Det är över lilla linsen på en SE. Orka bry sig liksom. Jag ser ingen skillnad på bilderna den tar. 
1 gillning
Ah, trodde det var skärmen. Då går det väl leva med den en period till. Använd selfiekameran bara. 
1 gillning
Jag tycker du ställer en väldigt intressant fråga som jag själv har funderat en del över.
Som yngre valde jag att snabbt komma ut i yrkeslivet istället för att ta ett sabbatsår för att säsonga eller resa och arbeta i utlandet. Det är ett beslut som jag i efterhand har ångrat. Jag hade hellre haft de upplevelserna och erfarenheterna det skulle ha gett mig än de extra pengarna det gav mig. Kanske är det därför jag har försökt ta tillvara på möjligheter som jag har idag och som jag kanske inte kommer ha om några år. Ett av mina nöjen är att resa och jag skulle inte kunna tänka mig att dra in på det för att maximera mitt sparande och först när jag har uppnått mitt sparmål genomföra alla resor då. Samtidigt så gör jag inte heller alla resor jag drömmer om idag utan vissa för vänta till senare.
Jag tänker att olika delar av livet kommer att ha olika saker man prioriterar under den fasen. För mig är det numera viktigt att sparandet inte går ut över möjligheten att leva livet här och nu. Ett exempel som jag och sambon funderar på nu är att inom något år bilda familj och i samband med det kommer vi att dra ner på sparandet rejält för att prioritera tid med barnet. Möjligheten att spendera tid som familj kommer att försvinna men möjligheten att spara lär inte göra det.
8 gillningar
Go fråga, jag vet inte vad jag vill, behöver inget, och är nöjd.
Skänker pengar till Ukraina.
Jobbar 50 %.
Men kan inte tänka mig att slösa för slösandets skull?
1 gillning
Jag åkte jorden runt som ung, det var det bästa jag kunde gjort.
Det öppnade mina vyer dels för vad som fanns utanför Sverige, och hur pass bra vi hade det (då i alla fall) här i Sverige.
Med tiden har man insett hur reglerat och “socialistiskt” det var på den tiden (80-tal) om man jämför med många andra länder i världen, vi hade ju t.ex. bara SVT vi kunde titta på då, allt annat för förbjudet.
Samma sak med mycket annat.
När det kommer till att maximera det ena eller andra så tror jag inte att det finns så många som befinner sig i samma situationer, det är olika för alla, jag kan t.ex. inte bara sluta jobba då jag driver företag, och även om sonen ska ta över vid årsskiftet så är det ju mest på pappret tills generationsväxlingen är över om sisådär 5 år, och även då kommer troligen han behöva hjälp, om man kan bidra vill säga.
Inte så lätt heller att börja anställa folk utifrån i ett familjeföretag, det är en stor omställning om man ska göra det.
Jag gillar att arbeta, några timmar/dag i alla fall, och det är vad som behövs just nu, så för mig är det perfekt, kan dessutom jobba geografiskt fritt med tanke på att det mest är E-post, SMS och telefon som är mina arbetsredskap.
Håller med de som tycker att det är svårt att växla från sparande till konsumtion, det är inte kul se penninghögen minska även om man köper något man verkligen vill ha, eller något som gör en “Lycklig” för en stund.
Att ge med varm hand medan man lever är ju bättre än att ge något i arv efter sin död, dels för att barnen behöver pengarna nu, inte när det är 50-60 år och man ska dö, men samtidigt så har ju barnen också uppfostrats att spara, så det där är ett tveeggat svärd, ska man sabba det man lärt dem genom att skämma bort dem med pengar som bara dimper ned?
Vi köpte ett hus i Spanien för drygt 4 år sedan, som vi försöker dela med oss av, med släkt och vänner, det ger mig någon form av lycka att kunna dela med sig, sen är det ju oftast vackert väder när man känner sig lycklig om man ska generalisera, så att lägga pengar på något som ökar möjligheten till vackert väder, samt umgänge med familj, släkt och vänner känns som en bra grej för oss i alla fall.
Tid för att arbeta ideellt, eller hjälpa grannar som behöver hjälp skänker mig även en viss tillfredsställelse.
Att uppfattas som generös, även om man (bevisligen) varit snål och sparat pengar tycker jag är en utmaning, och det är väl kanske mest det jag kan säga att jag nu försöker satsa på, när jag nu börjat konsumera mer, så försöker jag göra det på sätt som kan gynna både mig/oss, men även andra, och som innebär att jag kan vara generös både mot mig själv, och andra på samma gång.
Några exempel:
Huset i Spanien
Pool, spabad, biljard med mer här hemma, öppet för alla som vill komma de dagar det passar oss - det skänker förhoppningsvis både oss och andra lycka/tillfredsställelse.
Sponsra lokala föreningar, friskolan i byn, och så vidare, ofta behövs inte så mycket för att det ska göra skillnad.
Att försöka glädja någon annan så ofta som möjligt är också tillfredsställande, och inte sällan gratis, så det är också något jag försöka göra när tillfälle visar sig. (Ett vänligt ord eller en hjälpande hand)
Att driva ett seriöst företag där man kan hjälpa sina kunder på ett sätt som går utöver det som de flesta förväntar sig är också något som skänker mig glädje, inte bara när man gör det, utan även i form av ett gott rykte som leder till fler affärer, det betalar sig flera gånger om.
Men som sagt, vi är alla olika, vissa vill bara ligga i soffan, andra vill fjällvandra i ensamhet, medan jag/vi mest verkar uppskatta social samvara som en lyx att kunna unna sig. Visst kan även jag uppskatta att bara vara själv och göra ingenting, men det är ju inte så att jag känner mig lycklig just i de stunderna, det är väl mer en pusselbit i det stora hela att även hitta tid för total avslappning på nåt sätt.
Lycka är kortvarig, och den känslan ska man omfamna, men min uppfattning är det är det omöjligt att vara lycklig hela tiden, korta stunder att njuta av, resten är mest bara nöjdhet eller tillfredsställelse som utgör den stora massan av tid/känslor som man kan eftersträva.
När någon skriver “Maximera livet” så känns det bara jobbigt för mig, när jag ser vad andra menar med det, typ - att aldrig vara stilla, bara ränna från en “upplevelse” till en annan, det är inte lycka för mig i alla fall.
Bio, teater, konserter eller museibesök är sånt som många verkar uppskatta, för mig är det som regel bara något jag går på för att glädja andra, kunde inte bry mig mindre.
Att få se OS i längdskidor eller skidskytte på TV, det är lycka det. 
Jag tänker att det ena måste inte utesluta det andra.
Du kan maximera livet och sen maximera ditt sparande därefter, vad nu maximera livet innebär för varje individ är ju såklart olika. Jag upplever att många lever för att se saldot öka på avanza, då är det lättare att motivera en snålare livsstil kanske.
Personligen så är jag någonstans mitt i. Jag sparar vad som är över efter att jag “levt” livet. dvs, det som finns kvar när nästa lön kommer går in på avanza.
1 gillning
Är inne lite på samma spår fast ur ett annorlunda perspektiv. Jag funderar på att ta ett lån för att bygga ett gästhus istället för att sälja av exempelvis 2 miljoner från min portfölj. Om jag kan investera 2 miljoner av min portfölj i utdelningsaktier, utdelande ETFer eller Obligationer och genom den avkastningen helt finansiera lånet för gästhuset, så blir det ju som att både äta kakan och ha den kvar… eller tänker jag helt fel?
1 gillning
Du kan absolut tänka så och då är det också rimligt att sätta ord på att kostnaden blir risk/skuld i balansräkningen.
Som du förhoppningsvis aldrig märker. Så länge avkastningen helt finansierar lånet och allt annat fortsätter.
Då kan du också resonera vidare att du har kapital att lösa lånet om din livssituation (eller villkor för lån etc) förändras negativt.
Så du ha kakan och kan äta av den… men tyngdkraften ökade så allt är lite …tyngre
2 gillningar
Inte egentligen, bara exempel på ett intresse som är billigt, men jag är helt ointresserad av. Men det där är ju ännu bättre! 
(Samtidigt. Specialtillverkade lerkrukor å grejor. Kan nog vara materialsport det där… =) )
2 gillningar
Krukor, hmm…kostar pengar alltså (Om han nu inte gjort dom av navelludd förstås…)
Smart taktik !