Men detta stämmer ju. Män blir inte alls lika ekonomiskt skadade, de fortsätter ofta att spara och jobba i princip som vanligt medan frugan fixar barn, vabb och hushåll. Så det är ju ingen falsk information, tvärtom, den är väldigt realistisk.
9 gillningar
Jag tror inte alls på påståendet om okunskap. Vi bombarderas från väldigt ung ålder med information och kommentarer om att vi bara har en begränsad tid att få barn. Det är extremt svårt att vara okunnig.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag har helt enkelt aldrig velat ha barn. Risken för min hälsa, relation, ekonomi, tid, och min lycka är helt enkelt inte lockande. Jag skulle kunna överväga det med precis rätt partner, men skulle egentligen föredra att adoptera i så fall. Det känns också ganska själviskt för mig att skaffa barn i dagens klimat, men det är inte min främsta anledning.. om jag verkligen ville ha barn skulle själviskhet inte stoppa mig.
3 gillningar
Jag har inte sagt att den är falsk. Självklart stämmer den?
Men om man bara får höra allt som kan gå åt helvete så är det väl ingen bra grogrund för att jag ska vilja skaffa barn.
På en anställningsintervju berättar de hur många semesterdagar jag ska få men inte att jag skulle få x% av lönen om jag blir mammaledig. Var förvånad över hur stor del av lönen man faktiskt fick behålla när jag råkade trilla över den infon.
I slutändan är det precis såna som jag som ju orsakar detta problem, så det är ju mig politikerna ska övertala. Och fler IVF-försök övertalar inte mig. Höjt barnbidrag övertalar inte mig.
2 gillningar
Tror ingen menar att det är felaktig info, men att det är sån problematik som borde adresseras och arbetas med så att det faktiskt inte behöver vara sanning längre. Men i stället pratas det om informationskampanj till kvinnor om att fertiliteten minskar efter 35 år.
5 gillningar
Det är ju desto mer konstigt iom att dessa faktorer verkligen är sådant som staten skulle kunna påverka, att de går in med extra pensionsinsättningar under föräldraledighet som kompensation tex.
Sen är det kanske inte min politiska vilja, men ändå, anmärkningsvärt.
1 gillning
Barn var tidigare i historien en resurs idag är det en kostnad.
Rätt kul att släktforska när man hittar gammal dokumentation från förr i min släkt historia står det om barnen som tidigt börjar hjälpa till på gården och i framtiden ska få ärva den. Då var barn ens pension hade du inga barn fick du lida i ensamhet vid ålderns höst utan hjälp att få (om du nu inte var rik)
Idag tror jag väldigt få ser sina barn som de som ska ta hand om en när man blir gammal. Eller ett sånt ansvar hade jag aldrig givit mina barn.
1 gillning
Det kan ju tolkas på flera sätt. Framtidstro kan göra att man väntar. Och ovisshet få en att börja fråga sig vad man vill uppnå innan man dör. Fortplantning är på mångas “bucketlist” (även om @Anonym kanske tycker det är ego).
Jag undrar åt vilket håll @Nudeln lutar i frågan. Vad är bäst för fortplantning; framtidstro eller kris så livet ställs på sin spets?
Om man utgår från att man kommer ha ett långt och lyckligt liv skjuter man på alla möjliga beslut, tänker jag.
Fick inte Ungern under Orban massa kritik för det där? Tror inte stödet till familjer hade så stor effekt i slutändan, men jag vet inte vad kritikerna hade emot just stöd egentligen 
(Dubbelkollade i ts och jag tror inte exempel och paralleller till andra länder/system räknas som politik?)
Får de mest lämpade och villiga lite fler barn lite tidigare drar ju det upp snittet lika mycket som att övertala väldigt pessimistiska och ovilliga föräldrar. Och de som redan är övertygade behöver man ju inte övertala. Bara hjälpa på alla sätt det går. Låter som den lättaste vägen.
Kanske screena tidigt hos barnmoskor/ gynmottagningar med enkla frågor, typ; Vill du ha många barn? Och sedan följa upp med all tänkbar riskreducering, socialt stöd, trygghet och hjälp.
1 gillning
Kritiken vet jag ingenting om, men någon större effekt hade det nog inte:
1 gillning
Triggervarning; själviskhet dvs omognad
vissa saker blir inte bra om man trugar utan folk ska vilja utan övertalning/incitament.
få exempel på det är så tydliga som att skaffa barn.
4 gillningar
Jag är varken väldigt pessimistisk eller en ovillig förälder.
Vad jag syftade till är ju att det finns så många baksidor, ekonomiska, ändå blir fokus alltid att “höja barnbidraget”. Och jag tror ju inte det är där skon klämmer för särskilt många, då lever man ju på en väldig marginal om någon hundralapp är skillnaden på att ha eller inte ha barn. Utan istället låter det mer som allmänt valfläsk för att få röster från några föräldrar som just lever på marginalerna.
Men det skapar nog inte incitament att skapa fler, särskilt inte för dem som har 0 barn.
4 gillningar
Jag tror det handlar om värderingar. När omogna narcissistika värdering sätts i centrum och hyllas som ideal, och det utmålas som töntigt, svagt och t om dumt att bry sig om andra, då är iaf inte jag förvånad att färre barn blir till.
Själviska människor bör inte skaffa barn för det krävs självuppoffring och en välutvecklad empati för att bli bra, så det är därför bra att barnafödandet går ner bland människor utan dessa egenskaper.
Vi vill inte ha mer barnafödande i Sverige. Vi vill ha fler barn som föds till motiverade emotionellt kapabla föräldrar.
1 gillning
Nu är jag en kille men kan ge mitt synsätt som jag ej tror jag är ensam om bland många yngre.
Jag är ganska nihilistisk mot livet i stort.
Jag ser livet som en film som är värd att sitta sig igenom men inte en film jag skulle rekomendera vidare. Och då är jag ändå en som haft ett bra liv mot säkert 90 procent av jordens befolkning.
Att födas är med andra ord netto negativt då smärtan/lidandet livet ger överväger glädjen libet ger enligt mig.
5 gillningar
Det handlar inte om tyckande. Att skaffa barn för att det är på en individs bucket list är per definition ett egoistiskt argument, dvs. det det sätter individens egna önskemål och drömmar framför det tilltänkta barnet - givet att det är det enda som ligger till grund för beslutet.
Jag menar inte att egoism är fel. Egoism ligger ändå någonstans i människans natur och är ingenting konstigt. Det jag vänder mig emot är beslutet att låta ens egoistiska argument/motiv vara överordnat barnets bästa. Det är i min mening moraliskt väldigt tveksamt - och sker i alldeles för stor omfattning i praktiken.
2 gillningar
Jag hoppas att människor med det tankemönstret hjälper till med att hålla nere barnafödandet.
Barn är enligt många andra istället det mest värdefulla man kan lägga sitt enda liv på. Människor med den inställningen får gärna göra vad de kan för att öka på barnafödandet.
3 gillningar
Ja så kan man såklart se det.
Jag behöver inte bry mig om någon och det är ju skönt. Jag bryr mig dock om många ändå.
För mig personligen behöver jag inte att det skapas fler människor, jag tycker vi hört länge att vi är för många för jordens knappa resurser. Men det finns väl problem ur ett samhällsperspektiv om för få ska ta hand om för många tex. Men det borde ju lösa sig själv med tiden, kan man tycka om man nu inte behöver ta hänsyn till konsekvenserna på individnivå.
“Svensken” kommer ju dö ut, men är det ett problem?
1 gillning
Jaså? Vad menar du med det? Svensk är man i hjärtat, inte i generna. Exakt vad det är i hjärtat har alltid ändrats över tid och så även nu. Det är inte nytt i sig även om förändringstakten ökar.
Nej du behöver inte oroa dig, Sverige står starkt så länge som vi vågar ha en debatt om vilket land vi ska ha. PK-maffian är i nedåt-trend.
1 gillning
Ja verkligen! Hade någon pratat vitt och brett i min närhet om hur de ångrade sitt föräldraskap så hade de fått veta att de lever. Har man satt barn till världen ska man ha tänkt till innan, och hålla käften sen. Ok att man kan säga det var lite jobbigare än man trodde- men att öppet prata om att man ångrar föräldraskapet- då skulle jag bli förbannad.
Sen att säga något i förtroende till en pålitlig bästa vän med löfte att det aldrig får komma ut- det är en annan sak. Jag skulle dock aldrig avslöja att jag fått höra något sådant- det skulle innebära att barn i min närhet undrar om det är de som det handlar om.
2 gillningar
Som far till 5 tro mig, jag förstår det mkt väl. Att skaffa barn handlar inte om att man inte uppskattar frihet nödvändigtvis utan skulle jag säga bland annat att man ser andra ännu större värden i att ge livets gåva.
2 gillningar
Alldeles säkert så, men har man aldrig upplevt det så vet man ju heller inte vad man går miste om. Och är man nöjd ändå så låter det som ett knepigt risktagande.
Man kan ju chansa och byta jobb trots att man gillar sitt nuvarande i förhoppning att gräset är ännu grönare. Barn är inte en temporär chansning på samma sätt riktigt. Och det är väl sunt att man inte ser på dem så.
2 gillningar