Kul att läsa- gör exakt samma 
Intressant och förstår hur du resonerar.
Frågan är var den gränsen för trygghet går. Hos mig ligger den på 1,5 Mio SEK sparad. Skulle jag bli sjuk, förlora jobbet (vilket man i min bransch dvs sjukvård aldrig gör), el dylikt så räcker denna buffert + diverse ersättningar av vår välfärd att jag klarar mig i flera år. Allt jag kan lägga undan därutöver (efter investering) amorterar jag. För mig finns det inget värde i att finansiera bankerna för att ligga på en högre buffert.
Så det beror på ens egen sweetspot mellan trygghet och flexibilitet.
2 gillningar
Aha, du tänker att det kanske finns en gräns när man skulle kunna prioritera frivillig extra amortering framför alternativet högräntekonton med avkastning motsvarande bolåneräntan?
Själv så ser jag ingen sådan gräns. Att någon annan får fördelar av mitt agerande är för mig ingen anledning att sluta med något som ger mig fördelar.
Däremot kan jag mycket väl tänka mig gränser när det gäller prioriteringen mellan högräntekonton med avkastning motsvarande bolåneräntan och alternativet investering på börsen. Som du är inne på så finns det nog för många en gräns när man anser sig ha “tillräckligt” med medel för att växla prioritering från låg volatilitet / hög likviditet till hög volatilitet / hög likviditet. Men också tvärtom, att man anser sig ha “tillräckligt” med medel för att växla prioritering från hög volatilitet / hög likviditet till låg volatilitet / hög likviditet.
Men jag har svårt att se något argument för att prioritera låg volatilitet / låg likviditet, dvs frivillig extra amortering.