När intresset för pengar skiljer sig i relation - söker tips

Detta kräver ju dock inte att TS uppger för sin sambo hur stort kapital han har. Han kunde lika gärna hålla det på samma nivå som idag och vara diffus alt. dra till med någon siffra bara utan att det har någon betydelse för den delen.

Det viktiga är att komma överens med alla rösterna i huvudet. inte bara den primära. :face_with_steam_from_nose:

3 gillningar

Detta är ett ämne som jag sett många gånger tidigare i forumet och som alltid väcker starka åsikter så jag kommer inte gå in på några detaljer för det kommer eskalera tråden till en helt annan diskussion. Jag hade personligen aldrig valt att bo /gifta mig/ skaffa barn med någon som jag inte känner mig bekväm att dela något så banalt som min ekonomi med.

Om målet är FIRE, skulle jag aldrig titta på enbart mina egna besparingar och göra det innan min partner, vi skulle ha ett gemensamt mål och göra det samtidigt. (om det är det båda vill).

Detta gäller inte bara för FIRE utan alla ekonomiska mål. Alla är olika och forumet har väldigt starka åsikter gällande detta.

I min mening finns det ingen poäng med att inte vara helt transparent, men alla har sin uppfattning, TS skall göra det som han anser bäst för att maximera sannolikheten att förhållandet blir så bra som möjligt.

Jag kommer inte svara mer på specifikt detta då det kommer eskalera tråden till en helt annan diskussion.

13 gillningar

Hmm. Intressanta frågor. Beror på hur ni ser på er relation delvis. Vi diskuterade inte så mycket när vi började bo ihop för 40++ år sedan men det är väl ett stabilt tecken att vi gifte oss ganska snabbt och fick barn.
I vårt fall körde vi total transparens med helt poolade inkomster och utgifter delvis för att vi försörjde varandras studier tidvis i början.
Vi hade inget sparande från början eller första magra åren med nyinköpt hus mm.
Jag har alltid legat ca +50% minst högre i inkomst. Vi har sparat en hel del senaste 25 åren. I början placerade jag pengarna även åt henne och vi höll våra saldon ungefär lika. På senare år placerar hon själv. Jag är mer riskbenägen än hon är. Att prata placeringar och pensionsstrategi mm med frun i mindre doser och inte för ofta fungerar bra :smiley:. Vi har mycket gemensamt syn på vad som är viktigt och inte även om det är jag som tänker mest på dessa saker.

Om du/ni tror på ett liv tillsammans skulle jag köra med helt öppna kort. I alla fall om din sambo inte har några " gold digger" tendenser. Om du vill hålla det du har sparat innan ni träffades enskilt är det inte fel kan jag tycka. Jag tror inte jag hade gjort det när barnen fanns.

1 gillning

Nuff said! :wink:

Jag träffade min fru i ett semare skede i livet så vi hade båda jobb och tjänade pengar.

Hon bodde däremot hemma och hade inte så mycket utgifter. Hon reste och käkade lunch på restaurang, jobbade mitt i stan och shoppade på lunchen.

För en som är ekonomisk låter det hemskt men jag gick aldrig in i vår relation med inställningen att vi skulle ha samma intresse.

Jag hade däremot tur och det visade sig att hon egentligen var ganska ekonomiskt lagd och efter ett tag som sambo med möjlighet till matlådor, ett nytt jobb utanför stan så visade det sig att hon kunde hålla i pengar.

I början reste vi en hel del men sen började vi prata hus, barn och framtid.

Hon var fortsatt ointresserad men vi la upp gemensamma mål och jag fick sköta stora delar av ekonomin.

Döm av min förvåning när hon 7 år semare efter att ha fått hantera lite egna pengar på ISK (med min vägledning) plötsligt börjar prata om ränta på ränta :heart_eyes:

Med det sagt så kanske det är dags att börja prata gemensamma mål men allas startsträcka för investering är olika långa och en del kommer aldrig i mål

1 gillning

Pengar spelar roll i en relation. Både frånvaron och närvaron.

Ni bor ihop så ni har pratat endel ekonomi.

Jag hade kört 100% transparens. Samtidigt vet jag mina päron efter 50 år tillsammans och 3 barn fortfarande inte delat info med varandra kring vad de har på banken.

5 gillningar

För mig känns det väldigt konstigt att ha varit tillsammans så länge utan att ha haft ordentliga djupa samtal om ekonomin och allt annat som livet består av.
Ett liv ihop består för mig av två delar: kärlek, passion och att det är en bra och god person, den andra delen som är allt det där som livet består av, vilka värderingar har man, hur vill man livet ska se ut etc etc. Skiljer sig viljan och vad man gör för mycket åt i andra delen kommer det påverka varandra negativt och det kommer skapa friktion.

Att en av parterna har större intresse för ekonomi eller får in mer pengar behöver inte vara ett problem jag ser alla tillgångar som gemensamma, pengar, tid , kompetens, energi och allt annat man kan tänkas behöva och att förhållandet som helhet är jämställt är ju viktigt men att varje del är det är oviktigt och kanske inte heller önskvärt. Divide and conquer!!

Ni behöver prata med varandra och prata om vad ni vill med livet och vad ni värderar och hur ni båda tänker att man når dit. Var specifika, finns väl ingen som inte vill ha en ordnad och stabil ekonomi eller vara hälsosam tex, men definitionen av det kan vara väldigt olika.

Min rekommendation är att se till att få en tydlig bild av hur ni båda ser på allt som är viktigt och vad ni båda anser är viktigt och tydligt definiera det för varandra, sen med det skapa en gemensam plan och vision för livet och hur det ska byggas, även här var väldigt tydlig o h se till definiera saker så tydligt som möjligt.
Kan ni inte med arbete och tid hitta en gemensam vision hade jag personligen funderat på om den andra personen och jag är lämpade att leva ihop med.

Båda de delarna jag nämnde i början är för mig essentiella och obligatoriska men skulle jag vara tvungen att välja är del två viktigaste för ett långsiktigt, hälsosamt och väl fungerande liv ihop.

Lycka till!!

5 gillningar

Som vanligt har jag en lite annan infallsvinkel.

Jag och min sambo har levt tillsammans i över 30 år men aldrig gift oss, vi har tjänat bra båda två och satt sprätt på alla pengar i alla år, hon på krimskams och små tjafs, fika på stan med sina väninnor och så vidare.

Jag har köpt lite, och då primärt bilar, snöskotrar och andra kapitalvaror som vi som regel båda haft nytta av, vems konto det ska läggas på kan man väl debattera, men så har det varit i alla fall.

2003 startade jag mitt företag, och det har gått bra sedan starten, i början var det enskild firma och vinsten hamnade ju liksom direkt in i min privatekonomi, och pengarna rann ut precis som innan.

2010 ombildade jag till AB och det gick enkelt att sätta av extra till pension och aktieutdelning, för att ha en buffert om företaget skulle gå dåligt har jag aldrig blandat in överskottet från företaget i vår privatekonomi, utan bara tagit ut en lön upp till brytpunkten, och tillsammans med hennes inkomster så sätter hon (eller vi?) fortfarande sprätt på vartenda öre.

Hon vet exakt hur mycket pengar jag har, och att jag kommer skriva äktenskapsförord om vi skulle komma på att gifta oss, det behövs för att säkra upp företaget om vi sedan skulle gå skilda vägar.

Jag har insett att hur än mycket pengar som skulle komma in på kontot skulle de ta slut, så jag har helt enkelt bestämt att det som är mitt är mitt så länge jag inte är beredd att dela med mig, jag har t.ex. gett pengar till barnen i Julklapp och då får hon förstås vara med på ett hörn, jag skriver inte att det bara är från mig, även om barnen nog förstår det ändå.

Byter vi bil kan vi låna av mig istället för av banken, och så vidare.

Jag har inga problem att berätta om vad jag har på banken och börsen för henne, och vet helt ärligt inte vad hon tycker om det, men hon verkar inte speciellt brydd i alla fall. VI har ett inbördes testamente, så hon vet att hon får i vart fall 50% och inte behöver vara orolig för vad som händer om jag dör innan henne, det räcker för henne så vitt jag kan se i alla fall.

Om du långsiktigt är den som kommer att dra in mycket mer pengar i förhållandet ska du tänka över nog om du är beredd att hon får hälften om ni går skilda vägar efter att ni gift er.

Inte bara kommer hon få 50% pengarna, utan även halva värdet av företaget och dess kapital.

Det kan sluta riktigt illa om hon skulle göra slut och dessutom ta så mycket av dina och företagets pengar att det riskerar företagets väl och ve.

Kan ni ha en gemensam strategi och ett gemensamt intresse i ett sparande är det förstås bäst, men det kan i så fall göras med lika insats från liknande löner, resten kan du hålla separat så länge du vill och känner att du behöver den fallhöjden om ni skulle gå skilda vägar.

Kan inte statistiken, men statistiskt borde det vara stor risk för separation i framtiden, och det är också något då måste ta ställning till redan tidigt i förhållandet och er sparkarriär, separat eller gemensamt är det något man behöver vara öppen om mot varandra, tycker jag i alla fall.

Min sambo har också en liten slant vid sidan av, och det är ju bra att hon också har ett sparande, nackdelen är väl möjligen att sparande vid sidan av blir till pengar som man inte använder på samma sätt som om man hade en helt gemensam ekonomi, det KAN göra att man missar upplevelser eller annat som en helt gemensam ekonomi skulle kunna möjliggöra, om man har den typen av intressen.

3 år utan full insyn i varandras ekonomi tycker jag låter märkligt, tror knappast att det tog mer än ett par månader innan vi visste allt om varandras ekonomier när vi träffades, men alla blir ju lyckliga på sitt.

Och vi hade ju i och för sig bara det som kom in på kontot varje månad så det var svårt att hålla hemligt även om man velat.

“Vi” har köpt ett hus i Spanien, för mina pengar, och bara jag står som ägare, men det används förstås om vårt gemensamma på mer eller mindre alla sätt. Så länge vi är tillsammans och i livet är det vårt gemensamma utåt sett i alla fall. Vi delar på vissa kostnader medan jag själv tar vissa kostnader från mitt sparande, har inte varit någon stor sak direkt.

Jag tycker det är precis innan man har barn tillsammans som det vore ide att lista ut sånt här…

4 gillningar

Vi har alltid pratat öppet om vår ekonomi, men då har vi gått resan från utfattiga doktorander till FIRE tillsammans. Därmed inte sagt att vi alltid varit överens, men allt eftersom har vi konvergerat mer och mer. Jag tror det är ungefär som att Danmark och Trump pratar med varandra om Grönland – det är bara genom att prata om vad man vill som man nånsin kan hamna på samma plats, även om man verkar tycka helt tvärt emot varandra i dagsläget. (Då utgår jag från att ett tvångsövertagande inte kommer ifråga… :grin:)

Eftersom friktion om pengar är en stor anledning till relationsproblem så tycker jag det nästan är ofattbart att man kan vara ett par och bo ihop i år och dar utan att vara helt transparanta mot varandra i den här frågan. I motsats till @Guldfeber’s åsikt så tycker jag det snarare är något man vill reda ut så tidigt som möjligt.

3 gillningar

Goddamnit! Dags att boka in en “Konferens” aka, spa helg som inleds med 2 h vid ett litet konferensutrymme med skumpa där du förklarar att det är dags att ta nästa steg i att levla upp tillsammans i livet [insert frieri på kvällen i romantisk setting om du menar allvar] och dela era gemensamma ekonomiska mål med avstamp i var ni är nu. Sen går ni på spa, äter trerätters med dryckespaket och har the time of your life. Ny årsrutin där du får med henne på ekonomitåget genom en behaglig upplevelse. :clinking_glasses:

6 gillningar

TS har x i förmögenhet, och undrar om han ska berätta om detta. Oavsett hur han väljer att göra finns det inget att ”lista” eller ”reda” ut.

Alternativet att ha separerade ekonomier gör, tycker jag, att alla risker för friktion om pengar försvinner och då behöver man inte vara transparanta när det gäller pengar.

Jag har varit tillsammans med min hustru i nästan 30 år och vi har nästan helt separata ekonomier och det har fungerat jättebra. Jag är 100% transparent om hon frågar men hon gör aldrig det.

2 gillningar

Ni har inte barn utgår jag från? Det är ju väldigt svårt att ha helt separata ekonomier om man har barn.

1 gillning

Känner folk som har det och det fungerar fint under lång tid (snart 20 år).

1 gillning

Som vanligt blandar folk ihop separata ekonomier med att allt skulle vara någon 50% millimeter delning av kostnader. Man kan såklart täcka fördela olika ändå, särskilt under perioder som t ex föräldraledighet.

1 gillning

Jag ser inget problem med att hon inte är lika intressersd av privatekonomi som du. Min man är inte alls lika intresserad som mig. Det enda som händer att min budget alltid blir tagen. :slight_smile:

Det ni däremot behöver prata om hur ni villa ha er gemensamma liv med pengar. Vill ni ha gemensam ekonomi såsmåningom eller inte, kanske om ni får barn? Vill ni ha äktenskapsförord om ni gifter er? Sådant behöver ni prata om och enklast är att göra det i god tid innan det blir aktuellt. Det är inte lika känsligt när det bara är hypotetiskt i god tid innan det blir “skarpt läge”.

3 gillningar

Precis, hon kan komma nästa vecka och säga att hon har känslor för en annan snubbe. Innan ni har barn ihop tjänar du inget på att berätta om dina pengar. Stor risk hon använder dig som en sponsor och börjar förvänta sig ta del av dina pengar.

1 gillning

Ja det klart man kan, men för mig låter det som det skulle vara mycket mer jobb att hålla på så än att bara vara ett team.

Dessutom om man “fördelar olika” så låter det ju inte som man har “100% separat ekonomi” vilket jag tolkar som att man inte har något gemensamt alls.