Man får nog då vara beredd på att arbetsgivaren tar de senast föregående årens lönehöjning och inflation (före året). Argumentet kan ju knappast bara gälla vid hög inflation
Lönehöjningar är ju trevligt men aldrig någonting jag rekommenderar mån att tänka på eller räkna med. Blir en trevlig överraskning då.
Som chef ville jag alltid ge det rekommenderade i kollektivavtalen plus 0.5% om den anställde har jobbat bra och inte haft några särskilda svårigheter. Argumentet med inflation gillade många av mina anställda men den spricker väldigt snabbt. När det vänder så är det ingen som vill ge tillbaka av sin lönehöjning.
Har aldrig förväntat mig något utan jag får vad de tycker jag är värd. Blir det inte som jag vill så ser jag mig för andra jobb (12 senaste åren: har bytt arbetsgivare en gång, sedan blev jag ägare i bolaget och nu kör jag eget)
Varför skulle de ge tillbaka av sin löneökning? Det var väl länge sedan vi hade deflation? Att inflationen minskar betyder inte att priserna minskar, endast att prisökningen minskar.
Sen för egen del tror jag inflationsargumentet/resonemanget fungerar dåligt men mest för att den genomsnittliga chefen sannolikt inte vet vad inflation är.
1 gillning
Löneökningarna borde i genomsnitt i samhället ligga på inflationen + produktivitetsökningen. Dvs om produktiviteten minskar bör löneökningarna vara under inflationen, annars över. Om ovan inte följs ökar vinst- eller löneandelen.
För något år sen fick jag löneökning som landade precis under i inflationen då, trots att jag presterat väldigt bra, företaget tjänade massor med pengar och chefen intygade om att det inte fanns något jag hade kunnat göra annorlunda för att få en högre lön. Att ge allt, lyckas leverera massor av värde men ändå bli realt fattigare är för mig helt fel i ett lönsamt bolag i en het branch där det är lätt att få högre lön från andra bolag.
I det läget var förhållandet mellan inflationen och löneökningen relevant för mig. Fick en ny chef senare och mycket bättre löneökning.
Nu ligger min lön långt under vad jag kan få hos andra bolag, och får jag inte en lön som ligger i närheten av vad lönerna i branchen ökar (troligen runt inflationssiffrorna) så blir det svårare att motivera att stanna på bolaget.
Hög inflation - > mer ansträngd privatekonomi och jag måste lägga större vikt vid min lönenivå i valet mellan att stanna eller gå vidare.
Hög inflation - > andra bolag i branschen kommer öka lönerna mer än vid låg inflation. Så om mitt bolag inte hakar på ökar motivationen till att byta.
Min arbetsgivare behöver hitta balansen där de betalar mig bra nog för att jag inte ska vilja byta, och den nivån ökar när inflationen ökar. Därför är inflationen relevant även nu.
Men som naivt argument att “allt blir dyrt, därför måste ni ge mig mer pengar nu” håller jag med om att det är dåligt.
Att argumentera för personliga kostnader skulle jag avråda från. När vi själva (är i chefs position) gör underlaget till lönerevisionen så är det strikt prestationsbaserat.
Så fokusera på vad du gjort bra, speciellt om du förbättrat för fler än bara dig som individ. Tex för gruppen eller sektionen, där det finns en utväxling som är värd att betala för.
Betänk även att ingen verksamhet har anställda för välgörenhet. Så om du har en en halvmiljon i lön behlver du ju minst ”dra in det” till firman så att säga.
1 gillning
Prestation och marknadsläget är det enda som bör styra lönesättningen i min mening. På sikt så påverkar inflationen marknadslönerna så det är klart att inflationen (indirekt) påverkar lönerevisionen.
Sen att företaget inte tar hänsyn till det just i år (eftersom hög inflation är nytt), eller inte har råd är en annan sak.
Yes, instämmer!
2 gillningar
Det har du rätt i men det var mer för att ge andra sidan av argumentet. Det hade ju ingen gått med på
Fast blir det deflation som inte beror på ökad produktivitet så kommer det leda till lönesänkningar varesig man vill eller inte .
Sen stämmer det att det finns en mental spärr för många kring att sänka lönen nominellt som inte verkar finnas för reala sänkningar (eller om det är okunskap) vilket är ett av argumenten kring varför man valt att ha en viss inflation. Men det förändrar egentligen inte resonemanget kring att en löneökning som är under inflationen är en lönesänkning som i så fall borde motiveras (och det kan finnas argument till att lönen eller lönerna behöver sänkas).
1 gillning
Bra resonerat:)
Det är samma sak som höll bankerna borta från att införa negativ ränta på sparkonto under tiden med NIRP.
Nominell lönesänkning skulle leda till oro och strejker på arbetsmarknaden.
Negativa räntor på sparkonto skulle få folk att ta ut alla pengar från banken.
Tror det är dödfött att använda inflationen som argument för högre lön. Man tänker att den höga inflationen är tillfällig och om den skulle påverka lönerörelsen så förvärras inflationen ytterligare snarare än att den bromsar in och närmar sig 2%-målet.
1 gillning
Du får lön för utfört arbete, inte för att täcka dina utgifter.
Din maximala lön styrs av hur mycket pengar företaget tjänar på din insats och vad det kostar att ersätta dig med andra personer eller lösningar.
Din minimala lön styrs av vad du kräver för att inte byta arbetsgivare eller finansiera ditt liv på annat vis.
Frågan blir alltså hur dessa punkter påverkas av inflationen.
Hur din privatekonomi påverkas är lika irrellevant för din arbetsgivare som detta företagets ekonomi är irrelevant för dig när du jämför var du ska välja att få din inkomst ifrån.