Någon mer som INTE planerar för FIRE?

Planerar för RE vid ca 65 års ålder.

Jag är en sådan som gillar att spendera när inkomsterna ökar!

1 gillning

Jag och min fru sparar en del och har, för vår ålder ett bra sparande. Men vettefan om jag vill sätta en etikett på det. Vi kommer troligtvis ha nog med pengar att helt eller delvis sluta jobba när vi är 55. Är det vårt mål? Nja. Vi sparar för att vi ska ha möjlighet att göra det vi vill utefter hur våra liv ser ut. Om våra barn flyttar till andra städer vill vi ha råd att kunna flytta eller ha en övernattningslägenhet. När dom får barn vill vi kunna stötta med framförallt tid, men även pengar. Framtiden får utvisa vad vi använder våra pengar till, men de ska definitivt spenderas på våra barn och deras välmående. Om det innebär att vi jobbar mindre för att stötta, så blir det nog så

5 gillningar

Idag på Duolingo :smiley:

3 gillningar

Inte för så länge sedan hade jag ingen aning om att man kan göra FIRE. Jag trodde att man måste jobba tills 68 för att få pension och behålla den skattefinansierade sjukvården. Men när jag väl insåg att man kan sluta jobba när som helst, blev det omöjligt att föreställa sig att fortsätta arbeta tills 60+, även om jag har ett bekvämt och roligt IT‑jobb. Frihet betyder helt enkelt mer än pengar.

Varför skulle jag frysa i ett kallt och mörkt Sverige 6 månader om året när jag kan utnyttja värme och sol i Spanien? Det känns helt ologiskt att bli FI och ändå slösa tiden på jobbet och på en plats som inte är den bästa möjliga för mig. När jag väl blir FI vill jag kunna spendera varje månad av resten av mitt liv där jag vill vara just i den stunden – utan att vara knuten till en plats.

Tidigare ville jag ha ett stort hus med stor tomt – men nu vill jag hellre bo från november till slutet av april i Spanien, från maj till mitten av augusti i Sverige, från mitten av augusti till mitten av september i mitt hemland och från mitten av september till slutet av oktober i Italien. Varken för kallt eller för varmt och med så mycket sol och stränder som möjligt. Samt att behålla skattehemvist i Sverige.

Bara drygt 5 år kvar nu. Jag räknar med att vara helt flytande i både spanska och italienska då, som en del av min FIRE‑strategi.

5 gillningar

Jag planerar inte för FIRE :slightly_smiling_face:

Jag planerar dock för minimalism, så kommer troligtvis att gå ner till att jobba deltid när jag blir äldre :slightly_smiling_face: När mina husdjur är borta (alla är seniorer med krämpor, så detta lär ske inom dom närmsta åren), så är min plan att hyra ett rum på en hästgård hos en jag känner. Jag vill ha så låga omkostnader som möjligt, för att kunna jobba så mycket jag känner för. Känner för att jobba lite mer än halvtid, kanske 65% eller så :slightly_smiling_face:

4 gillningar

Detta är min plan också, vintermörkret blir jobbigare för varje vinter som går och friheten att kunna dra söderut under vinterhalvåret kommer va värd mycket.

2 gillningar

OP har helt rätt. Familj och barn är inte något som står i vägen för livet – det är livet. Satsa på nästa generation istället för ett evigt hedonistiskt vuxenbäbisliv. Vad fan ska vi annars göra med våra 80 år här…

1 gillning

Ändra lite tragiskt kan jag tycka att så många inte verkar trivas i Sverige, känner att mörker, klimat etc är jobbigt och längtar utomlands. Skulle jag känt så skulle jag nog sökt jobb utomlands för länge sedan även om familj och sådant självklart kan komplicera det hela en massa. Men att leva större delen av sitt liv i ett land man egentligen ej trivs upplever jag som tragiskt.

6 gillningar

Jag vill påpeka att man kan tycka att mörkret blir tungt i februari utan att längta utomlands. Jag har testat ordentligt att bo utomlands och vet att Sverige är bäst för mig.

6 gillningar

Fast Spanien är ju för varmt under sommaren (enligt mig). Varför kompromissa med hälften av året när man kan få det bästa av två världar, svensk sommar och spansk vinter?

2 gillningar

Jag går inte i FIRE tidigare bara för att jag väntar tills mitt barn är vuxet.

2 gillningar

Jag är 65, så ingen FIRE för mig. Jag har i och för sig varit tjänstledig och utköpt och passat på att resa jorden runt ett par gånger. Men generellt så gillar jag verkligen att jobba, tycker att det är roligare än att påta i trädgården eller vad man nu förväntas göra som pensionär. Det jag gör och kommer att fortsätta med så länge jag orkar, är att leva vardagslivet på lönen och sedan resa. Runt 6 resor om året blir det, och jag ÄLSKAR lyx! Flyga business, lyxiga hotell och lyxkryssningar med t ex Regent, Silversea och Viking Ocean cruises. Det är vad mina miljoner kommer att spenderas på. Jag har en arbetsgivare som är flexibel och ger mig tjänstledigt när semestern tar slut.

4 gillningar

Ja det kostar bara olika mycket beroende på vem du är.

1 gillning

Vad jobbar du med? Vilket pensionsavtal har du?

1 gillning

Jag siktar bara på FI delen, resten låter tråkigt för mig

3 gillningar

Jag sparar för att ha möjligheten att sluta vid 60 om jag vill. Inte mer än så. Vet inte om det räknas som FIRE.

4 gillningar

Att man gillar jobbet så pass mycket att man hellre jobbar än att gå i pension betyder inte nödvändigtvis att man skulle ställa upp på att jobba gratis.

Att man får betalt för sitt arbete innebär att det tydliggörs att man är en värdefull resurs som behöver användas på rätt sätt och vars tid behöver värderas.

Om vi tänker oss att en person är anställd som relativt välavlönad fystränare i en fotbollsklubb där det också finns många som jobbar ideellt. Ledningen kommer ha en tendens att låta denna tränare göra det han är anställd för och är bäst på. Det är dyrare att låta honom bre mackor inför styrelsemötet än att köpa in färdiga mackor.

Denna tränare kanske älskar jobbet så pass mycket att han eller hon skulle kunna tänka sig att göra det gratis. Men vad händer med dynamiken i föreningen om han blir en ideell kraft? Plötsligt kostar det inga pengar att låta honom bre mackor.

Kanske ett fånigt exempel, men jag tror att dynamiken påverkas kraftigt av huruvida man får betalt eller inte för ett arbete. Dessutom finns det många roller där det inte vore frivilligt att ta emot lön.

Så man kan absolut vara i läget där man inte behöver pengarna, men ändå inte kan tänka sig att göra ett visst jobb utan ersättning.

6 gillningar

Inte för att du inte redan vet detta - men lönen är viktig för att det visar att den som anställer värderar den anställdes jobb. Men det finns ju även sociala faktorer, man kanske helt enkelt tycker om vad man gör på jobbet, att man utvecklas och lär sig saker, eller att man tycker om att umgås med sina kollegor, eller en kombination av dessa.

Jag tror jag förstår vad du vill ha sagt med att arbeta utan lön, men det känns lite enkelriktat och en sak som du säger mest för att få till diskussion, givetvis är det viktigt för många människor att känna ett värde.

Men i vissa fall och i vissa omständigheter kan man tänka sig att det är helt ok att jobba gratis, men kanske inte för ett vinstdrivande företag, även om man (som jag) verkligen tycker om det man gör på sitt arbete

2 gillningar

Statliga tjänstepensionsavtalet PA16 avd 2

Nivån på förmånsdelen (de 4 åren) sätts utifrån de sista 5 årens inkomster, så då ska man ta en tjänst med bra tillägg, tex stationering utomlands eller veckopendling.

3 gillningar

Det håller jag verkligen med om. Sedan jag avslutade min heltidsanställning har jag ställt upp på flera “jobb” utan att få betalt. Det är inte jobb som är speciellt roliga men de har kännts meningsfulla eller lärorika (och de är definitivt inte på heltid).

Det jag reagerade på var formuleringen att det “är roligare att jobba än att vara ledig”. Dom saker i mitt liv som verkligen är roliga är sånt som jag t.o.m. kan tänka mig att betala för!

1 gillning