Varken okunskap eller ekonomisk tvångströja för min del. Avsaknad av barnlängtan var det för mig-bla (iaf den största orsaken). Jag är den generation som ofta blev itutad:
-“du kommer ångra dig”
-“man kan skaffa barn även om man inte har större lust, du kommer älska ditt barn oavsett när det väl är där osv”.
Men det är ju inte så att det finns någon ångerrätt heller om inte “den stora kärleken” till barnet infinner sig. Tycker det är ett alldeles för stort beslut att bara testa och se, och sen riskera ångra sig. Är det något ett barn förtjänar så är det att vara efterlängtat och älskat. Inga ekonomiska incitament i världen hade fått mig att ändra mig, och det har inte riktigt funkat i de länder där man försökt med det.
Normerna har förändrats, och med det sticker man heller inte ut lika mycket om man låter bli att skaffa barn. Därav att fler gör mer medvetna val när de skaffar barn, än tvärtom.