Haha ja jag gissade förvisso att det kunde framstå icke-PK att uttrycka sig så, i fällan gick jag ändå!
Jag tror det oftast är ett stort mått av chanstagning att skaffa barn. Folk med mer än ett vet att upplevelsen kan variera mycket bara från barn till barn i samma syskonskara, så upplevelsen för olika vuxna går inte helt att förutspå.
Men man bör nog känna att man har utrymme i sitt liv och gillar att ha andra människor runt sig och att ens egna behov måste komma på andra plats i 20 år. Och, skulle jag hävda, gärna leva i en stabil par-relation. Ensamstående är pissjobbigt och fler positiva vuxna är alltid bättre.
Det är ingen fälla eller PK utan ett legitimt spörsmål.
Vet att du inte klandrar alla föräldrar för att vara själviska, utan de som gör det “because”. Men jag har en helt annan synvinkel på barn och egoism som skiljer sig så mycket att jag tyckte det var intressant:
Som någon som älskar livet och är en produkt av miljarders års reproduktion tycker jag det är egoistiskt att INTE ge livets vidare, bara för att jag inte vill göra ekonomiska och tidsmässiga uppoffringar. Därav är barn typ det enda jag har på min bucketlist.
Samma argument fungerar dock åt andra hållet om man ogillar livet, eller som @Indexmannen säger “ en film värd att se på men inte att rekommendera vidare”.
Man ska nog skilja på att vilja “ha barn” och att vilja vara förälder till 100%.
Så vad skulle då krävas för en barnstrejkande kvinna likt dig att bryta strejken?
Det är väl inte nödvändigtvis svartvitt? Vissa gillar utmaningar och andra blir förslappade om livet är för enkelt. Dock finns det ju viss emperi för att barnafödandet tenderar att ta fart efter rejäla prövningar, se bara på kullarna som kom efter exempelvis andra världskriget (vilket är snart hundra år sedan, så förvisso inte alls säkert att det är applicerbart på dagens samhälle)…
En man jag vill ha barn med, är nog det ärliga svaret.
Staten kanske skulle införa ett match-program, med förhoppningsvis bättre resultat än AF ![]()
I det här forumet så pratas det mycket om risk, att tänka på vad worst case scenario är och om man verkligen vill ta den risken. Upplever att många kör med både hängslen och livrem och kalkylerar varenda sak som kan gå fel. Men när det gäller att skaffa barn, då ska man bara blunda och hoppa och tänka att det nog kommer lösa sig. När realiteten är att det är en extrem ekonomisk risk för kvinnor, och också en extrem hälsorisk. En graviditet är oftast det farligaste en kvinna är med om under en livstid, och även i Sverige är det otaliga kvinnor som blir handikappade för resten av livet efter barnafödsel, de bajsar på sig, har muskler som helt lossnar och som inte “går” att åtgärda, osv. Medan mannen kan välja hur engagerad han vill vara är det för kvinnor ett livslångt åtagande som saknar motstycke hos männen. Det är liksom oacceptabelt för en kvinna att skaffa barn lite med vänsterhanden. Hon ska offra sin kropp, ekonomi och hela sitt jag i mammarollen. Tror som sagt många fler kvinnor hade skaffat (fler) barn om det rådde total och verklig jämställdhet.
Och jag vill ha ett sexpack året runt utan att behöva träna eller äta på ett visst sätt.
Total och verklig jämställdhet är ju i sammanhanget fullständigt omöjligt. Ska vi invänta det så blir det ju inga barn alls framöver.
Känns inte som att det finns något samband än så länge mellan ökad jämställdhet och ökad barnafödande. Hittills är ju sambandet snarare tvärtom.
Fast det är ju ingen jämställdhet nu, kvinnor och män lönejobbar båda två men kvinnan gör mycket mer hushållsarbete.
Faktiskt inte en dålig ide. Med tanke på agt unga också lever mindre sociala liv är en statligt finansierad dejtingplattform klockren ![]()
Jo men under senaste årtionden har vissa länder blivit betydligt mer jämställda än tidigare. Men barnafödandet ökar inte för det.
menar du att det skulle vara så att ökad jämställdhet MINSKAR barnafödandet fram tills att det är exakt jämställd för att därefter öka ? .. osannolikt
Hur menar du? Man delar rakt av bara och hjälps åt. Ingen offrar sig för familjen medan den andra gör karriär utan man delar på mödorna.
Bara för att kvinnor börjat få betalt för sitt jobb betyder det inte att jämställdhet råder. Kvinnor gör majoriteten av hushållsarbetet och tar hand om barn och vabbar. Det är inte jämställdhet.
Jag måste väl fortfarande bära ungen, spricka vid födseln, vara den som ev kommer behöva vara mammaledig längre av direkt sjukskrivning eller indirekt för att amma eller någon annan anledning som inte pappan kan gå in och ta åt mig, få en efterföljande depression, inkontinensbesvär osv osv, det kan man inte kvitta bort.
Tror inte du förstår vad jag menar. Man borde hittills se en tendens till din tes. Det gör man inte.
Många par fixar det uppenbarligen inte men det går självklart att lösa i relationen.
Om jag hade fått barn hade det där inte hänt i min relation.
Det får vi se den dagen då män utför 70% av alla hushållssysslor, tar ut majoriteten av föräldradagar och vabb
Du kan ju inte kalla det jämställdhet att kvinnor har, förutom att ta hand om barn och hushåll, nu också börjat lönearbeta ![]()
Nä det har du helt rätt i. Men arbetet efter att ungarna väl kommit ut kan definitivt delas upp rättvist.