Bra fråga.
Min “buffert” ska täcka 10 år av sur börs. Dvs om börsen ger negativ avkastning vill jag kunna överleva genom att ta från bufferten istället och inte hamna i lägen där jag tvingas sälja av aktier som tappat mycket i värde. Den ska också täcka andra fuck-ups i form av bilar som pajjar och värmepumpar som går åt skogen, etc.
Förmodligen hade det varit en bättre investering att istället ha 100% aktiefonder…men eftersom jag vet hur jag skulle reagera och bete mig i en kraftig nedgång så anser jag att det ändå inte är värt det. Att kunna sova (hyfsat) gott på natten och slippa toksnåla även i bistra tider kan få kosta lite.
Sen är min FIRE “buffert” inte helt “oinvesterad” utan jag har följande upplägg med antal årsutgifter fördelade enligt:
0-2 år Sparkonto
3-5 år Lysa räntor
5-10 år Avanza auto 3 (50/50)
Om jag inte har helt fel landade den uppdaterade Trinitystudien i att runt 80/20 skulle vara ganska optimalt.
Intressant. Jag tänker också att man kan se på börsen när den gått upp eller ner och tajma.
Det märkliga här är att så många som hävdar att det är omöjligt ändå har en stor buffert tänkt att tajma inställda uttag med börsnedgång. Kan man inte veta när man ska sätta in pengar för det kan rasa dagen efter (Just keep buying) så kan man inte veta när det är rätt tid att inte ta ut pengar för det kan rasa dagen efter (just keep selling)
Kan man tajma när man inte ska ta ut och när man ska börja göra det igen så kan man tajma när man ska köpa och sälja. Det är samma sak.
Gäller just keep buying så borde även just keep selling gälla vid uttag.
De som hävdar att det är omöjligt att marknadstajma brukar prata om svårigheterna med att spekulera kring framtiden och anpassa sina investeringsstrategier utefter vad man tror kommer att hända.
Det jag (och andra) pratar om ovan är att använda olika uttagsstrategier beroende på hur vi VET att börsen redan har utvecklats, detta är inte omöjligt och det är inte en spekulation kring framtida utveckling. (fast indirekt finns ju såklart en grundtanke kring att aktier återhämtar sig över tid)
Ett annat alternativ är såklart just keep selling. Man får hitta en variant som passar och som man känner sig trygg med.
Om man VET att det har gått ner ett år. Så är att inte ta ut en viss summa i uttagsfasen och att köpa för samma summa i uppbyggnadsfasen båda precis lika mycket spekulation i att det inte fortsätter ner så nu är en bra tid att ha den extra summan pengar på börsen.
Antingen kan man tajma storleken på sitt investerade kapital för att man vet vad som har hänt. Eller kan man inte det.
Jag säger inte vad som är rätt här. Jag förstår bara inte varför så många både påstår att det inte går och ändå planerar stora summor för att göra det.
Eller snarare tvärtom. De har stora summor avsedda att göra det med, men säger till alla andra här på forumet att det inte går.
Intressant tanke.
Skillnaden är väl i FIRE att du vet vad du har för kapital avsatt som buffert, om börsen går ner en förbestämd siffra tex 20% så skickar du in tex 20% av din kontantbuffert. Antar jag är skillnaden du syftar på? Många tänker väl att de inte skickar in pengar från bufferten utan bara avvaktar med att sälja från börsinnehavet och istället tar av bufferten.
Skillnaden här är om du säger att du har 500tkr på ett cashkonto redo att sätta in men istället väntar på en börsnedgång på 20% så kanske den inte kommer förrän om 5 år. Då har du tappat massa teoretisk avkastning. Det gör man i FIRE scenariot också men där är målet inte maximerad avkastning utan maximerad livslängd på ett definierat kapital. Har man räknat rätt och satt rätt regler för sitt kapital så är 5år utan nedgången på 20% kalkylerad att gynna din plan ändå.
Här är en historia berättad av Larry Swedroe som jag tycker ger ett bra svar på varför man inte ska ligga i 100% aktier efter att man lämnat arbetslivet:
[- - -] During my visit, I met with a 71-year old couple with financial assets of $3 million. Three years earlier their portfolio was worth $13 million.
The only way they could have experienced that kind of loss was if they had held a portfolio that was almost all equities and heavily concentrated in U.S. large-cap growth stocks, especially technology stocks. They confirmed this. They told me they had been working with a financial advisor during this period – demonstrating that while good advice doesn’t have to be expensive, bad advice almost always costs you dearly.
I asked the couple if, instead of their portfolio falling almost 80 percent, doubling it to $26 million would have led to any meaningful change in the quality of their lives? Their response was a definitive no. I told them the experience of watching $13 million shrink to $3 million must have been very painful, and they probably had spent many sleepless nights. They agreed.
I then asked why they had taken the risks they did, knowing the potential benefit was not going to change their lives very much but a negative outcome like the one they experienced would be so painful. The wife turned to the husband and punched him, exclaiming, “I told you so!”
Some risks are not worth taking. Prudent investors don’t take more risk than they have the ability, willingness or need to take. Think about it this way: If you’ve already won the game, why still play?
Decumulation, att leva av sitt kapital, är ett mycket svårare optimeringsproblem än att förvalta de pengar som blir över när man jobbar. Det är många fler osäkra variabler (inte minst återstående livslängd) och man måste till varje pris undvika att hamna på noll eftersom det inte går att få tillbaka pengarna igen.
Här är den andra extremen: Om man i likhet med sjunde AP-fonden vet exakt när pengarna ska användas och i vilken takt (för en stor grupp människor kan man förutsäga medelpensionsåldern och uttagstakten med stor precision) så går det att vara aggressiv i sina investeringar. För en enskild person som inte längre har några inkomster är förutsättningarna alltså helt annorlunda.
Fin historia. Men om de valt att ha en stor buffert utanför kanske kapitalet aldrig blivit 13 milj utan 7 och vid krachen gjort en mindre förlust och landat på 2 milj. Vilket ändå lämnat dem med mindre pengar än nu.
Eller 3milj kanske var fullt tillräckligt för att leva av och tackvare sina placeringar hade de varit tillbaks på 13 milj året efter.
Hur som helst var mina frågor här att jag undrade om man baserar valet av buffert på någon uträkning om att det blir säkrare. Eller om det är ett emotionellt beslut som lika gärna kan ha motsatt effekt eftersom ingen räknat och vet.
Hittills har det bara presenterats svar av typen som historien ovan om hur jobbigt det skulle va att se sitt kapital minska med hög % och inga uträkningar.
Jag undrade också varför man tror sig kunna tajma marknaden med en buffert i uttagsfasen men att det inte går i uppbyggnads fasen.
Hittills har svaren där varit något i stil med att det är för att man gör det defensivt för att undvika att pengarna tar slut istället för offensivt för att öka sin avkastning. Ingen har dock förklarat hur det påverkar chansen att man tajmar rätt eller fel.
Enligt logiken. Defensivt är ett sätt att försöka undvika risk och öka tryggheten. Alltså bra och därför funkar det.
Offensivt är ett riskbeteende för att försöka öka avkastning som är dåligt. Därför funkar det inte.
Jag säger inte att ha en buffert eller tajma marknaden med den för det känns tryggt är dåligt. Känna sig trygg är viktigt. Jag ville bara få reda på någon gjort en uträkning att basera känslan på.
Tror inte du kommer hitta en beräkning på att räntebuffert är bättre eftersom börsen slagit ränta historiskt. Mao ska du enligt historiken köra allt i börsen alltid för att maximera avkastningen. Men som jag skrev tidigare är det 2 olika spel att maximera avkastningen och att säkerställa kapitalets överlevnad.
Kör man ett scenario att du går FIRE utan möjlighet att återgå till arbetslivet leker vi med. 3:e världskriget bryter ut dagen efter och sänker ditt 100% börsplacerade kapital till 33% och det ligger kvar där i 10år. På dessa 10år plockar du nu ut “30år” av ditt kapital. En smäll som gör att även om börsen repar sig år 11 o framåt så har du sänkt din kapitalbas så mycket att du nu inte kan leva på avkastningen. Så det är väl den ohistoriskt korrekta, osannolika men ändå teoretiska risken man hanterar med ränteplacering.
Dramatiskt ovan men redan en nedgång på 20% i 5 år vid 100% allokerad i börsen ger enormt annat läge än 50/50 börs ränta där du oavsett börsnedgången får en avkastning från räntedelen att handla för utöver oförändrad kapitalbas där att ta av. Kan försöka köra lite simuleringar i excelen vid tillfälle men snabbt räknat ca 1 mille skillnad på 6mkr startkapital. En smäll som kan paja kalkylen och helt i onödan.
Matematiska modeller hjälper inte särskilt mycket i det här fallet. Och det säger jag efter att ha jobbat med matematisk modellering och forskning i 40 år. Jag tänker i stället så här.
Jag har tillgång till tre pålitliga och förutsägbara tillgångslag: räntekonton med statlig insättninggatanti, billig global indexdexfond och pensioner som fungerar som en typ av försäkring.
Pensionerna räcker inte fullt ut för att täcka mina utgifter så jag måste förlita mig även på de andra två tillgångsslagen.
Räntekontona har hög likviditet och liten varians men riskerar att inte hålla takt med inflationen. Motpartsrisken är obefintlig med den statliga garantin.
Indexfonden skyddar förhoppningsvis mot inflationen och har en högre förväntad värdetillväxt, men också en väsentlig risk i form av hög varians. Elefanten i rummet är förstås “sequence of returns”-risk.
I min strategi balanserar jag de här 3 variablerna på ett sätt som inte syftar till att maximera den förväntade avkastningen utan att, i första hand, skydda kapitalet och, i andra hand, leva så gott som möjligt.
För att hitta en fungerande strategi tittar jag därför på de värsta möjliga utfallen och hur jag ska hantera dem. (En kort beskrivning av min personliga plan finns ovan.)
Bra sammanfattning av problemet. Jag ser det exakt likadant. Det är två elefanter i rummet, en på vardera sidan av gungbrädan som du måste balansera. Inflationsrisk vs Sequence of return risk.
Det handlar inte om avkastning för oss heller. Men att minimera båda dessa risker. Avkastning minimerar bara den ena.
En optimering som man dock kan göra är att ta ut pensionerna så att man minimerar skatten samtidigt som man behåller friheten att ändra uttagen över tid. Detta har jag modellerat ganska grundligt och det visar sig att det finns lite pengar att tjäna. Dock inte så mycket eftersom de olika uttagsalternativen är väl balanserade.
Den största vinsten för mig var att fördela uttagen jämnt över tid för att utnyttja att skatten är progressiv. Att vänta på lägre skattesatser för gamlingar (i mitt fall efter 67) hade mindre effekt.
Hur mycket sänker det värdet på räntepappren? Yen föll väl typ en faktor hundra under andra världskriget, så den som ägde japanska räntepapper då hade en rätt dålig utveckling.
Gillar 100/0-snacket. Om jag hade haft en stor buffert vid FIRE-fas hade jag nog hellre sett den som torrt krut (istället för en A-kassa) som jag hade velat kasta in i elden (börsen) vid börs-krasch. Men då är det nog bättre att ha den investerad redan från början.
5 första årsutgifterna på sparkonto med lite ränta som man lever av under tiden som resten sitter på 100% global index.
Om investeringarna gått bra de senaste 5 åren bör man ha utökat beloppet och man kan sätta 5 nya år på sparkonto…
Skulle detta fungera eller är det alldeles för vågat?
Jag tänker att under de 5 åren behöver man ju inte tänka alls på investeringarna:)
Jag tänker att om det under de fem åren kommer en riktigt bra period på börsen skulle jag nog vilja öka på summan på sparkontot.
Jag har några år till kvar innan jag kommer att sluta arbeta, hoppas på runt fem. Det här är ju inte kontanter i FIRE utan kontanter inför FIRE men man kan tänka lite lika. Om det innan jag slutar arbeta kommer en jättestark period på börsen kommer jag nog att säkra upp mera pengar och öka min kontantbuffert inför FIRE. Jag tror att jag kommer att tänka lika efter att jag har blivit “pensionär” också, vid en kraftig börsuppgång kommer jag att utöka min summa på sparkonto.
Vilket är det sämsta året för till exempel Länsförsäkringar Global index? Finns det ens något år som gått -10%?
Tänker då indexfonderna återinvesterar utdelningarna så går de ju alltid mycket bättre än börsen som ofta räknas utan utdelningar. Kan inte hitta något år där en global indexfond gått -50%, ska man ändå oroa sig och planera för att det ska hända för första gången någonsin?
Kör man 100% global indexfond som LF global index och det aldrig gått sämre än -10% något år behövs väl ingen buffert egentligen? Bara att ta ut lite hela tiden ur sin pengamaskin tänker jag. Men beror ju på hur riskavert man är också såklart, och att man ska kunna sova på natten.
OBS. Kan ha fel här och det kan kanske finnas riktigt dåliga år på LF global index, har bara inte hittat något riktigt dåligt än.
Så är det ju, 5år är en ganska lång tid men om timingen är kass så blir det ju tråkigt.
Man kan ju tänka likt Erik här nedan skriver, att man börjar med låt säga 5år på sparkonto som man fyller med ett nytt år efter varje år investeringarna avkastar bra, om det går dåligt ett år så avvaktar man ett år etc.
Jag försöker hitta ett mellanting som inte känns för restriktivt och hämmar avkastningen genom att ha för lite pengar investerat
