Exakt det är mitt mål också. Amorterar kanske 65% och investerar 35% av överskottet just nu.
Framförallt tycker jag man ska beakta vilket av valen man är mest motiverad av. Är man tillräckligt motiverad tror jag man kommer lyckas bra oavsett vad man väljer. Det beror också på vad man har för mål.
Jag har inte målet att maximera avkastning utan att vara nöjd med min ekonomi som helhet och amorteringfri (dvs amortera ner till 50%) är vad jag vill mest just nu.
Rent ekonomiskt har du självklart helt rätt, men som någon skrev, alla ekonomiska beslut siktar inte maximal avkastning, utan andra saker som trygghet, känslan av att vara lånefri osv.
Håller med om att man inte bör sätta sig i sitsen noll lån och noll på sparkontot/investerar, men för de flesta av oss som föredrar att amortera är det väl mer noll i lån och lagom på sparkontot som är målet, istället för max på båda.
Det viktigaste är att man är medveten om sina beslut, och inte inser i efterhand att man baserat det på felaktiga ingångsvärden.
Jag VET att det är högst troligt ger ett bättre ekonomiskt utfall att minimera min amortering och sätta in allt på börsen istället, men väljer att amortera och spara lite mindre istället, för det känns bättre för mig att gå den vägen
Det är inte konstigare än att jag hade haft högre lön om jag valt att jobba i den privata sektorn istället för den offentliga, men det är ett medvetet val.
Utan lån går det att ha ett drägligt liv även med låg lön.
Jag tänkte att det är nu när jag är ung som jag orkar jobba extra så varför inte betala av huset. När jag är 50-55år kanske ryggen börjar krångla eller att ett knä eller höft är utslitet. Då är det säkerligen inte skoj att vara maxbelånad och behöva jobba deltid för att kroppen säger ifrån.
Jag tycker du har 100% rätt i att det viktigaste är att man är medveten om sina beslut, men en absolut vital del i det är att veta vad ens alternativ leder till.
Det är ingen överdrift att säga att alternativen man står inför i det här valet kan vara skillnaden mellan generationsöverskridande rikedom och att ha ett avbetalt hus när man kommer in till landningsbanan för pension, köra någon form av hypotekspension för att dryga ut pensionen och absolut få en trivsam tillvaro, men väl där tror jag inte man möjligheten till de här kanske 25 miljonerna man hade haft om man bara hade gått på börsen.
Hela tankesättet med att man är mindre fri med lån fungerar inte längre. Du dansar till den globala ekonomins pipa hur du än gör, och att inte använda det kraftfullaste verktyget för hävstångseffekt på dina pengar som någonsin funnits (nästintill gratis lån från fiktiva pengar egentligen) är nog en jättedum ide. Det kanske var en tanke förr, lite som att ha en häst på gården om bilen inte skulle fungera.
Det finns ju det här scenariot att man inte har någon disciplin alls utan att man spenderar alla sina pengar om man inte amorterar av med dem. Jag tycker det låter tokigt, speciellt när det rör sig om belopp på över 10 000kr i månaden. Och då skulle jag vilja påstå att man har ett annat problem.
@petrus Jag förstår inte varför ens arbetsförhet skulle ha någonting med vart man stoppar sina pengar att göra. Absolut kan du arbeta hårdare och tjäna mer nu, men det ändrar ju inte effektiviteten på dina investeringar. Använd pengarna till att skapa en trygghet i likvida medel och investera dem klokt.
Du är på inget sätt i en sämre situation med 2m i lån och 2m på börsen än du är lånefri. Och den kognitiva dissonansen verkar vara att alla vet det om man tänker efter. Har du en vän med några miljoner på banken och 150-200 000 i avkastning varje år och en lön på 35 000 jämfört med en vän som är lånefri med enbart inkomst på 35 000 så inte bara tycker du utan du VET att den personen är rikare.
Banken tycker det.
Skatteverket tycker det.
UC tycker det när de gör kreditbedömningar.
Det ÄR rent objektivt så.
Detsamma gäller självklart vid 4m lån 4m på banken, 8m lån 8m på banken och alla variationer däremellan.
Elon Musk har en belåningsgrad på 25% inskrivet i Teslas interna policies. Och den aktien är mer volatil än någon fastighet någonsin varit. Han är världens rikaste person och lånar pengar på det för att impulsköpa twitter t.ex.
Nu kommer diskussionen säkert bli “ja men behöver allt alltid handla om pengar då?!”. Och det är väldigt lätt att säga nej tills ens partner råkar ut för en bilolycka och du har finanserna att helt enkelt ta några år och vara med dem. Familjemedlem behöver lägenhet och du helt enkelt kan köpa en åt dem. Nära och käras bilar exploderar här och var och de behöver låna en slant. Etc etc etc. Då handlar allt om pengar plötsligt.
Beror ju lite på vilka summor man pratar om, i mitt fall max en miljon, det blir inga generationsrikedomar av det. Hade jag haft 10 miljoner i lån hade jag nog resonerar annorlunda.
Jag skrev aldrig att man inte är fri om man har lån, tycker själv att det är ett löjligt utryck, men det kan däremot vara en skön känsla att inte ha några lån, betalt av allt man äger och sen istället lägga pengar på nöjen, resor eller sparande istället för räntor och amortering.
Jo, jag vet att man skulle kunna ta avkastningen och göra samma sak, men rätt som det är är det några dåliga år, det kommer en ny 2008 krasch osv.
Jag sover bättre med låga/inga lån och lite mindre på banken.
Låt säg att det blir en krasch på riktigt och både bostadsmarknad och börsen havererar. Ett bostadslån ska likväl betalas även om huset värderas till noll, och har då investeringarna gått upp i rök står man där skuldsatt så in i h-e.
Kanske inte så troligt, men det är inte riskfritt att maxbelåna sig och investera istället.
Jag har inte heller något större behov att öka min inkomster, lever bra som jag gör och värderar trygghet och stabilitet i min vardag mycket mer än ev högre avkastning som jag inte behöver.
Det är lite olika livsfilosofi helt enkelt.
Jag har funderat på det ur ett känslomässigt perspektiv. Men allt som oftast landar jag i att det inte blir rätt ekonomiskt.
3 200 000 / 10 000 = 320 månader(26½år)
Eller lägga 10 000kr i månaden i en globalfond med en lågt räknad avkastning på 5%. Det betalar av lånet på samma tid men ger dig 3 000 000kr extra på kontot när huset är betalt.
Min inställning är att det inte spelar någon roll hur huset blir betalt när jag går i pension(om jag väljer att göra det). Jag väljer att “amortera” till mig själv och själv ta ränta/utvecklingen på min “amortering” över tid.
Det är samma säck med pengar oavsett vart jag väljer att förvara den. Mitt val faller på att förvara den där jag har störst uppsida.
@rensvind Fast kan man då inte hävda att fastighetspriserna också är volatila och att om du har 500k på banken och bostäderna går ner 50% så skyddar det en mer än om man amorterat? Ja absolut så sög ju 2008 för folk, men sanningen är att man var tillbaka på ursprungspengen relativt fort, och i den världen vi lever i nu kommer ett sånt fall helt enkelt vara svårare för att de som har inflytande över de här sakerna har otroligt mycket mer inflytande över marknaderna. Dessutom är 15 000kr mycket mer värda vid nedgång, så teknisk sett om du kör in 15 000kr i månaden och började 2008 så var du i en superbra situation. Varje insättning på 15 000kr år 2008 under dippen är nu värd 127 500kr, så 15 000kr i månaden bara under 2008 är ca 1 500 000kr idag.
Jag försöker inte förlöjliga något alls, jag är bara så otroligt säker på att om 25 år kommer våra barn säga det vi säger nu med modifikationen att när vi säger “Åh ni borde bara köpt fastigheter för två månadslöner och vart miljonärer nu” så kommer de säga “Varför i ALLSIN DAR lånade ni inte pengar när det var gratis och investerade det?”.
Det är absolut ohållbart att låna ut pengar till 2% effektiv ränta på en tillgång som man enbart betalar 15% på av en långivare som inte ens har alla pengarna. Helt absurt.
Jag försöker väl hitta en mellanväg, som jag skrev tidigare förordade jag inte lånefri och noll pengar, utan lånefri och lagom med pengar. Vad som var smartast i backspegeln vet ingen.
Det jag menade med om fastighetspriser rasar att huset har man alltid kvar oavsett vad det är värt, och ger ett mervärde i form att tak över huvudet, en ekonomisk investering är borta om värdet går ner helt. Men inte så troligt scenario heller.
Men som sagt, jag säger inte emot matematiken alls.
Nu är det ironiskt nog ekonomiutbildning på jobbet, så fortsatt god dag!
Tack för diskursen och ursäkta tjatet 
Försöker nog mer övertala mig själv än något annat.
Det som jag vill rikta det här mest mot är egentligen de som redan har boende med låg belåning och kanske ett sommarställe eller så. Många MÅNGA är i den situationen, och går runt med en lön på “helt okej” men vet inte att de på dagen kunde ringt Avanza, fixat ett bolån på 50% och fått loss kanske 4m att bara stoppa in i börsen och haft genomsnittlig avkastning på 320 000kr om året. Säg att man tjänar upp till gränsen för statlig skatt, då är det en motsvarande löneökning på 42 000kr så man har en motsvarande inkomst på 110 000kr i månaden. Det här ska ju med fördel då inte röras osv men att gå ifrån bekvämt läge med lågbelånat ägarskap till 4 miljoner på banken och att bli motsvarande topp 1% lönemässigt är ju störtlöjligt. För bra för att vara sant skulle många säga, men jag springer lånehjulet så hårt jag kan och min nettoförmögenhet har de senaste åren ökat från några hundra tusen till många miljoner. Nu har jag haft turen att ha haft en väldigt bra inkomst också, men den största effekten av det har varit att mitt lönebaserade låneutrymme har höjts. Det har möjliggjort skrytbygge av hus som har 5-7m övervärde istället för de kanske 2-3 det annars hade haft. Och de 2-3 miljonerna hade fortfarande varit långt över vad jag hade kunnat spara på lönen under samma period.
Gjorde du lånegrejen här i absolut värsta tänkbara situation 2007-10 så hade en abstrakt siffra på Avanza vart lite lägre ett tag, värst 2009-03 där det hade vart 2,4m och då hade du haft 6m lån med 12m i fastigheter och 2,4m på banken. Inte återhämtat sig förrän 2011-2012 och nu hade det vart 18 miljoner. Men vänder man på det och säger att du gjorde det 2009-03 hade du nu haft 34 miljoner.
Fastighetsindex är uppe så pass mycket att med ett fiktivt exempel på 2m lån på 12m fastighetsvärde (sommarstuga plus lägenhet i stan med 6m värdering 2m lån hamnar väl häromkring) skulle dina fastigheter nu vara värda 20 miljoner också. Jag har två personer i min umgängeskrets med exakt den situationen, båda ligger långt under höginkomsttagande och ingen av dem förstår vad de sitter på. “Hade det vart så lätt hade alla gjort det”. Detta är personer som ser mig som svinrik så ja, lite frustrerande är det.
Ja, när vi pratar de siffrorna blir det lite annan situation, även om principen är exakt densamma.
Jag lever i en lite annan värld ekonomiskt än vad du gör, så det blir inga livsavgörande skillnader.
Jag har velat lite fram och tillbaka de senaste åren, men just nu siktar jag enligt det jag skrev ovan, men målet är att även bygga kapital, och om jag måste välja längre fram kommer jag att prioritera kapital, inte minst för att ha en högre livskvalitet som pensionär.
Men det är en bit kvar för mig, 12 år (knappt) så kan hända mycket på vägen.
Men all input är alltid bra, även om jag (tror mig) ha ganska bra koll på just de bitarna
Det är väl just det här livet handlar om för de flesta. Som inte är (eller iaf tror att man är…) helt immun mot att råka ut för något som ställer livet på kant. En allvarlig olycka eller sjukdom för en själv eller nära anhörig(a), skilsmässa, brottslighet, arbetslöshet, etc som gör att man kanske råkar illa ut (t.ex ekonomiskt) redan tidigt i karriären.
Eller ens kan förstå varför banker, finansinstitut, ekonomiska rådgivare och forum som RT kan vara så korkade så att man påstår att “Historisk avkastning är inte någon garanti för framtida avkastning”.
Sen kan man förstås tycka det är intressant och kul med investeringar både som yrke och som hobby och det är ju naturligtvis ok så länge man har koll på risker och annat som kan inträffa. Men i flera trådar här på forumet verkar de flesta vara överens om att den största lyckan i livet kanske inte är att flasha för grannarna med ett flashigt skrytbygge eller ha en Lamborghini på garageuppfarten…
Själv tycker jag att tillräckligt räcker 
Då det här svaret helt uppenbart är ett tjyvnyp mot mig eller iaf min inställning här så nappar jag…
Kanske lite motsägelsefullt att när jag flera gånger skriver att största friheten med att ha pengar är just motståndskraft mot oförutsedda händelser säga att det handlar om sportbilar och skrytbyggen?
Tillräckligt är nästan per definition inte tillräckligt NÄR en oförutsedd händelse uppstår, och då kanske man omvärderar tidigare beslut? Jag har precis noll vinning i att ifrågasätta ett säkert beteende, men ett stort intresse i att se andras åsikter och insikter.
Jag tror de allra flesta jag känner skulle säga att det vore trevligt att kunna hantera fler och värre oförutsedda händelser än att inte ha resurser för det. Och vem säger att man inte kan ha råkat ut för bakslag tidigare i livet för att kunna utnyttja den här hävstången? Jag checkar alla punkter på listan förutom skilsmässa och det beror på att jag aldrig varit gift. Dom senaste åren har det varit tre (?) st 30% nedgångar på börsen. Covid. Kom ut i arbetslivet under en lågkonjunktur. Och det jag menar är att receptet i min åsikt verkar fungera lite oavsett. Jag har haft dom här åsikterna kanske de senaste 10 åren och bara kunnat agerat på dem färre än så på grund av att jag helt enkelt inte hade tillgång till en kontantinsats.
Tror man gärna borde avstå från att projicera fram någon karikatyrisk turnisse som aldrig vart med om en dålig dag i diskussioner med folk som tycker annorlunda än man själv, speciellt när de ber om att få sina åsikter förändrade. (så, så fick jag nypa tillbaka lite) :).
Vi lånade upp på vår bostad då belåningen låg på 60%. Lånade till 75% vilket känns helt okej, efter 75 ökade även räntan så det var bra risk/reward gräns för mig.
Jag ser ingen poäng att ha mina pengar låsta i bankens bostad. Jag har pengarna hellre investerade så jag kan själv bestämma över dem när jag vill. Visst risken är högre, men sparande bör avkasta bättre i dagens låga räntor. Och höga räntor har jag svårt att tro kommer bestå någon längre tid. Tiden får utvisa. Det viktiga är att jag sover tryggt och det gör jag än så länge.
Jag vill inte vara den som är i pension med 0 bolån och några miljoner i låst kapital i bostaden.
Jag är nog ganska säker att jag vill bo kvar även som pensionär men för att få ut bostadens pengar måste jag flytta sådant fall.
Fördelen är att då kan jag kanske hjälpa mina barn och barn barn i deras liv när det behövs pengar som mest istället för att de ska ärva miljoner när jag går bort.
Min ränta å amorteringskostnad gick upp till typ 8500 i månaden när räntan gick upp som mest nu de senaste åren. Vande mig vid den månadskostnaden så sedan dess lägger jag in en extra amortering varje månad på exakt antal kronor för att komma upp i 9000kr i boende kostnad varje månad.
Så nu när bankerna höjer med 0,15% så kommer min boende kostnad fortfarande vara 9000kr, bara att jag amorterar lite mindre del av de 9000kr, så jag slipper anpassa mig.
Så sant tio tecken
Bostadsmarknaden är allt annat än sund. Det verkar som för många unga vuxna har helt enkelt inte råd att finansiera sina egna liv utan föräldrarnas stöd. Och föräldrarna tar från sina boenden.
Ja, vi amorterade 30-40.000 i månaden tills räntorna drog iväg. Jag hade vändningen på känn och band lånen i några år precis innan, så då pausade vi amorteringen och la motsvarande summa på ett sparkonto med högre ränta än våra låneräntor och när bindningstiden löpte ut löste vi ut en större del av lånen. Fortsatte vår aggressiva avbetalning tills vi kom ner under miljonen (huset värderat till ca 7) då jag läste en motsvarande tråd här där någon skrev att det viktiga för hen var inte att vara skuldfri utan kunna bli skuldfri. Eftersom vi parallellt med amorteringen också sparat och investerat, kan vi idag betala av våra lån, men just nu känns det inte nödvändigt att mura in pengarna i huusgrunden.
För oss har trygghet och slippa tänka alltför mycket på räntor och börsoro varit en viktig del i vårt val. Men samtidigt är det dumt att låsa alltför stor del av våra tillgångar i huset. Så vi har hittat en balans som funkar för oss.
Även om jag känslomässigt fortfarande hade föredragit att vara helt skuldfri.
Ena är garanterad avkastning.
Andra är en uträkning baserad på historisk avkastning.
Ökad ränta på existerande lån minskar dessutom utrymmet i månatligt cashflow och därmed potentiellt det månatliga sparandet.
Minskat lån ger garanterat minskad kostnadsbas längre fram, mindre risk i ekonomin och kräver mindre cashflow för att klara din vardag i framtiden.
Jag förespråka LAGOM belåning och BALANS!
Är 58år och haft både obelånat och maxbelånt genom åren i olika omgångar. Hade under många år målet att vara ”skuldfri för 50år”. Så blev det också till slut. Inklusive att vi betalade bort sista på CSN och även uppskjutna reavinstskulder hos Skatteverket. Skön känsla 
MEN sen dess har jag hittat hit till RT och jag (vi) har då ändrat tänk/inställning. Idag är min filosofi snarare att ha ”lagom” med lån SÄRSKILT med tanke på förestående pensionering med lånesvårigheter… Fått prova på att stångas rejält med fyrkantiga banker senaste 5 åren då vi varit egenföretagare sen 15 år.
Dvs för vår del med två vuxna i hus utan hemmaboende barn ligger fokus på <50% belåning =inget krav på amortering . Och max 4 miljoner i låneskulder för att sova gott även om räntan ändras eftersom vi numera inte jobbar maximalt utan olika former av deltid.
Sen har vi sen länge samlat/flyttat nästan allt tjänstepensionssparande till Avanza + ISK (>3 miljoner) och har då väldigt låg rörlig ränta via deras Private Banking.
Sen har vi ganska stora belopp på bundna räntekonton hos nischbanker. Där låsningstiderna omlappar varandra och ändå i värsta fall kan låsas upp. Den sparränta är i princip alltid högre än Avanzas PB låneränta.
Då har vi full frihet, i princip utan risk.
Belåningen kostar i princip inget pga positiv räntediff mellan sparande/lån.
Omedelbart tillgängligt kapital för t ex hjälpa döttrarna (21 och 25 år) med kapital initialt om deras banker trilskas eller om vi vill köpa nytt eget boende osv.
Kan sova gott om natten.
Behöver inte bråka med bankerna för att få ta ett nytt lån vid FIRE/pension. De lånen finns nu redan och löper på med låg ränta utan förhandling och tjafs.
Sen skulle vi i teorin kunna skjuta in alla lånade pengar på ISK istället för bättre avkastning/hävstång MEN då skulle det ske på bekostnad av kortsiktig risk och påverkad nattsömn.
