Tack så hemskt mycket, ska lyssna nu på en gång. 
Känns som en smärre djungel det här. 
Tack så hemskt mycket, ska lyssna nu på en gång. 
Känns som en smärre djungel det här. 
Medhåll på det här med familjejurist.
Sedan vill jag tillägga att jag tycker ni ska ta upp alla för och nackdelar med övriga upplägget också. Det kan hända mycket på vägen, inte bara dödsfall. Det kan vara olyckor som gör att en av er inte är mentalt med i matchen och vad folk än säger så kan även lyckliga relationer gå i kras. Jag har t ex aldrig förstått exempelvis skatteplanerare/konkursare som skriver allt på partnern. Det är en stor risk om relationen inte håller.
Men med allt “Ior-tillägg” så avslutar jag positivt och önskar lycka till med ett vettigt upplägg och håller en vidskeplig tumme för att ni hittar en vettig jurist som kan hjälpa er att hitta bästa lösningen.
Jag förstår vad du menar och tackar för dina tankar.
Efter lite prat fram och tillbaka här hemma har vi kommit fram till att det enda som egentligen är viktigast att skriva över på mig är kontot där våra “stora pengar” ligger.
Hus och så spelar i det stora hela mindre roll om det blir delat på i sådana fall.
Mycket bra input från dig att tänka större än “bara” döden. Ska absolut ta upp det också.
För skulle det gå i kras vill ingen av oss att den andre går under, vilket dock är väldigt lätt att säga medan man fortfarande kommer överens.
Vi tänkte nu ta till oss all information vi fått och fortsätta diskutera hur vi faktiskt vill ha det.
Sedan börjar jakten på en bra jurist. Hoppas din vidskepliga tumme kommer oss till godo. 
Kan även rekommendera det här avsnittet:
Tack så mycket! 
Blir perfekt kvällslektyr lite senare. 
Tycker ni borde diskutera vad som händer om ni i framtiden skulle gå skilda vägar via skilsmässa med upplägget föreslogs med äktenskapsförord. Är din man okej med att du då får hela FIRE-kapitalet och han står lottlös?
Beroende på ålder på barnet kanske det går att adoptera bort till din makes ex och dennes eventuella respektive?
Vad jag ser och upplevt är att samhället vuxit ifrån dom gamla lagarna.
Jag ser många med egna företag som ex vill hjälpa ett barn, dvs det gemensamma och inte särkullen, enklaste är att starta ett till bolag till barnet, man sköter bolaget själv, men under barnets namn, på så sätt ger man barnet samtidigt en bra start, man fakturerar själv men ser barnets företag som inhyrt och skickar vidare betalningen/fakturan till dess konton och på så sätt får barnet vinst i bolaget.
Alla vill hjälpa sina barn, som ex dagens bostadsköp där större belopp behövs, sedan via aktieutdelning och lön så har man lagligt flytta över kapital från sitt företag till utvalt barn.
Som företagare vaknar man inte upp tio i tolv , man börjar i god tid, ex barnet fyller 18-20 år kanske är anställd i företaget, barnet använder sig av allt man äger i företaget och får på så sätt fullt betalt in till sitt företag.
Senare i livet kan man ge medtycke till ändrat företagsnamn, där utvalt barn får ett företagsnamn likt det man driver, då allt handlar om kontakter och referenser så har man med andra ord gett över sitt företag till den utvalde och det gamla företaget blir så gott som själv dött.(man rundar med andra ord benefikt)
På så sätt kan man bolla med siffror, ger man barnet exempel 500 tusen kontant, så skrivs en revers med återbetalning ex 15 år , varje revers amorteras med min signering och bli på så sätt avskriven och ses inte som en gåva.
Ut över detta så behåller bara banker transaktioner i 7 år, med andra ord skickar man över pengar som ex vis några 100 tusen här och var så behövs inga gåvobrev, dessa blir extremt svåra att bevisa att dessa överhuvudtaget skett, ännu svårare om man startar ett gemensamt konto i en annan bank, avsluta dessa efter bostadsköp , men efter tid 10-20 år, är dessa konton är begravda och kremerade och har även åter uppstått som ett nytt konto nr hos en annan person.
Men lite som TS skriver ett känsligt ämne, nu har dom inte gemensamma barn så jag ser inte heller någon anledning till att ge 100% hur dom ska gå tillväga då det inte utgör skillnad mellan särkulle o gemensamma barn.
Men är det möjligt ,svar ja! börja bara inte tio i tolv som allt annat kräver det planering, och TS verkar vara ute i god tid.
Det beror på vad man menar. Man kan också tänka att många tror att man får göra som man vill och inte har koll på lagar. Det moderna kan enligt vissa vara att man får göra som man vill med sina pengar, dvs ge dem till vilket barn man vill. Samtidigt är syftet med lagen bland annat att framkalla någon form av inbördes rättvisa mellan arvingar och för att pengar inte ska kunna användas som ett påtryckningsmedel från föräldern.
Sen huruvida särkullbarn inte ska ha något arv kan man ju diskutera. Sen att folk är sambos hela livet med barn åt olika håll och lån, hus och pengar överallt och sen dör en. Ja, då blir det trubbel. Äktenskapet i juridisk mening finns till för att skydda men folk väljer bort det. I många fall av okunskap. Kanske folkbildning? Men någonstans har ju folk en skyldighet att se till att veta vad som gäller.
Det är lite som det här med sambos som skaffar barn och sen blir förbannade att man måste fastställa faderskapet. Vi är ju sambos! Ja, men det är ju inte registrerat någonstans. Hur ska staten då veta vad ni vill eftersom ni inte uppgivit det genom att gifta er?
Mycket kan sägas men i många fall är lagen OK. Det är bara människor som inte längre riktigt förstår juridik och effekten av vissa val man gör. Vems fel det är, det vet jag inte riktigt. 
Vad vi alla förstått så gäller egen vilja i dagens samhälle, gäller allt från regeringsbildning till arbetsmarknad, regering kan utesluta ex SD. Arbetsgivaren kan göra om arbetsbeskrivningen och på så sätt få en ny tjänst. eller enkelt uttryck ändra anställdes arbetsuppgifter.
Utgår man att detta är samhällets grundpelare nr 1.
Hur ska man då tolka resterande lagar?
Jag tolkar det att man har fri vilja, bara man väljer rätt väg(inom ramar), lagen kan alltid tämjas, beror på vad man har för avsikt.
Mitt förslag är ännu lättare som sambo, gift ställer till mer problem.
Off-topic: Finns väl inga regler som tvingar en regeringsbildare att ta med andra partier. Isf skulle väl en koalition mellan S och M varit resultatet under stor del av de senaste 100 åren.
Som sagt den egna viljan.
Kan ge lite till, tror TS skrev dom var på vägen mot FIRE, för mig handlar detta även om utveckling, lärande och knep för att komma vidare, i detta ts fall kan man angripa problemet från två håll.
Dom verkar vara tidigt ute. Vad dom kan göra är en skenmanöver sätta in en 12:2 Äktb som kommer dra till sig uppmärksamheten/kraft för särkulle barnet.
Där efter så underminerar man kapitalet, lite som TS beskriver, för att sätta lite vikt i detta så kan dom gå olika vägar, kanske hon ännu har sina föräldrar vid livet, genom att bolla ett kapital mellan hon och förälder så kan det skrivas som förtidigt arv som görs till enskild( föreskrifter i gåvobrev, testamente)på så sätt måste särkullen först ta sig förbi dom stora kanonerna innan han når henne.
Ut över detta så skyddar mannen sig med att spara uppgifter om den fingerade arvet ifall dom skulle vilja skiljas innan.
Låter som synopsis från en 80-talssåpa. Men om det är värt besväret eller inte beror förstås på hur mycket personen i fråga avskyr sitt barn.
Med tanke på att dom inte har gemensamma barn, verkar bara finnas en särkulle, ser inte ens jag någon anledning till att göra barnet arvsslös, man kan göra en så kallad morot av detta, där särkullen får allt den dagen även hon går bort, dvs hon bor kvar i orubbat bo, giftorättsgods osv, i utbyte att särkulle får allt vid hennes fråntillfälle.
Men för att lyckas så kan man visa upp sina åberopanden som 12:2 Äktb och enskilda gåvor/testamente osv, det finns en bra anledning till att vänta en stund, man vinner mer.
Vad roligt att tråden fortfarande verkar vara vid liv, trots att jag inte kollat till den på allt för lång tid.
Kan komma med en liten uppdatering om vad som hänt sedan sist:
I det stora hela ingenting. Vi valde att fundera vidare och låta tankar växa till sig innan vi går vidare och gör verklighet av dem.
Vi har pratat fram och tillbaka om olika scenarion, alla möjliga tänkbara.
Slutsatsen: Ursprungliga tanken finns inte kvar på sättet vi trodde att den skulle.
Barnet kommer inte bli arvslöst när den dagen kommer, för vår del kom vi fram till att det är alldeles för mycket jobb för besväret.
Istället kommer vi skriva ett testamente så barnet bara får ut sin laglott och inte mer än så.
Allt annat kommer få vara precis som det är idag. Då behöver inte heller min man känna att han kanske satt för mycket på spel om en skilsmässa i värsta fall inträffar.
Vi vet ju trots allt inte hur framtiden ser ut, bara hur vi önskar att den kommer bli.
Då känns det vettigare med ett beslut som känns bra i magen för oss båda, inte ett där vi går genom eld för en sak men där den ene riskerar gå ut som den stora förloraren…