Otroligt vilka summor en del av er gör av med. Vi är två vuxna med varsin bil.
Ränta 3500, drift 4000 bilar 3000/mån (ej inräknat värdeminskning), mat 8000, mobiltel 500, Tv 1000, Husbil 2000, övrigt 6000.
Så totalt 30.000 i månaden. Men hyresintäkter på 10.000 så omkring 20.000 kr/månad kostar det att leva.
Man bör nog se till att man kan klara sig på a-kassan utan att behöva göra större uppoffringar i vardagen, men har man fortfarande inte lyckats skaffa nytt jobb efter >1 år får man väl helt enkelt anpassa sig? (Flytta till billigare, sälja bilen osv)
Ser inte poängen i att leva långt under marginalerna “utifall att”, såvida man inte har någon typ av diagnos som gör att man har väldigt svårt att anpassa sig till förändring. Eller om man gör det för att man sparar till något specifikt, FIRE osv.
Haha ja 
En slösig månad gör jag av med ca 15’ (inräknat mat till mig och min man). Hushållet i stort vet jag inte och vill inte veta heller 
Lifestylecreep är nog vad det handlar om, i alla fall till viss del. Behöver inte vara fel. Ut och njut!
Vi tänkte kring sådana scenarion när vi var unga och letade hus. Kravet var att klara oss även om den ena är arbetslös och styrräntan ligger på 5 %.
Privatekonomer brukar rekommendera att tänka så Klokt med marginaler, såklart.
Beror på vilken partner. Jag har försörjt oss senaste fem åren då sambon varit föräldraledig, student och arbetslös. Däremot om jag går bort blir det jobbigare så jag har en livförsäkring och en hel del sparat. Så tappar jag jobbet borde vi klara oss 1-2 år. Efter det kan vi nog få mycket hjälp av våra familjer som alla har avbetalda lån och gott ställt.
Det man kan fundera över är vilka alternativa inkomster man kan aktivera. Vi har en del olika alternativ för bostadsuthyrning som vi inte aktiverat fullt ut. Blir det riktig kris kan man förstås även hyra ut ett rum till en inneboende i sin ordinarie bostad.
Inte säker på vad du menade. Gör du av med 15..000 på bada mat och resten av hushållets utgifter har du ingen koll på?
Nej, det är min del plus del av hans matutgifter. Vi har separat ekonomi. Allt mitt inklusive delar av hans matinköp= ca 10’.
Sant. Flytta ut i varmgaraget 
Ja 1-2 år är väl en rimlig horisont. Bara att sälja en villa kan väl ta nåt år om man har lite oflyt
Samma krav gäller väl senare också men förhoppningsvis får man högre marginaler med åren
Vi kan gå runt på 1 lön, men blir jävligt tight, men det går.
Men har genom livet i stort haft filosofin att det löser sig. Aldrig haft någon större reservbudget, har vi behövt låna till bil har vi gjort det osv.
Jag/vi har alltid levt efter filosofin att familjen ska klara sig på en av våra löner, vi ska inte dra på oss högre utgifter och vanor än så. Nu har jag iof aldrig varit intresserad av materiellt överflöd och lyxliv och det var definitivt inte min man heller, så för oss var det aldrig någon uppoffring.
Har en del dyra hobbies som bilar och hojar, och barna har egna fordon, både bilar och motorcyklar de också.
Men den kostnaden kan man strypa till noll på 5 minuter, och jag kan få loss en årslön rätt snabbt genom att sälja av.
Men låga lån och rätt låga kostnader i övrigt, så vi kan verkligen dra ner om det skulle behövas.
Bränner nog ca 80k-100k/månad. Upplevd livskvalitetsförbättring sen studenttiden med 10k/månad för hela familjen; kanske lite lägre nu 
.
Garanterat. Vi bor kvar i samma hus och ekonomin är så mycket bättre nu. Visserligen större utgifter med större familj men vi har mindre än 10% bolån kvar och välbetalda jobb, samt en skaplig summa på börsen. Solceller var en hit också för ett hus på landet där elen är den största utgiften.
Jag tänkte också så här om dagen. Kanske har jag bara blivit gammal?
det här med amortering - är det verkligen något man måste göra? Jag har själv ägt en hel del boenden under ganska exakt 35 år och har ALDRIG amorterat något.
Har idag 4 boenden, varav ett i spanien och är extremt lågt belånad.
Skulle verkligen inte rekommendera att amortera ett dugg eller ens räkna det som en månadskostnad, för det är det ju verkligen inte. Ett boende ökar i värde helt enkelt.
(Givetvis förstår jag att man amorterar om man är tvingad, det är ju en annan sak förstås)
Har du över 50% belåning krävs 1-3% amortering, under 50% måste man inte. Det väljer man själv.
(ja det finns undantag)