Nej, ingen normal människa pratar om sin privata balansomslutning (det är ju ett bokföringsmässigt begrepp) och om man pratar om hur stora privata tillgångar man har så räknar man normalt inte med lånade pengar som en tillgång.
Jo, jag gjorde det ett tag där. Sen gick det inte att göra längre…
Det här är i min mening helt baklänges tänkt. Ena alternativet är att vara skuldfri. Done. Finito.
Det andra är att göra en räntekänslig riskaffär med taket över huvudet som insats. Man lägger ingenting som skuldfri. Det är ett perverst sätt att se på det. Man tar bara ingen risk med bolån som varit gynnsam senaste decennierna. Jag förstår likaväl som alla andra här på forumet att belåning är ett ekonomiskt verktyg man kan använda, men det är lite blä att bolån är normen. Jag tror att de flesta skulle vilja vara skuldfria, men bolån är ett måste för att ha råd.
Den som står i skuld är inte fri.
3 gillningar
Att amortera så lite som möjligt och investera resten är maximerar snittavkastningen. Att istället lägga pengarna på att amortera maximerar det värsta utfallet. Det är frågan om vad man vill uppnå. Är man villig att acceptera risken att man tio år senare står med lika mycket huslån och investeringar som inte ökat i värde mot chansen att de ska öka mer så är det vettigt att inte amortera. Men att amortera ger garanterad avkastning, i motsats till att investera.
Det här är ju huvudsakligen en känslomässig fråga, och en där man kan ändra känsla och ståndpunkt över tid. Vi har 50% bolån på vårt hus, ökat ett par gånger de senaste 15 åren för renovering. Jag har “alltid” haft som plan att spara och betala av lånen, för att de har känts som en osäkerhetsfaktor, en risk, tänk om räntan går upp jättemycket, etc. Läskigt med stora lån.
Men vår ekonomi har utvecklats, vi tjänar mycket mer nu än vi gjorde för 10-15 år sedan, och vi har besparingar så att vi skulle kunna betala tillbaka hela lånet – men då med inte mycket besparingar kvar. Helt plötsligt känns lånet som en ickefråga och jag kan kallt räkna på procentsatserna i stället och se att det är bäst att bara låta det vara.
Så, den som står i skuld är icke fri, såvida man inte kan ta sig ur skulden för då är man typ fri ändå?
2 gillningar
Om man väntar 7 år med att amortera av och investerar i stället, så kan man amortera sedan och ändå i genomsnittlig situation ha pengarna kvar 
3 gillningar
Jag förstår tanken och ni är i ett så bra läge att det mesta funkar. .. men tycker ändå det är lite udda att “kämpa” ner lånet på villan om ni ändå skall sälja om 7år
1 gillning
Tja, men “mest lån när han dör vinner” 
2 gillningar
Jag förstår absolut inte varför man amorterar så hårt som folk gör. Jag tycker tillgången till pengarna som man har vid börs-spar istället VIDA överglänser känslan att man är under bankens tumme, det är snarare frågan om en mindset man måste ta sig ur annars.
SJÄLVKLART finns det en risk att börsen totalkrashar, men är inte risken större att bostadsmarknaden krashar i såna fall? Säg att man amorterar ner ett lån på 4m (8m värde) , 10k i månaden, i 17 år, som exempel och bostaden går ner till 4m sitter man i en situation där man har 2m i lån och 2m övervärde i bostaden. Du har då med 9% avkastning 4,2m på börsen om du istället stoppar in pengarna där.
Det är väl en risk-fråga. Men risken att börsen ska krasha vs att bostadsmarknaden ska krasha borde väl vara rätt likvärdiga. Att värdera möjligheten till nästan gratis lån såhär lågt är vansinnigt i min åsikt.
Vi har ca 8m bolån nu. Lite krasst kan man väl säga att värdet bundet till lånet är 13-15m. Jag stoppar vartenda öre jag spar direkt till börsen och kan inte för mitt liv motivera mig till att betala något på lånen. Tack vare detta har jag råd att lösa en fastighet från lån om jag vill, men det vet ju min bankman om så han ser väl inte så stor mening med att tvinga mig att göra det. Sen är jag i ett läge där jag ofta behöver lite likvida medel till investeringar osv och då är det ju bara en fördel att ha tillgång till pengarna.
För frågan om vad som händer med fastigheterna när man dör tänker jag att det är ett icke-problem. Vi kommer sälja huset långt innan då det är för stort att bo i utan barn osv. Antagligen bygga ett nytt för skojs skull.
Det känns som folk springer runt med sparförmåga på 25k i månaden till höger och vänster och bara kastar dem på banken för att “det är rätt att vara skuldfri”. Ja men 25 000 kr i månaden i 25 år, vilket är det vi ska betala för att bli skuldfria, blir nästan 40 miljoner kronor med 11% avkastning, 30m på 9% och 20m på 7%.
Med nuvarande räntor ser ens scenarion ut såhär vid 15k övriga kostnader utöver ens huslån efter 10 år:
År 1: 25 000kr amortering, 11 875 ränta, 15 000 övrigt = 51 875kr /m 0kr bank
År 10: 25 000kr i amortering, 7 125 ränta, 15 000 övrigt = 47 125kr /m 0kr bank
År 1: 0kr amortering, 11 875 ränta, 15 000 övrigt = 26 875kr /m 0kr bank
År 10: 0kr amortering, 11 875 ränta, 15 000 övrigt = 26 875kr /m 5mkr bank
Snälla förklara för mig, för jag missar uppenbarligen något. Ge mig ett scenario där det här går åt skogen förutom att både bostadsmarknaden och börsen krashar samtidigt, bankerna kräver tillbaka pengar (som dom då vet att dom inte kan få), regeringen genomför inga åtgärder för att rädda de 75% av landet som blir hemlösa och går i personlig konkurs med mera.
En annan faktor är att bankerna ser dig som bättre kund med några miljoner på kontot och höga lån än med ett lägre lån. Visst ger en låg belåningsgrad en lägre ränta. Men det gör private-banking också.
1 gillning
Sanning med kraftfull modifikation enligt mig.
Jag känner mig mycket friare med 2 miljoner på kontot och ett belånat hus än med 2 miljoner investerat i ett obelånat hus. Jag skulle nog våga påstå att jag också faktiskt är objektivt friare med pengarna på kontot än i huset.
Det är inte hugget i sten att vi säljer precis då, när minsta tar studenten. Kan gå ett par år till.
Hälften av det vi sätter av går till amortering o den andra halvan till börsen….just nu retar det mig bara att betala för en räntekostnad på huslånet även om amorteringen kanske skulle ge mer på börsen.
Jag kan ju heller aldrig veta exakt vad villan går för den dagen vi säljer. Det är ju alltid bara en gissning. Om marknaden är piss just då kan vi ju vänta.
Men egentligen är vi väl totalt sett i ett sådant läge att det inte spelar så stor roll, det blir nog ganska tryggt och bra oavsett. Då vinner psykkänslan att bli helt lånefri.
Det är du ju. Objektivt.
Om ni husen går ner, börsen kraschar till hälften, du förlorar jobbet, anhörig får cancer, ALLT skiter sig. Har du då hellre 800k mindre i lån eller 800k på ett aktiekonto? Då kan du ju bara ta ledigt ett tag och styra allt jämfört med att försöka få ett lån på huset när du har alla dom sämsta förutsättningarna.
Jag vill verkligen ha ett scenario där det här är en dålig ide. Jag tror vi har ett mörkertal med multimiljonärer i Sverige som bara knatar omkring och kämpar 30 år för att betala av sina redan kraftigt övervärderade bostäder istället för att njuta av sina tillgångar
2 gillningar
Det är du som började prata om balansomslutning, inte jag.
Vill man prata om tillgångar minus lånade pengar (skulder) så finns det specifika ord för det, t ex eget kapital eller nettoförmögenhet (se t ex Räkna ut din rikedomsnivå | RikaTillsammans ).
Har också varit i ringhörnan obelånat är bäst. Men det var när jag bodde i bostäder med marknadsvärden som kunde räknas i hundratusingar och med liten portfölj. Nu som 53-åring med stor portfölj vill jag ha så stort bolån som jag mäktar med enligt bankens kalkyler.
Jag gjorde så när jag tyckte att banken ska inte ha mina pengar plus att Covid satte stopp för våra resor. Det blev mycket pengar över.
Vi satte amortering på 5000kr (låg amortering för att kunna resa och renovera på huset som vi vill) plus att vi extraamorterade så vi hamnade på 200-250.000kr/år. Betalade in det sista på bolånet i februari 2025. Även leasingen på bilen har löpt ut. Sedan sommaren 2024 har vi kunnat månadsspara över 700.000kr fram till nu. Hade snart varit FIRE om vi inte hade betalat av huset. Tröttnar vi på att spara till FIRE är jag ändå glad över att ha otroligt låga månadskostnader plus ett rätt bra sparkapital. Friheten lockar mer än att spendera pengarna. Jag vet inte ens vad jag ska köpa, tycker att jag har allt.
2 gillningar
Jag kör enligt följande:
+70% i belåning= 75% amortering, 25% ISK
51-70= 50/50
< 50% = 100% ISK
Enkel och bra balans. Slipper man lägga alla ägg i samma korg.
2 gillningar
Tja, det var du som lade upp en balansräkning för att bevisa att man är mindre exponerad mot sin bostads värdeminskning om den är hårdare belånad.
Dina resonemang och användande av begrepp visar tydligt att du är en extemt högt utbildad ekonom och inte en vanlig människa.
Det finns såklart mer nyans i en sån här fråga. Jag har sympati med faktumet att bostäder är så dyra relativt folks förmögenheter att det enda sättet att ha en enda krona på kontot är att ha ett lån. Kan man däremot betala för lägenheten och ha pengar över blir det bara ett jobbigt bokföringsproblem att ha lån, där avkastningen man skulle kunna få i arbitrage är ointressant. Vad sparar jag till efter bostaden är helt avbetald? Det finns ju inget annat rimligt i hela världen som ens kostar särskilt mycket i jämförelse.
Jag har också förståelse för alla som ser pengar som ett roligt spel. Det är ofta så här på forumet. Det tycker jag ändå är produktivt och jag fattar till och med tjusningen, teoretiskt. Dock verkar sällan den som gärna har lån för att ha mer fritt kapital förstå oss som ser det hela som omständigt.
3 gillningar
Känner igen mig mycket i det du skriver – och tycker det är intressant hur snabbt amortering ofta avfärdas som “fel”.
Jag sitter själv med ett boende runt 6 miljoner och cirka 2 miljoner i lån. Amorterar idag ungefär 15 000 kr i månaden, men har periodvis legat upp mot det dubbla.
Rent matematiskt kan man absolut argumentera för att pengarna “borde” jobba på börsen istället. Men det resonemanget förutsätter också att man är helt rationell och opåverkad av risk, ränteläge och livssituation – vilket jag inte tycker att många faktiskt är i praktiken.
För mig handlar det mer om risk och frihet än maxad avkastning. Att minska skulden ger en direkt och garanterad effekt, både ekonomiskt och mentalt. Det är svårt att sätta ett exakt värde på den tryggheten, men den är definitivt inte noll.
Jag sparar också i globalfonder vid sidan av, men inte alls lika aggressivt som jag amorterar. För mig är det ett aktivt val, inte något jag gör för att jag “inte förstått” bättre alternativ.
Min bild är att fler egentligen vill minska sin skuld än vad som syns i forum och diskussioner – men att normen och snacket ofta lutar åt att man ska maximera avkastning till varje pris.
Personligen ser jag det som två olika strategier: optimera för högsta möjliga avkastning, eller optimera för lägre risk och högre trygghet. Jag har valt det senare, åtminstone i den fas jag är i nu.
7 gillningar
När man pratar om tidshorisonter på 10,20, 30 år så kommer även inflationen att urholka det reala värdet på lån. Gjorde ett räkneexempel, 5 000 000 kr Feb 2001 motsvarar ca 8 000 000 i Feb 2026. 3 000 000 / 300 mån motsvarar 10 000/mån.
Har för egen del precis minskat amorteringen (nya aporteringsreglerna) från 2% till 1%, till förmån för ISK-spar. Istället för att göra det ena eller det andra, så gör jag nu både och. 