förstår texten ovan eller inte. Du, bara fortsätt det du redan gör.
Och enligt din önskan, samma på finska:
Ei haittaa, ymmärrätkö ylläolevan vai et. Jatka vain sitä, mitä jo teet.
1 gillning
Den fattar jag 0 men ändå 
1 gillning
För min egen del fanns det 2 huvudorsaker till att jag började investera på ett så “komplicerat” sätt:
-
Nyfikenhet, som nämnts i tråden. Jag har alltid älskat att förstå samband, och att studera marknadsteori har definitivt hjälpt mig förstå världen lite bättre.
-
Sparhorisont. En stor del av mitt sparande kommer behöva användas inom 10 år. För kort tidshorisont för att känna mig bekväm med 100% aktier, och räntor ger mig otillräcklig avkastning. Jakten på högsta möjliga riskjusterade avkastning är således inte bara en akademisk övning, utan tillåter mig förhoppningsvis att erhålla minst lika god avkastning som aktier trots min korta sparhorisont (eftersom portföljen kan belånas).
Jag har dock full förståelse och respekt för att denna strategi inte passar alla. Därför rekommenderar jag aldrig riskparitetsstrategier i trådar på forumet där folk ber om investeringsråd, utan jag tänker att man själv hittar informationen om man har intresset/behovet. Jag tycker dock att det är väldigt kul med teoretiska diskussioner i trådar som denna!
7 gillningar
Har läst mycket om faktorinvesteringar senaste tiden eftersom det är ett uppenbart sätt att öka risk och förhoppningsvis sin avkastning. Jag har nog ändå landat i att personligen föredra marknadsviktat med hävstång framför faktorer. Tänkte dela med mig av varför jag tänker så.
-
Det uppenbara; historisk data är ingen garanti, givet det lägger jag mig hellre i mitten än på en speciell sida.
-
Jag tror marknaden generellt är så pass effektiv att ett värdebolag är ett värdebolag för att något inte står rätt till, bolagsstyrning, döende marknad, affärside skalar dåligt osv osv.
-
Jag har för svårt att bedöma fonder/etf:ers implementationer - exempelvis skulle jag inte kunna bedöma om en fond går dåligt för att en small cap value borde gå dåligt eller för att det är en dålig implementering av faktorn.
-
När jag räknar på min tidshorisont så är inte förväntad avkastning så mycket högre för faktorer än marknadsvikt med hävstång givet den mängd jag skulle våga lägga i faktorer - givet komplexiteten det tillför i portföljen är det inte värt den potentiella extra alfa.
Så TLDR faktorer känns för komplext och mer riskfyllt än en liten hävstång (givet mina förutsättningar så klart, andra kanske inte alls tycker det är komplext).
Vad tänker ni? Tänker jag fel? 
1 gillning
Tror att du har i mångt och mycket rätt. Är inte säker på hävstång, men det kan vara klokt i små mängder.
Värdebolagfaktoren är också baserad på diversifiering alltså det finns en korg värdebolag (som har låga värderingar för goda skäl) av vilka ett par kan bli jättebra investeringar i längre loppet. Exakt på samma vis som med ett brett index.
Det är inte så att alla bolag inom nån faktor presterar bättre än snittet, men det finns outliers i varje faktorkorg. Tex några tenbaggers inom value, bolag som växer enormt eller blir förvärvade inom small caps osv.
Det är slump på samma sätt men bara i mindre grupper än breda indexet.
Riskjusterad avkastning kan vara ett bra hjälpmedel i att göra en avvägning mellan avkastning och risker/obehag när vi väljer mellan olika sätt att investera.
Men vi behöver nog tänka lite bredare kring risk än bara Sharpe.
För det första så reagerar vi ju mer negativt på en 10% förlust än vad vi glädjs åt 10% vinst. Men Sharpekvoten värderar volatilitet på uppsidan och nedsidan lika. Vi kan använda andra mått som Sortino.
Vi vet att många upplever obehag och börjar göra dumma saker när portföljen sjunker 20-30%. Många överskattar sin tolerans innan de varit med om det. Så att titta på drawdowns är också användbart. Vi kan använda mått som till exempel Ulcer Index
Andra risker är t.ex. risken att inte ha de pengar jag behöver när jag behöver dem.
Psykologiska och känslomässiga risker - sover jag gott om natten?
Det kan vara bra att tänka på kurtosis och skew när vi tänker kring vår portföljkonstruktion.
Man kan konstruera portföljer på många olika sätt. Jag brukar tänka på att ha okorrelerade tillgångar som var för sig kan ha hög volatilitet men som genom icke korrelationen dämpar portföljens som helhet volatilitet. Några ingredienser som verkar återkomma i effektiva (dvs med hög riskjusterad) portföljer (som tillägg till aktier) är långa obligationer (20+ år), guld och small cap value.
Det spelar nog inte egentligen så jättestor roll exakt hur (ner på procenten) man sätter samman sin portfölj utan det viktigaste är att de essentiella ingredienserna finns med och att implementationen har rimlig kostnad/avgifter.
5 gillningar
Just precis. Vi kan inte bara nagla oss fast vid ett visst riskmått utan att se lite bredare på det. Och det måste inte nödvändigtvis landa i en siffra.
Att det blir konstiga diskussioner om det här kan bottna i att vi sparar olika. De flesta, tror jag, har ett månadssparande där nya friska pengar mildrar “gamla försyndelser” medan andra, som jag själv, har en given summa att ta hand om och som inte fylls på. Det är ju inte självklart att man ska riskhantera på samma sätt i dessa båda fallen. Tvärtom skulle jag vilja påstå. Men hur många tänker på det?
3 gillningar
Använd ett SMA om t ex 10 månader. Historiskt har detta givit lägre drawdowns varpå den riskjustersde avkastningen ökar.
Se t ex:
…eller gör egna efterforskningar på temat.
1 gillning
Svenska marknaden (liksom andra mindre marknader) har en högre riskpremie eftersom internationella investerare har svårt att helt följa den och veta vad som händer. Som svensk, och extra om du också bor här, har du inte det problemet. Det gör att den svenska riskpremien är gratis för dig. Om du investerar i sverige använder du den “insider information” du har för att ta hem den riskpremien gratis.
Om du kör globala investeringar eller i andra länder där du inte har det informationsövertaget lämnar du premiem på bordet. Om du kör usa finns inte den extra premien för amerikanska marknaden är då genomlyst att den premien inte finns, och om du kör på andra marknader där motsvarande premier finns betalar du priset med din okunskap om den småmarknaden.
1 gillning
Hittade en intressant artikel från Vanguard.
Vi väljer ju att ha en globalfond för att den ger en högre riskjuserad avkastning än det inhemska indexet. Diagramet nedan från Vanguard visar förhållandet för några länder. Där man för varje land vill pricka in så långt åt vänster som möjligt, om man vill maximera den riskjusterade avkastningen.
Det verkar som att man då behöver ha en del home bias för att nå det målet.
Hade varit intressant med en likadan kurva men för Sverige.
role-home-bias-global-asset-allocation-decisions.pdf (vgcontent.info)
1 gillning
Va? Du vill ju att kvoten mellan de två axlarnas värde ska vara så hög som möjligt. Det är inte så långt åt vänster som möjligt i diagrammet. Lägsta risk är längst till vänster, men inte riskjusterad avkastning…
Sen är frågan om någon av denna data faktiskt är representativ för framtiden? Eller är det bara ett utfall i en större distribution?
Den är ju bara baserad på historisk data.
Du har rätt, längst till vänster har lägst risk. Jag gjorde en tankevurpa.
Visst, det är ett förhållande mellan risk och avkastning. Men varför inte bara välja ett sparkonto med ränta och ”noll” risk? Det borde ge en hög kvot.
Min poäng kvarstår. Nästan alla länder i diagrammet, så är den högsta riskjusterad avkastningen med 100% inhemsk portfölj (förutom Kanada).
Jag försöker förstå detta bättre.
Därför man brukar prata om just sharpekvot efter Herr Sharpe. Där man först subtraherar den riskfria räntan.
Sen är det ju en sanning med modifikation att man jagar högst riskjusterad avkastning. T.ex . visade ju redan Markowitz att det finns ett riskjusterat optimum mellan räntor och aktier.
Lysas modell tror jag man kunde räkna fram maximala riskjusterade avkasting var typ 30/70 Aktier/räntor.
Men det är ju inte optimalt för den som behöver mer avkastning än vad en sådan portfölj kan ge. Då får man offra lite riskjusterad avkastning för bättre absolutavkastning.
1 gillning
Ja exakt. Det är precis det jag är ute efter. Att den investeringen som har högst riskjusterad avkastning kan ge en ganska låg avkastning. Så att ha det som mål kanske straffar sig på sikt.
Forumet pratar ju mycket om att en globalfond över tid slår all form av bias. Tack vare att den har högst riskjusterad avkastning. Men så fall hade ju en 30/70 portfölj också slagit en 100% globalfond.
Så risken bör justeras beroende på sparhorisont.
Ett sätt att öka risken är med Home bias. Vilket lönat sig historiskt, diagrammet ovan.
I en 100% aktieportfölj:
Man kan ha hög riskjusterad avkastning som grund (globalfond). Läste någonstans att Vanguard rekommenderar 60% för att minska volatiliteten. Därefter är effekten avtagande. Men sen bör man öka risken rejält med övriga 40%. Tex med Sverige, TM osv.
Kontentan är att den riskjusterad avkastningen inte är hela sanningen eller det ultimata målet. Som det oftast talas om på forumet.
Homebias som koncept kan inte öka den riskjusterade avkastningen generellt. Alla länder kan inte överprestera genomsnittsavkastningen.
Det bara råkade slumpa sig så i den inkompletta data du tittade på.
Man gör antagandet här att det är bland det högsta riskjusterade avkastningen som finns om man vill ha en riskexponering som motsvarar 100% aktier. Alltså att tidshorisonten är lång nog.
Forumet brukar ju generellt rekommendera lägre risk (genom lägre aktieexponering) om horisonten är kortare än 10 år.
Faktorexponering eller hävstång är bra metoder att öka risken ytterligare.
Ja detta är en av grundstenarna. Samt orsaken till att 4 hinkar principen ser ut som den gör. Olika horisont → olika risk exponering.