Jag har som de flesta här gått in rätt hårt med sparandet i flera år och unnat mig väldigt lite. Det har svängt litegrann de senaste åren och jag har hittat en bättre balans mellan att leva här och nu och att spara.
En sak som jag unnade mig var en riktigt bra speldator och en racingsimulator till det. Det kostade en hel del men har gett mig mycket glädje över flera år.
På sista tiden har det dock blivit mindre och mindre av den varan. Trots att vi flyttade till ett nytt boende där jag har ett dedikerat rum för min hobby så har jag använt speldatorn mindre och mindre ju längre tiden går.
Nu på påskledigheten så tänkte jag ge det ett försök och började spela igen. Det gick nog inte ens en timma innan jag stängde av. Det var inte tråkigt men heller inte jättekul.
Jag har gått i tankarna att sälja mina prylar då dom fortfarande är värda ganska mycket pengar men samtidigt så känns det synd att göra sig av med allting om intresset skulle dyka upp igen.
Det är här jag vill ta avstamp i diskussionen, inte bara om just min hobby utan mer generellt. När bör man acceptera att man inte är intresserad längre och göra sig av med prylar? Kan det vara något annat som gör att det inte känns kul? Kanske att man jobbar för mycket för att fokusera på sin hobby eller något annat i livet som tar upp tankarna?
Någon som upplevt samma känslor och har några erfarenheter att dela?
Mitt tips är att sälja asap innan det blir värdelöst. Min erfarenhet är att det tar minst ett par år innan man vill spela igen och då har intresset aldrig varit detsamma igen ändå.
OM intresset mot förmodan återkommer vill man ändå ha nya grejer vid den tidpunkten. Nya hobbies är bra mycket mer intressanta är min erfarenhet.
Jag har nog varit med om alla varianterna du beskriver.
En hobby som man tycker är rolig men rinner ut i sanden för att förutsättningarna förändras. Lika roligt igen när man väl ser till att återuppta den. Ofta med känslan “varför återupptog jag inte det tidigare?”
En hobby som man tycker är rolig men sakta försvinner bort för att man alltmer sällan blir sugen på det. När man provar att återuppta det efter ett uppehåll får man inte alls samma kick. Mer känslan “vad såg jag egentligen i detta tidigare?”
Eller en hobby som alltmer sällan blir av för att det är svårt att prioritera den bland alla andra åtaganden med jobb, familj osv. När man provar att återuppta den blir man rastlös och får inte ro att fokusera. Känslan “det här hade ju varit trevligt, om man hade haft tid till det”.
Frågan är om ditt spelande är exempel 2 eller exempel 3 (låter inte som 1).
Mina gitarrer sneglar på mig dag in och dag ut och frågar varför jag inte plingat på dem på flera år. Jag har också något konstigt stopp på min favorithobby och jag vet inte ens vart det kommer ifrån. Jag oljar och byter strängar på gurorna så de har det bra. Får konstig avsmak när jag börjar spela. Helt knasigt så förstår nog nästan vad du menar.
Har lite samma sak med min speldator. Steambibbla värt _____ men jag klarar inte av att starta ett nytt spel. Ger upp efter 5 min ävem om jag längtat efter nya Diablo, RE, BG osv.
Datorn får man dock lite sämre samvete för att man vet komponenterna tappar värde snabbt jämfört med vad gurorna gör.
För mig så känns det lite som exempel 3, man finner inte riktigt tiden. Och nu när man har lite tid över runt påsk så känns det som att man mest vill ta det lugnt och vila.
För mig personligen så oroar jag mig lite att jobbet suger ut ganska mycket energi och man har inte riktigt ork att göra det man gillar när man är ledig. Jag var ledig nästan tre veckor över jul och upplevde att jag blev lite mer peppad men det dog av igen när man började jobba.
Det är lite märkligt då jag tidigare fann stor avkoppling i att spela på kvällarna men nu är det svårt att komma igång.
Ofta har det faktum att man blivit äldre något med saken att göra. Om man är 20 och det känns som att man har oändligt med tid är det en annan sak än när man är 60 och kanske inser att tiden är ändlig.
Det är en sorg att ge upp en hobby, men i många fall en glädje då man slipper det dåliga samvetet.
Dom flesta hobbies inklusive gaming - som är min akilleshäl - fordrar tid och engagemang. Att tro att man ska få nöje av något som man inte gjort på aslänge efter bara någon timme är naivt. Det tar ju flera timmar att komma in i ett bra spel, för att inte tala om en god bok. Ge det den tiden det förtjänar, eller sälj skiten och gå vidare. Men tro inte att det är hobbyns problem, det är din inställning eller tidsinvestering som behöver ändras för att återfå njutningen igen.
Ja sedan jag fick barn gav jag upp alla hobbies och typ allt jag tycker är kul för det finns varken tid eller ork till det. Ser framemot att få tillbaka lite av sitt liv om 5-10 år igen.
Ang gaming så har Steam Deck iaf varit lite räddare i nöden för min del. Har velat köpa ny speldator i många år men inte kunnat motivera priset kontra det lilla jag skulle använt den. Men Steam Decken kan man köra lite när som helst.
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Intressen kommer och går. Livet pågår och man utvecklas som människa allt eftersom åren går.
Ingen av mina hobbies som nåt den fasen har lyckats återfå sin forna glans igen. Visst kan de skänka nöje nån timma då och då, men aldrig att de har fått mig lika uppslukad som de en gång gjorde.
Behöver du pengarna eller rummet till annat så hade jag sålt.
Jag ger upp när jag tröttnar. Jag har svårt att förstå att folk kan hålla på med samma sak hela livet. Är samtidigt lite avundsjuk på folk som har den läggningen, även om det inte är min kopp te. Jag är nog alldeles för nyfiken och blir uttråkad om jag inte får göra något nytt, eller om jag känner att jag stagnerat inom ett område. Samtidigt är jag inte främmande för att ta upp en gammal hobby som jag pysslat med tidigare. I extremfallen har det gått 20-30 år sen jag pysslade med det senast.
Ang. det här med prylar så har jag blandade erfarenheter. Ibland har jag känt att det var tråkigt att jag inte sparat gamla prylar från tidigare episoder, då jag varit aktiv inom en hobby. Å andra sidan har jag ibland även känt att det hade varit smart att sälja av en del grejer medan de fortfarande hade något marknadsvärde. Svårt att ge något generellt råd.
Det är livet som förändrats men också hur man lägger sina prioriteringar. Det handlar mycket om att du ska ta dig tid. Livet blir så himla tråkigt när det bara är en massa måsten hela tiden. Jobbet får inte ta för mycket tid och energi, för då har du inget av det till något annat. Det finns en anledning att @angaudlinn och @LevaLivet har en sorts aura kring sig när man träffar de. De är inte nedtyngda av löneslaveriet. De känns fria på något sätt och utstrålar glädje.
