Ja, visst är det ett konstigt upplägg. Skattepengar betalas in till något som är reglerat i lag men så används istället skattepengarna till att ha så lite utgifter som möjligt utan någon större hänsyn till resultatet.
Eftersom spelet i det här fallet handlar om lön och jag bör jobb pga andra anledningar så spelade jag inte med i spelet.
Nightowl, jag förstår din logik, men jag tror den är fel. Du utgår ifrån att institutioner är logiska och rationella varelser som tar långsiktigt rationella beslut. Det finns inga bevis för det.
Med samma logik skulle man i upptakten till flyktingkrisen 2015 hela tiden kunnat argumentera för att staten och dess myndigheter sitter på ett relativt informationsövertag över den enskilde medborgaren eller journalisten som varnade för de potentiella konsekvenserna av att ta in för många flyktingar på kort tid. Men nu sitter vi här med facit i hand, och den enskilde medborgaren hade rätt, och staten och dess inatitutioner hade fel.
Och detta är ett mönster som återupprepas gång på gång. Jag ser ingen anledning att tro att de beslut som fattas i bolagsstyrelser eller på HR-avdelningar är logiska eller rationella ur ett långsiktigt perspektiv. Möjligtvis är de rationella ur ett kortsiktigt sådant, där man ser till nästa bokslut.
Det finns en anledning till att de flesta företag går under på relativt kort tid, även stora multinationella företag. Människor är inte rationella, och vi tillskriver alltför ofta alltför stor tilltro till institutioner just på grund av de anledningar du anger.
Det är lättare att få erfarenhet än utbildning. Det är även därför utbildning värderas högre än erfarenhet inom läraryrket.
Jag har endast erfarenhet att den privata sektorn. Under en tid har jag haft ansvar för en verksamhet och där har jag försökt att resonera annorlunda än vad som verkar vara vanligt enligt många. Jag har också haft stort handlingsutrymme, dvs göra lite som jag tycker är bäst så länge man levererar det som förväntas.
Under mina år har jag lärt mig att man ska vara rädd om sina duktiga och driftiga medarbetare. Det blir ett givande och tagande utan några gisslansituationer.
Kanske har jag för smal/snäv erfarenhet och därför är lite överraskad
Inom privata sektorn är det nog bäst sikta på kompetenta medarbetare, ja.
Du menar att 30% löneökning var en faktor du HELT kunde nonchalera i avvägningarna du gjorde inför jobbyte?!
Nej, jag utgår från att institutioner är relativt mer rationell och relativt bättre på att ta ekonomiska beslut än vad en enskild arbetstagare är. Inte att de är varken bra eller speciellt kompetenta. Men de är mer kompetenta en vad en enskild person kan vara.
Nej, denna parallellen kan man inte göra. För här blandar du ihop vad politiker säger med vad staten gör. Politiker är ytterligare en spelare som agerar med andra mål där det man kommunicerar och får det att låta som kan vara viktigare än vad man faktiskt gör och får för resultat. En politikers mål är att behålla makten, inte att ge det objektivt bästa resultatet. Det gäller både diktaturer och demokratier. För att inte tala om företag. Titta på vad de gör, inte vad de säger.
Återigen är de bara relativt en enskild bättre på att ta rationella beslut. Det betyder inte att de är bra. Enskilda individer har större problem med bias och informationsunderskott än vad större organisationer har.
Det är inte det det handlar om när det gäller att anställa lärare. Erfarenhet värderas högre än utbildning men bara vid nyanställningar.
Det kan jag absolut säga eftersom jag sa upp mig innan jag ens hade funderat på ett nytt jobb.
Det kanske inte är konstigare än att arbetsgivaren fokuserar på enkelt mätbara och garanterade besparingar i närtid (löneökningar) jämfört med potentiella och svårt mätbara kostnader (eller utebliva intäkter) i framtiden. Det är helt rationellt tycker jag - alltså att man som steg 1 fokuserar på det man kan se och kan påverka.
Riktigt bra video! Har sett den förut men kan inte rekommendera den starkt nog
Dock skulle jag inte säga att företagsledningar (eller diktaturer) medvetet gör dessa avvägningar, utan man agerar instinktivt på den information man har och det som är rakt framför ögonen.
Samt diskonterar framtida intäkter med en relativt hög kalkylränta jämfört med vad en privatperson har (ofta i praktiken noll kalkylränta).
Tog mig ett par gånger att få det att sjunka in, framförallt att det även gäller demokratier. Gör det väldigt mycket enklare att förstå många politiska beslut och varför politiker faktiskt agerar på det sätt de gör. I synnerhet i relation till vad de säger (vilket inte alltid är samma som vad de gör).
Jag som är lite trög idag, men vad menar du med diskonterar framtida intäkter? Att framtida intäkter inte är värda lika mycket som intäkter idag, och då i förlängningen att en ökad tusenlapp i kostnader idag (lön), inte kan motiveras med en extra tusenlapp i intäkter i framtiden? (genererad av en anställd som jobbade kvar istället för att säga upp sig i löneprotest).
Exakt! Men gör dom det som en medveten och kalkylerad strategi? Är dom känslokalla varelser som vet precis vilka knappar dom ska trycka på för att uppnå sina mål, eller grundar sig beteendet mer i en sorts kultur och erfarenheter av vad som funkar och inte funkar?
Personligen som jag redan nämnt så tror jag få företagsledningar är strängt data-drivna och kalkylerande, mycket är kultur, tidigare erfarenheter och magkänsla.
Exakt! En kalkyl (diskonterings) ränta använder man för att kunna jämföra intäkter och kostnader vid olika tillfällen i tid. För att kunna jämföra investeringar.
Används i både nuvärde/slutvärdes metod eller egentligen alla former av beräkningar där man behöver kunna jämföra pengar vid olika tidpunkter.
Ja, dessutom förutsätter premissen i första antagandet att en anställd som protesterar faktiskt inte slutar om hen får löneförhöjningen eller faktiskt stannar kvar p.g.a. de extra lönen. Jag tror rent statistiskt är det samband svagare än många tror. Där kommer chefens och HR kompetens/erfarenhet in, de vet hur starkt sambandet är mellan högre lön och arbetstagaren faktiskt stannar.
Antagligen inte. Men det spelar mindre roll. Det är resulterande agerandet som spelar roll för hur man bör sätta det i perspektiv och agera själv för att inte hamna i kläm.
Kulturen, magkänslan och tidigare erfarenheter kommer så vitt jag kan se premiera den typen av agerande. Därav är de som agerar på det sättet de som hamnar som chefer och ledning samt bygger kulturen på bolag.
Den som sitter i företagsledning och/eller som chef har inte hamnat där på ren slump. Utan tillhör en selekterad grupp baserat på tidigare agerande.
Lite anekdotiska iakttagelser. Där jag jobbar sade nyligen två erfarna personer upp sig. De fick upp lönen ca 10% genom att byta arbetsgivare. De kommer på kort sikt ersättas av konsulter vilket innebär en enorm kostnadsökning på kort sikt. Personligen är jag tveksam till om det agerandet är rationellt från arbetsgivarens sida, hade det inte varit billigare att höja deras lön, slippa kostnader för upplärning av ersättare etc. Men det tycks vara vanligt att det är såhär man gör i Sverige.