När gå ner till 80 % permanent?

Vardagsekonomi Jobb, karriär och lön
1

Under pandemin blev jag permitterad en dag i veckan under ungefär ett år och fick då testa hur det var att arbeta 80 %. Jag mådde väldigt väldigt bra av det och har sedan dess haft tanken att jag någon gång vill gå ner till 80 % permanent.

Och med permanent menar jag verkligen permanent. När jag väl gör det skiftet ser jag inte framför mig att jag någonsin kommer vilja gå tillbaka till att arbeta fem dagar i veckan.

Jag är 37 år idag och tänker att det här skulle kunna ske någon gång mellan 40 och 45. Jag har idag ungefär 2 miljoner kronor i sparat kapital, exklusive pension och värdet på min lägenhet. Jag sparar fortfarande och tanken är alltså inte att kapitalet ska finansiera hela mitt liv när jag går ner i tid, utan snarare att jag når en punkt där jag inte längre behöver prioritera att bygga kapital lika aggressivt. Jag byter i princip större delen av mitt månadsspar mot en ledig dag i veckan.

Min långsiktiga tanke är ungefär:

  • 80 % arbete någon gång mellan 40–45 år.
  • Kanske gå ner ytterligare, exempelvis till 60 %, någon gång runt 50–55 år.
  • Sluta arbeta helt någonstans mellan 58–63 år.

Jag ser alltså inte riktigt FIRE som att jag ska jobba 100 % så länge som möjligt, spara maximalt och sedan plötsligt sluta. Jag tycker mer och mer att en successiv nedtrappning är min väg att gå. Att använda den ekonomiska tryggheten till att köpa tillbaka tid medan man fortfarande är relativt ung.

Men jag tycker att det finns två delar i frågan.

Den ena är rent matematisk: hur stort kapital behöver man egentligen innan det är rimligt att sluta maximera sparandet och gå ner till 80 %?

Den andra är mer psykologisk och arbetslivsmässig.

När man väl går ner till 80 % kanske man också gör sig lite mindre attraktiv på arbetsmarknaden. Vissa jobb försvinner som alternativ och det kan bli svårare att göra karriär eller byta till vissa typer av tjänster. Därför känns det för mig som ett ganska stort vägval, även om jag samtidigt är ganska säker på att jag värderar en ledig dag i veckan högre än en högre lön.

Så jag är nyfiken på hur andra här tänker.

När tycker ni att man ekonomiskt har “råd” att gå ner till 80 % permanent?

Är det ett visst kapital? En viss sparkvot? Att kapitalet nått en nivå där det kan växa vidare av sig självt? Eller handlar det egentligen mer om att man vet vad man vill använda pengarna till och faktiskt också gör det?

Och ni som faktiskt har gått ner i arbetstid, hur mycket kapital hade ni när ni gjorde det? Och hur har det känts i efterhand?

6 gillningar
2

Hej!

Saknar uppgifter om nettolön, sparkvot, samt hur ditt liv ser ut i övrigt. Stor skillnad på familj och tre barn, och solokvist.

Jag har två barn, 31år. Nettolön runt 40 000. Långt ifrån sitt totala sparade kapital. Sparkvot 30-40%. Jag jobbar ”permanent” 80%, med längre föräldraledigheter. Min yngsta är så pass ung att min arbetsgivare kräver inte att man tar ut föräldradagar för detta. Det påverkar såklart potentiellt SGI. Jag jobbar i en bransch där deltid inte påverkar anställbarhet nämnvärt. När min äldsta börjar skolan planerar jag ta en dag i veckan istället.

Jag tycker att jag med marginal har råd att permanent gå ner i tjänst. Jag lever ett ganska enkelt liv vilket jag trivs med. Om du har 2 miljoner kronor så låter det i mina öron som att du har det också. Tänker du jobba i princip hela arbetslivet innan pension? Sparar du till något stort köp, sommarstuga, hus, dylikt? Annars kan du ju räkna på vad dina 2 miljoner kan växa till, och jämför med hur din pensionsprognos ser ut, för att se om dina pengar täcker resten? Jag röstar på kör!

1 gillning
3

Lite spontant så tänker jag att när man har en livsstil man är nöjd med och som med marginal kan finansieras med 80% arbete och ett större kapital som kan växa utan nyspar så är det mest den egna rädslan som hindrar.

Jag sitter i samma situation fast med mindre kapital. Tillsammans med min fru skulle vi båda kunna jobba 75% och ändå spara lite drygt 10k/mån. Hon har lagt in en ansökan men jag har svårt att ta steget.

För min del skulle det krävas att jag byter tjänst tillbaka till min gamla för att möjliggöra deltid men om det inte är så för dig så tänker jag att det ju faktiskt inte nödvändigtvis MÅSTE vara för alltid? Man får ångra sig här i livet.

3 gillningar
5

Absolut att man kan ångra sig. Jag misstänker snarare för min egen del att jag när jag väl gått ned till 80 % inte kommer vilja gå tillbaka till 100 %. Fast det i sig är nog en bra sak. Pengarna ska ju användas och inte bara läggas på hög vilket har varit min melodi hittills.

6

Lön runt 32000 kr före skatt. Sparar va 25 % av lönen. Är sparsam av mig överlag. Har bil och reser en del. Solokvist.

Som du skriver kring ditt upplägg hade jag ju klarat av att gå ned till 80 % redan nu. Jag hade så att säga överlevt. Jag har egentligen aldrig kännt att jag velat arbeta 100 % eller tycker det känns så naturligt eller rätt. Mellan första jobbet till fast anställning hade jag många år av till och från arbeten som rent livsstilsmässigt passade mig bättre. Nu är jag nog en av dem som känner mig lite “fast i ekorrhjulet” och börjar fundera på att göra något åt det.

Det matematiska är rätt enkelt. Det känslomässiga lite svårare.

2 gillningar
7

Jag gick ner tillfälligt till 75% arbetstid för många år sedan i en kortare sjukskrivning pga risk för utbrändhet. Även när jag sedan mådde bättre har jag hållit kvar vid deltiden (numera 80%) för att jag trivs så himla bra, en ledig dag i veckan. Min fru jobbar också 80%. Lönemässigt ligger vi båda över medianen trots deltid så det går ingen nöd på oss. Vi hade alltså inget sparat kapital som startade det hela men deltiden bygger på att vi har barn. När yngsta fyller 12 måste vi gå tillbaka till heltid, vilket jag verkligen inte ser fram emot. Om du har möjlighet att gå ner i arbetstid på din arbetsplats så skulle jag verkligen rekommendera det. De där två miljonerna hinner bli väldigt mycket pengar tills du vill gå i pension.

2 gillningar
8

Lite det jag menar. Om du går ner till 80% och ångrar dig eller att det dyker upp ngt så kan du ju gå upp i tid igen. Att du inte skulle vilja är förståeligt, men du jobbar ju ändå 100% nu också, trots att du egentligen inte vill? Vad blir skillnaden förutom att du ger det en chans och testar ett tag? Antingen så går det hela vägen eller så får du gå upp i tid igen ett tag och då har du det inte sämre än idag. Snarare att du har fått en tid med mer frihet när du kände att du behövde det.

2 gillningar
9

Håller helt med. Det är ju bara för TS att prova, ångrar man sig så är väl arbetsgivaren bara glad att få tillbaka en till 100%

1 gillning
10

Jag var 25 när jag gick ner till deltid, gjorde det tills jag valde att bli egen företagare över 10 år senare (på pappret fortfarande 80 % men, ja…)

Jag hade 0 kr i kapital när jag gick ner i tid men kunde klara mig på de 50% jag hade då. Gick så småningom upp till 75 och sedan 80 %. Då fanns ju dessutom stora marginaler att kunna spara.
Jag gick ner i tid när jag fick barn men fyllde inte upp lönen med föräldrapenning utan levde bara på lönen.

11

Good point.

12

Ett tips som brukar dyka upp på liknande trådar är att testköra.

Alltså fortsatt heltidsjobb men spara 20% av lönen. (Eller 25,50 eller hur mycket man nu vill gå ner.) Mellanskillnaden i lön bidrar till sparandet men poängen är att du låtsas att pengarna inte finns. Känns det okej i praktiken så kör!

2 gillningar
13

Jag har sedan typ 2005 varvat 60%, 80%, 100% under olika perioder. Det går att gå upp och ner i tid om man har en chef som fattar. De som tyckte det var jobbigt att vi ändrade fram och tillbaka var mest HR (t ex pga tjänstepensionen). Man är inte garanterad att få gå upp i tid igen om man vill det, men jag synkade med min chef när jag funderade på att byta fas. För mig har det handlat om olika livsval, t ex har jag kört 100% ett par år efter jag bytt jobb innan jag frågat om deltid, och när jag bestämde mig för att satsa på FIRE så valde jag att gå upp till 100% lite drygt ett år igen för att spurta in det sista på sparkvoten för att nå i mål. Sedan körde jag 60% några år och coastade.

I det här sammanhanget tycker jag också det är intressant att fundera på lediga perioder. Jag har de flesta år kört 10-12 veckor ledigt på sommaren + 6 veckor ledigt runt jul. Jag upplever att arbetet tyckte detta var jobbigare att hantera än deltid, men det gick nästan alltid, även om jag ibland behövde backa på någon eller ett par veckor.

Det handlar om vad för jobb och uppgifter man har, hur bra man kan förhandla med sin chef, vilket mandat chefen kan få uppifrån osv. Men den här typen av idéer är inte omöjliga.

3 gillningar
14

Hej, jag har tänkt på liknande scenario med sänkt arbetstid och mina tanker har snurrit runt följande 2 scenario: Om man går ner till en formellt 80% tjänst eller behåller formellt sin 100% tjänst med reducerat innehåll & lön genom att man har obetald semester för de 20%. Finns det några viktiga saker som blir olika? I den sista varianten kan HR hantera allt enkelt och jag har en flexibilitet över planeringen. Tänker jag fel här? EN fördel jag ser är att man formellt är 100% anställd. Något som kan påverka pensionen från en del länder faktiskt. Eller är det förbjudet att ha så mycket obetalt semester?

15

Jag har gått i väldigt liknande tankar, mådde väldigt bra under covid när jag fick gå ner i tid och funderat på hur man kan komma tillbaka till något liknande igen.

Hur vanligt är det att arbetsgivare ens är öppna för att man går ner i tid? Är bara 31 och har inte haft så många arbetsgivare, men fick inte känslan någon av dem hade velat gå med på det (förutom det som jag blev permitterad med, men de hade ekonomiska problem och försökte hitta sätt att spara pengar lite desperat).

Relevant kanske är att säga att jag jobbar som mjukvaruutvecklare i privat sektor, nuvarande lön en bit över brytpunkt.

1 gillning
16

Jag har kört tjänstledigt under viss period för att simulera deltid, men som jag förstår det blir det konstigt för arbetsgivaren att hantera tjänstepensionen då. Rätt sätt att göra det enligt HR var att signea ett avtal att man gick över till x% arbetstid enligt dem. I det läget anmälde de då nya uppgifter till tjänstepensionen.

Sommar/julledighet körde vi genom att tidrapportera tjänstledighet för den tid som inte var vanlig semester.

1 gillning
17

Den varianten skulle inte fungera bra för en förmånsbestämd pensionsplan. All handpåläggning i pensionsrapportering är ett upplägg för stor chaos. (Historiskt varit mycket fel i normalmode för mig). Sen riskerar man sjuklön och annat i detta upplägg. - En administrativ enkel och flexibel modell för alla parter gör mest nytta och ger önskad effektivitet. Jag tycker man ska kunna ha fast lön, pension 12 månader etc. men - i enlighet med verksamhetens och anställdas behov - kunna plocka ut tiden flexibelt.

1 gillning
18

Tänkt på detta ett tag och jag tror nog att jag skulle kunna landa i att det känns okej om några år. Just nu känns det som jag skulle sakna dessa pengar faktiskt. Lite motsägelsefullt mot annat jag skrivit i denna tråden. Men flera saker kan ju vara sanna samtidigt. Därav att jag skapade denna tråd för att reda ut tankarna. Känns som jag är på väg i en bra riktning i alla fall kring mindset.

19

Tjänstledighet som i = Obetald semester?

Såg det du skrev ovan och sådant vill jag kunna göra i framtiden också. Att ta ledigt några månader under vinterhalvåret.

20

Jag tycker att det är när man utan påtagliga uppoffringar kan rätta munnen efter matsäcken och leva på sin 80% lön med ett fortsatt sparande (om än mindre) och inte heller ser några direkta omständigheter i närtid som skulle förändra den förutsättningen.

Samt när man är fullt medveten om att det kommer att få följder för den egna pensionen, vilken i ditt fall är ganska långt in i framtiden.

1 gillning
21

Som lärare kan jag inte själv bestämma när jag ska ta ut min semester. Jag tar tjänstledigt när jag vill vara ledig utanför de dagar jag egentligen har ledigt.