Ett bra verktyg för att planera sin FIRE-period är en Monte Carlo Simulering Financial Goals
Man fyller i sina tillgångar, portföljallokering, utgifter och inkomster fram till ålderspension. Sedan simulerar den 10000 sådana perioder med månadsdata från 1975 och framåt. Till svar får man en procentsats på hur stor andel av gångerna pengarna inte tar slut.
Vad är en rimlig procentsats är det sikta på? Vad känns rimligt för dig?
Jag svarade > 95%. Anledningen till att jag inte känner att jag behöver mer säkerhet är att jag bedömer min möjlighet att tjäna extra pengar vid behov som god.
100% är bara möjligt med noll risk. I praktiken är det inte möjligt att ta noll risk eftersom vi kan få hyperinflation, diktatur, stängda gränser, stulna tillgångar etc. Alla som tänker 100% istället för 99% har objektivt och matematiskt fel, helt enkelt. Det är aldrig möjligt att uppnå.
När man har insett det så är man redo att börja tänka på vad som är rimlig säkerhet och rimlig risk. För risk måste vi ta! Varje nivå i omröstningen innebär att man accepterar större osäkerhet.
Det är också så att när man går från 85% till 95% och vidare till 98%, 99%, osv, då blir det kraftigt mycket “dyrare”. Det blir alltid svårare att öka säkerheten den där sista procenten. När vi snackar FIRE så kan man uppnå de sista procenten genom att hålla räntefonder i decennier eller jobba extra länge för att få extra buffert. Det kan handla om kostnader på flera miljoner kr eller dussintals år extra i arbetslivet.
Jag tror att vi alla kan komma på risker som vi tagit.
När jag var 19 år sålde jag en stor del av mina fonder som jag fått i doppresent. Jag köpte en bostadsrätt i en ny stad och började plugga en utbildning som jag kunde bara lite om. Såna risker har nog de flesta tagit. Det är en helt extrem risk att lämna sitt sociala skyddsnät och pröva på något nytt. För mig slog det ut fel och jag fick hitta på en plan b. Jag valde då mellan att flytta hem till föräldrarna (ett steg bakåt) eller ta en ny risk och flytta till något eget i min hemstad (ett steg framåt). Jag tog steget framåt, som kom med sina egna svårigheter och nya möjligheter. Jag ångrar inte att jag tagit risker i mitt liv för det har alltid lett vidare. Jag har också kvar massor av framtida risktagande.
Så för mig är det egentligen ganska lätt. Jag kommer fortsätta acceptera att framtiden är oviss. Jag tänker mer på vad jag har för möjlighetsutrymme. Att jag har möjlighet att landa på fötterna om risken slår ut fel.
Den teoretiska 100% är omöjlig att uppnå. I frågan gäller det en simulering av 10 000 slumpmässiga FIRE-perioder med avkastning och inflation tagen från historiska värden. Om ingen av dessa 10 000 perioder får slut på pengar så blir resultatet 100%. Sedan finns inte omvärldsfaktorer med i simuleringen så som krig, kommunistisk revolution eller annat förödande. Om man hade haft 1 miljon simuleringar så kanske 49 av dom fick slut på pengar. Då hade resultatet blivit 99,9951%
Ja, såklart simuleringen i sig kan visa 100%. Jag tog tillfället i akt att flytta fokus till vad riskerna innebär i verkligheten och att det faktiskt är värt att ta risk.
Det har bara gått 600 månader sedan 1975, så det verkar omöjligt att från det simulera 10000 utfall. Vill du ha 30 års horisont så finns det bara 240 perioder (som dessutom är högt korrelerade).
För att få ytterligare utfall är så måste du generera syntetiska sekvenser.
Vad som är en rimlig nivå bestäms dels av risk-aprit, dels av hur stor del av framtida budget som är rörlig respektive fast.
Den här frågan kom väldigt lägligt, har funderat mycket på vad en rimlig nivå är. För egen del, med nära 25% av mina planerade utgifter i uttagsfasen budgeterade till resor/upplevelser, har jag landat i att 95% räcker gott. Detta med de tre sämsta åren lagda först (sequence of returns risk). Skulle allt braka samman kan jag helt sonika dra ner på resekontot och stanna hemma. Tar jag bort en del av guldkanten/resekontot landar jag på 100%. Skulle nog kunna nöja mig med 90% sannolikhet.
Har även funderat en del på hur många dåliga år det är rimligt att köra i början för att säkra upp sekvensrisken, landade i tre-fem. Blir det värre har vi troligen världskrig och helt andra problem.
Simuleringen fungerar så här:
30 år är 360 månader. Då slumpar den fram 360 enskilda månader från de 600 som finns. Det blir den första omgången. Sedan görs detta 10000 gånger.
Enskilda månader är ju i verkligheten inte okorrelerade, så hur bra motsvarar det egentligen verkligheten? Jag tycker det verkar som man skulle behöva skapa ett utfall som har samma tvåpunktskorrelationer, trepunktskorrelationer, etc, för att det skulle motsvara verkligheten, för jag misstänker att risken för en riktig börsnedgång över flera år blir underrepresenterad om man bara drar enskilda månader utan korrelation? Är det inte mer sannolikt att en “björnmånad” (vad säger man på svenska?) följs av en annan sån månad än vad en okorrelerad dragning skulle antyda?
Håller med. Men det verkar finnas två läger. De som hävdar att det inte finns någon korrelation och de som hävdar att det finns. Bla har väl Cederburg i sin studie antagit precis detta, dvs att det finns korrelation mellan utfallen och på något sätt bevarat tids serierna. Kritiker menar då att resultatet beror på detta och att man istället bör se varje månad som helt slumpmässig.
Mycket bra Tycker diskussionerna alltför ofta kretsar runt att jaga den där sista procenten trots att man istället riskerar halverad avkastning. Det finns många risker man kan avvärja med dubbelt så stort kapital.
Finns också många risker kopplat till långa uttag som kan pareras med en relativt stor del variabel kostnad inräknad i tänkt belopp att ta ut löpande.
Det kan i många fall vara värt många miljoner i portföljvärde att istället ha en möjlig flexibilitet i kostnaderna på 20-30%. Det är en av de större invändningarna mot Monte Carlo-simuleringar, att enögt laborera med större portföljer eller mer defensiva tillgångsslag istället för att även räkna med flex. Det gör att många personer arbetar onödigt länge i jakt på >95% sucess-rate för att ”känna sig trygga”
95+ svarade jag och menar att de fem procent som inte håller brukar handla om att de tar slut med ett år eller två kvar och då kan jag kompensera genom att göra ett nytt hål i livremmen och luta mig framåt i motvinden.
Det är ungefär min åsikt också. Däremot min fru är av åsikten att pengarna i fonder kan försvinna när som helst, ungefär som att Joe Labero skulle går förbi och råkat trolla bort dom plötsligt.
Min FIRE-plan innehåller vår nuvarande månadskostnad +10% (kostnader vi inte har idag men kanske vill göra när vi är FIRE) Det är mitt extra hål i svångremmen.
Faktum är att chansen att båda av oss lever vid 68 är 85%. Det är en omständighet vi inte kan påverka därför är det ingen som tänker på det. Det är en betydligt större omställning än att pengarna skulle ta slut och att man skulle behöva ta ut ålderspension något år tidigare.
Min fråga i omröstningen avsåg att ta reda på om forumets åsikt låg närmre 100% än 95%
Det där är väl lite väl negativt? Jag tycker det verkar som man har stora möjligheter att påverka sin framtida hälsa, framförallt genom att se till att man får tillräckligt med fysisk aktivitet och äter en varierad kost. Att ignorera det kanske inte gör att ni dör innan ni blir 68, men jag skulle definitivt tro att det påverkar förväntad livslängd och livskvalitet.
Oaktat möjligheten att påverka hälsan ser jag det som ett sundhetstecken att ta livslängd och sannolikhet att ha hälsan kvar/dö vid olika åldrar i beaktande när det kommer till övergripande planering av livet, och därmed också när det är läge att bränna mer eller mindre pengar.
Tycker diskussionerna alltför ofta kretsar runt att jaga den där sista procenten trots att man istället riskerar halverad avkastning. Det finns många risker man kan avvärja med dubbelt så stort kapital.