Du är i 45 års åldern och har under många år lagt all din energi mot att kunna bli FIRE.
Du har lyckats skrapa ihop ganska exakt på 25 årsutgifter på kontot.
Utöver detta så har du framtida tjänstepension som om du skulle ta den på 10år (55-65) och skulle täcka ca 1/3 av årsutgifterna.
Din allmänna pension från typ 66 och framåt skulle täcka ca 2/3.
Hade ni känt er trygga med detta och sätta alltihopa i en indexfond utan att ha någon buffert alls, och från år1 börja beta av avkastningen?
För att vara på den säkra sidan så ha en buffert på ett ränte konto för 2-3 år. Så när det är som korona osv kan man pausa uttaget ett par år. Lev även på en fast summa. Tex 18 000 per månad. Allt över det in på sparkonto till större köp på Allt över din buffert. Det sämsta man kan göra är att spendera varje krona man tar ut var månad/ år.
Den här räknesnurra uppskattar risken att pengarna tar slut för dig vid ex ett 4% uttag årligen mha historiska data.
Den estimerar hur många % har dött vid viss ålder, hur många är panka och hur många har pengar kvar.
Edit:
Man kan Labba med tre olika typer av tillgångar för att se vilka som ger minst risk för slut på pengar. Ofta är är mindre än 100% aktiemarknad optimalt då det minskar smällen vid ev kraftig börsnedgång.
Det är en väl genomtänkt siffra som reflekterar vad jag tjänar på arbete idag, jag har alltså inte snålat i min kalkyl för att få det att få ihop utan är helt ärlig med siffrorna.
Jag hade definitivt vågat. Jag hade också valt att ha alla pengarna investerade då jag tror att alternativkostnaden för att ha stora summor oinvesterat bara ökar risken att pengarna skulle ta slut. Det bästa man kan göra för att säkra upp sig är att ha så stort investerat kapital som möjligt, Ha ett flexibelt liv så man kan leva lite sparsammare vissa år när börsen står lågt. Och ha möjlighet till extra inkomst ifall det verkligen skulle behövas. Det behöver inte va i form av jobb, utan kan va att man köper något kostsamt nöjesföremål som man kan sälja av om man vill dryga ut kassan ett dåligt år. Kan va allt från hobbyfordon, spabad, designmöbel eller vad som helt man man gillar att njuta av i vardagen men inte måste ha varje år. Det går ju att köpa nytt igen 3 år senare när börsen vänt upp igen.
Jag var nästan precis exakt där och tänkte nog ungefär som du.
Jag kände mig ganska trygg, men i mitt fall spelade minderåriga barn och eget hus in i bilden och jag kände att ska jag ta steget så vill jag bygga lite marginal till. Det är en sak att sätta sig själv i situationen att man måste byta boende el dyl och en annan att göra det med andra. Som av en händelse kom covid emellan och sedan startades det dessutom ett krig i Europa och världsekonomin började leka berg- och dalbana. Under de åren hade jag kommit fram till att 2024 nog är ett vettigt slutår, för då borde jag ha fått lite marginal och mer koll på “vete, virus och vapen” #jareddiamond, och borde känna mig trygg.
Så, med allt det sagt, jag kände mig “ganska” trygg i läget du beskriver, men gav mig själv tid att räkna genom, stresstesta ekonomin, mentalt avsluta projekt arbete och bygga det svängrum jag ville ha utan att för den skull skaffa löjliga mängder luft i kalkylen. Överväg värstascenarion, nödutgångar etc, men känns det bra så kör. Jag tänker rycka min arbetslivskoppling i år.
tillägg: Jag hade 25 årsutgifter, siktade på 30 (dvs 20% mer) och är nu på ca 35 årsutgifter tack vare uppgångarna, trots inflationen.
Grattis. Jag hade gjort det men med en buffert på 2-3 års löner mest för att känna mig lite mera säker på om börsen skulle tröttna. Jag är själv där du är i startblocken men ska bara jobba lite till…
Mitt ena svar: Absolut! Det är ju en god marginal när man räknar in din pension. Jag skulle avsätta några år i buffert på sparkonto, istället för att ha allt i index. Men mer pengar behöver du troligtvis inte.
Mitt andra svar: En av de största utmaningarna i praktiken med FIRE verkar vara svårigheten att gå från vad som upplevs som säkerhet (anställning) till vad som är mer tydligt baserat på sannolikheter (avkastning på kapital). Alla vet ju mycket väl att 4%-regeln + svensk pension i teorin ger dig mer än tillräckligt samt att du högst troligt kommer ha mer pengar kvar när du dör än du har idag. Ändå hamnar vi här. Så är det tyvärr för mig också som redan lämnat, jag har ofta svårt att till fullo slappna av och leva med sannolikhet och osäkerhet.
Det jag mentalt jobbar med är att komma ihåg att hela livet är sannolikheter och risker. Vissa kan man jobba med, andra inte. Man kan också dö det närmaste åren och då vore det ju tråkigt att inte leva sin dröm för att man tog hänsyn till en risk men inte en annan
Håller tummarna för att du tar språnget om det är vad du önskar. Lycka till!
Och i linje med min poäng… 
