Min bror fick 1 miljon men jag fick inget

Spara och investera Spara till barn och barnbarn
42

När en jurist eller advokat skriver “min gissning” så menas det finns inte stöd i lagen, dvs inget kap eller § som stöder påståendet. men annars helt rätt banken brukar ställa frågan, men inte vid samtligafall, som ex enskildföretagare.

Här kan mamman ännu fundera på hur dom ska formulera gåvan, bara för att pengarna är överförda, så kan inte banken bara stoppa överföringen efter att ha ställt frågor, då gåvan inte är en gåva fören mottagaren har fått tillgång till pengarna, dvs på konto eller kontant.( banken brukar bara vilja veta pengarnas ursprung, vem och vad, sedan om man uppger lån, gåva osv, behöver man inte specificera vid detta tillfälle)
Samt viktigt att understryka , vid dessa frågor till jurister/advokater på offentliga medier, så utelämnar 95% av juristerna faktum att gåvobrev kan ersätta med ett nytt gåvobrev eller via testamentet reglerar gåvan, om givaren och tagaren är överens det finns inga juridiska hinder, (gäller via alla avtal.) “vad som skrevs i dag behöver inte gälla i morgon”

Sedan rätt, spara bevis, men nu verkar familjen öppen med att pengar överförts, spara bevis i 40 år är kanske inte det lättaste, mer att hon nämner skatteverket? det gäller bara via makar.
Frågan är om du kan tvinga henne att visa? nej , nu har mamman avvisat frågan några gånger som du berättar, då återstår tid o datum, men att gå in och försöka tvinga fram bevis brukar sällan vara en bra lösning, bygger snarare upp en konflikt, kanske fler läsare har idéer på hur man får fram bevis på ett fint sätt.

43

Du har inte grävt djupt nog, arv är inte ett populärt ämne att skriva om, men kan bjussa på en gratis gåva, nu inför 1 advent så du får något att fundera på.

Dvs räknas det som en gåva?

Låt oss föreställa att jag stämmer min mor, (hur och varför utelämnar jag)
Skickar in en stämningsansökan till tingsrätten(kostnad 2800 kr, dvs högre summan)
Vi kommer överens om förlikning vid muf. (dvs möte före själva rättegången)Mamma betalar mig den summa som vi förlikas om.
Min mor förklarar sedan för syskon att beloppet hon betala ut till mig ska ses som ett förskott på arv.
När sista dagen har passerat för min mor, lyfter min syskon fram förlikningsbeloppet och hävdar den ska vara med.
Jag däremot säger att beloppet inte ska ses som ett förskott på arv.

Gåva är något man får utan motprestation, pengarna jag fick var förlikning en rättshandling som utgör att gåvan har en motprestation och blir på så sätt inte en gåva, eller benefik och ska därför inte ses som ett förskott på arv.

44

Fast en förlikningssumma är ju ingen gåva, som du själv skriver. @jbella säger ju samma sak. Allt du får som gåva är förskott. Det du nämner är ingen gåva.

45

Det är pengar från min mor, dessa pengar har ingen skatt.
Det är bara vägen man valt som gjort att detta inte blir en gåva, man har en utbetalning, man har kvitto syskon vet vart pengarna kommer ifrån. Man kan säga att alla system har sina loophole.

46

Aha, ditt inlägg var ett tips om ett kryphål. Det framgick inte. Då är jag med hur du tänker. :+1:

47

Ja, det finns säkerligen en hel del kryphål precis som i alla lagar. Nu kan jag väl inte känna att en rättsprocess mot sina föräldrar känns så trevligt dock…

Frågan är väl om det behövs, som jag tolkat det så räcker det att föräldern dokumenterar att det inte är ett förskott på arv. Men jag är ju inte jurist så @Ellenem kanske man säga om det finns något regelverk som begränsar föräldern runt detta. Det har inte varit aktuellt i det fall jag varit inblandad i så jag har inte in läst på om det.

48

Jag funderade bara på när TS skriver skatteverket, då dök två tankar upp, är mamman omgift eller finns det särkullbarn på pappans sida, han pratar bara med mamman. Hon är lite hemlighetsfull och väntar svar från SKV, kan handla om att göra om något till enskildegendom, men man vill ha både hängslen o svångrem.
Eller så handlar det om en markering till ena sonen, något vi inte vet om, jag gav det bara en tanke till varför familjen gjort så här och fick inte ihop det, föräldrarna är bara i medelåldern.

49

Jag tycker du bör fråga dina föräldrar om inte du också kan få ett förskott på motsvarande, oavsett vad du vill ha dem till.
Det kan ju inte skada någon tänker jag.

Är du väldigt brydd över att du ska få lika mycket som din bror så tror jag du behöver ett dokument där främst din bror erkänner att han fått ett förskott på arv på 1 miljon. Som du sen kan ha vid boupptäckningen.

1 gillning
50

Tror du har lite fel syn på tingsrätten, om du utgår vad deras uppgift är, kortfattat, tingsrätten söker inte bevis, dom söker inte heller efter sanningen dom utgår bara från det du ger dom , deras uppgift är att lösa konflikten mellan två parter.
Domaren kan vara din granne, ha barn i samma skola , en helt vanlig person.

För att undvika att man hamnar i TS situation, där övriga syskon reagerar, blir besvikna osv, så har alla konstigt nog respekt för rättssystemet, har man gått den vägen uppstår det inga sura känslor, ingen bitterhet osv. man respekterar att jag fick rätt till dessa pengar. sedan att familjen inte får se vad det handlar om är för att man kan begära sekretess eller fixa det redan vid förlikning så kan ingen snoka vad det handlar om, eller ens se något. Bara lyssna på vad vi berättar åt dom.

Försök få en advokat att ge fast pris på 2800 kr att skriva ett solid testamente, en du vet kommer vinna över alla andra, för att sedan ändå behålla relation till alla inblandade, tror detta är omöjligt att uppnå på ett bättre sätt.
Att gå till tingsrätten är enklare än att söka upp en advokat, tingsrätten skriver tid och datum exakt samt viken sal, där sitter en domare och en notarie som förmodligen just börjat sin jurist karriär, där man uttrycker vad man har och säga, både enskilt och tillsammans , sedan om man kan förlikas, allt klart på ca1 timme.

Som du nu förstår är inte ett gåvobrev och en advokat den bästa lösningen, där man ändå vill bevara friden, mamma o sina syskon. Här är budget varianten den bästa lösningen och det är vad rika tillsammans handlar om.

51

Förstår att det känns märkligt. Det kan inte ligga något riktigt illa bakom. Typ spelmissbruk med nödhjälp från föräldrar för att undvika personlig konkurs? Sådant syns ju inte alltid på utsidan.

Tänker att man bör vara försiktig med att låta bråk om pengar förstöra viktiga nära relationer. Sök en rimlig förklaring och får du ingen får du väl värdera hur viktigt det känns att bråka om det jämfört med hur viktig relationen är.

Ett sätt att se det är ju att vara glad och tacksam för att man själv är skötsam och har en ordnad ekonomi och därmed kan stå på egna ben. Frihet är värdefullt!

2 gillningar
52

Ja, kloka tankar.

Min ena förälder berättade nyligen att hen bidragit till mina syskonbarns skolgång (de bor i annat land, där skola kostar, åtminstone lite bättre skolor), och uttryckte lite “ångest” för att inte ha gett mina ungar motsvarande. Men det skakade jag bort just för att det ju inte behövts, vi bor i Sverige och skola kostar inte, så kände just den friheten i att bara vara glad att hen kunnat bidra till mina älskade syskonbarns skolgång!

Den friheten ÄR sannerligen värdefull.
:pray:

8 gillningar
53

TS dilemma är ju tudelat. Dels handlar det om ekonomisk jämlikhet men det handlar även om brist på tillit och öppenhet inom familjen. Om jag hade råkat ut för liknande situation som TS så hade jag blivit minst lika besviken för bristen på tillit och förtroende som för den ekonomiska ojämlikheten. Att inte vilja prata öppet om problem inom familjen hade sårat mig.

Här visar din förälder tillit och transparens. Plus att hen signalerar lite “ångest”. Då visar föräldern att den värdesätter er relation. Den situationen är lättare att ta än den TS råkat ut för.

2 gillningar
54

Mmm.
Samtidigt har jag insett att det är en ganska vanlig situation. Tyvärr.
Det framgick med från den respons jag fick till en text jag skrev om förra julafton, då jag och mina kids (då 21 och 16) hade en fantastisk stund tillsammans där vi snackade om absolut allt. Helt sanslöst egentligen. Och när jag delade den texten i en workshop jag gick just då (The Story Skills Workshop, rekommenderas varmt!) så var det vanligaste svaret ‘Oj, sånt där hade vi aldrig kunnat snacka om i min familj’.

Jag funderar mycket kring den där bristen vi har i att våga ta de knökiga samtalen liksom. Och ju mindre vi gör det, desto mer ovana blir vi på det och då undviker vi dem än mer.

Absolut!

Och… det finns så klart ganska mycket bakomliggande historia även här som hade kunnat ställa till det. Men poängen för mig när jag tänker på hur jag agerade här så är det just ett tecken på att jag kommit en bra bit på vägen i att kunna hantera den obalans som funnits och fortfarande finns i hur denna min förälder ser på sina barn, och därmed hur hen agerat gentemot oss.

Misstänker det inte finns några relationer som är helt strömlinjeformade liksom. :woman_shrugging:

1 gillning
55

Vad jag har lärt mig om livet är att ibland ligger man efter och ibland ligger man före, men har aldrig gått in och mätt mig mot övriga, det kommer alltid finnas dom som ligger före.
Ser det tydligt här på rika tillsammans där man pratar inkomst osv, att ekonomi placeras otroligt högt, att pengars värde har en så stor betydelse, om en får 1 milj av sin familj så är den andras liv i princip förstört, jag har aldrig förstått denna princip , varför denna penning fixering?
Det jag har lärt mig är att man gör sitt egna liv, ibland kanske sett detta som en självklarhet, att alla har den möjligheten, har varit den sista tiden där jag gjort vissa saker, nämnt du har samma möjlighet att upp nå detta, där personer nämnt, nej alla klarar inte av att göra som du gör.
Jag tog anställning statligt för 2 år sedan, min enhet mådde dåligt, jag tog mina erfarenheter som egenföretagare, begärde pengar för att ordna upp dessa mjuka värden som får personal att må bra, jag fick dessa pengar, men efter några möten så går dom stora cheferna in och ändrar, alla ska få vara med, dvs alla enheter, ja ha, jag har presenterat något för min enhet, den jag driver, andra vill utnyttja samma möjlighet och går på så sätt in och förstör det jag försöker bygger upp, slutar upp med ett jippo som halva min enhet inte vill vara delaktig i, här förstår jag skillnaden mellan drivande företagare och anställda chefer, eller ta bara Koenigsegg privat ägd, han kan stoltsera med att vi kan göra det inte andra kan, dvs utmana hel världens industri inom bilar. Jag förstod inte först vad han menade, dvs innan jag tog anställning, där man har chefer som inte klarar av detta, dom har helt enkelt inte dessa kunskaper, dom har inte förståelse, och kan inte se effekten.
Vad är skillnaden börjar jag fundera på, varför hittar jag dessa lösningar, som exemplet jag visa här med att trolla bort en gåva via rättssystem, jag är inte jurist, ändå kan jag dra juridik upp till nivåer där en utbildad jurist inte klarar av att hänga på och samtliga har aldrig hör om något liknande, värsta är att jag kan fler.

Men har insett tidigt i livet, man ska inte bry sig ifall någon får mer pengar, bättre o vara glad för deras skull, sedan göra det bästa för sitt liv, där man hittar en nivå man trivs i och känner här kan jag vara, här mår jag bra, annars kommer man aldrig finna lugnet.
Jag har märkt av att ju mer jag bjuder på mig själv, desto mer intressant blir man, spec när något går dåligt för mig, där jag öppet berättar vad som hänt, jag kan även göra en rolig historia utav dessa misslyckanden.
På så sätt mår jag även bra av misslyckanden, skulle fler släppa bekräftelsebehovet, ang pengar osv då går fokus istället över på möjligheter, dvs man ser möjligheter och begränsas inte av orättvisor.
Därför kan jag skriva om ex gåvan, hur man ska gå till väga, jag har lärt mig att juridik har inget med rättvisa o göra, samt att jag förstår varför humanjurister väljer att inte bli advokat.

1 gillning
56

Spot on när du säger att juridik inte har med rättvisa att göra. Helt enkelt för att rättvisa är ytterst subjektivt och handlar om vad man känner är rättvist, medan en lagtext är en lagtext som oftast har ett stort tolkningsutrymme.

Kan f.ö. rekommendera nobelpristagaren Daniel Kahnemans senaste bok ”Noise”, som handlar om hur beslut fattas inom juridik och domstol bl a, men det gäller även andra områden.

2 gillningar
57

Intressant hur olika man kan tänka och reagera! Jag skulle ha haft väldigt svårt att acceptera det på samma generösa sätt som du gör, och jag skulle aldrig göra något liknande själv “mot” våra barn. Min inställning hade varit att om man tar ett sådant beslut så får man även leva med konsekvenserna.

Om ett av mina barn t ex har en väldigt dyr hobby, säg egen häst eller karting för att dra till med något, då skulle jag kompensera den andra med att spara liknande belopp åt den. Det finns inget rätt eller fel såklart, och föräldrar kan ju bestämma själv över sina egna pengar, men intressant hur olika vi alla tänker vad som är moraliskt “rätt”.

4 gillningar
58

Ja, visst ÄR det!!
Och just det stärker min devis att Thoughts aren’t Truth. :flexed_biceps:

Nä, det skulle nog inte jag heller. Och det i sig är ju en intressant lärdom, det stärker mig i mitt sätt att vara förälder till mina egna barn, om än att det inte handlar om millimeterrättvisa för det tror jag inte på. Men i runda slängar liksom.

Mmm.
Påminner om “sunt förnuft” som min vän Pernilla brukar säga handlar om ‘de förutfattade meningar du vuxit upp med, som cementeras runt 18 års ålder’. Därför det finns så många som ‘saknar sunt förnuft’ för att deras sunda förnuft helt enkelt inte matcher mitt eget. :wink:

2 gillningar
59

Här hamnar man lite konstigt om man utgår via lagen, den dyrare hobby ses som en del i din underhållskyldighet gentemot barnet(undantag från gåva) , penninggåvan du ger det andra barnet för att kompensera ska ses som förskott på arv, finns dom på underhållsskyldighet 23 dec 2020 från Göta Hovrätt att underhållsskyldighet sak inkludera dyrare fritidsintressen, skillnad per barn o år var beloppet 20184 kr , dvs på 5 år 100920 kr. om ena barnet får dessa utbetalt i form av pengar så måste du även upprätta gåvobrev, handen på hjärtat, vart ligger moralen, ska man välja vad man själv tycker är rätt eller ska man följa lagen?
Jag kan ha fel, men med tanke på domen så ska det räknas så.

1 gillning
60

Min första tanke är att dina föräldrar kanske anser att din bror inte har det lika bra ställt som dig? Han kanske har en historik av arbetslöshet, bor litet, osv. Men då kanske din mor bör ha nämnt denna motivering, men hon kanske inte heller vill ta den diskussionen (?)

Och visst kan det va så att du får arv också, i senare skede.

Jag har aningen svårt förstå hur man som barn kan ifrågasätta eller fajtas över sina föräldrars beslut. Jag skulle kunna känna mig orättvis behandlad ja, men skulle respektera deras beslut ändå. Deras pengar. De gav mig livet och förhoppningsvis en bra uppfostran. De har sina anledningar till hur de vill fördela arvet.

Och visst hade det varit det allra bästa om barnen behandlas helt lika, eller rättvist. Rättvist skulle kunna vara att ett barn får mer, om hens behov är större av ekonomisk hjälp. Tycker jag.

Hoppas det löser sig på ett bra sätt.

:point_up:Jag skulle avråda att börja gräva och anlita jurist. Det är dödsstöten. Släpp det. Alla dagar i veckan blod går före girighet i min värld.

2 gillningar
61

@baseboll00 hur har det gått?