Två frågor här den ena är hur man får upp lönen. Det är lätt som du säger. Om branschen tillåter kan man mjölka dem på pengar genom att öppna en privat verksamhet och maximera siffrorna i ersättningssystemet eller bli hyrpersonal. Om branschen inte tillåter så får man byta jobb. Alla dessa tre leder såklart till sämre kvalité för skattepengarna men det är HR:s fel (och beroende på alternativ politikernas/väljarnas fel), inte den enskilde. Sen är det ett problem för offentligt anställda där det inte är stor brist att man inte (som i privat sektor) kan hota med strejk på samma vis.
Den andra frågan är huruvida nuvarande system är ett effektivt utnyttjande av resurser. Jag har svårt att se att den nuvarande organisationen är ett effektivt system och att arbetsgivarsidan (HR) har ett informationsövertag är återigen bara delvis sant. De sitter på lönestatistiken men saknar kunskap om verksamheten (eftersom de varken jobbar i den eller är utbildade inom området). Därtill är det knappast topp 2% som blir HR utan folk kring/strax över genomsnittet. Det är svårt att se hur de skulle ha en sportslig chans att ha den heltäckande bild/förståelse som du beskriver och det jag kan se i verkligheten ger inte heller något fog att anta att så är fallet. Som samhällsmedborgare är jag därför bekymrad över att man valt att ha en organisation som lagt för stor makt hos HR som fattar massa dumsnåla beslut så att vi inte får valuta för skattepengarna.