När man har lån är all konsumtion kostnadsmässigt analogt med att ta lån till den

Vardagsekonomi
81

Kom precis på att ifall man hyr så lever man också på lånade pengar, bara inte ens egna lån. Så ifall man hyr och köper en isglass så gör man ju det för lånade pengar, indirekt, eller?

Men ja… i Sverige och de flesta andra länder kan du ju aldrig äga ditt boende eller tomten; testa att sluta betala in fastighetsskatten och se vad som händer, du kommer snabbt märka vem som äger marken på riktigt, och även huset.

Testa att sluta betala in skatten för bilen så märker du snabbt vem som äger den också.

1 gillning
82

Nej det skulle jag inte säga, då ditt köp av en isglass inte kommer leda till högre totala hyreskostnader summerat framåt.

83

Jo, jag är med på det, och skrev det också i ett av inlägget att det är i mitt huvud jag gör den skillnaden.

Men tycker det är en intressent synvinkel på den ekonomiska biten, helt klart. Liknande diskussion kan man ha om sin fritid, hur mycket kostar en dag på stranden eller ett biobesök om man räknar med förlorad arbetsinkomst? Vet att egenföretagare lätt hamnar i det tänket.

1 gillning
84

Vet inte om det där var riktat till mig men min frågeställning gällde inte bara order ekvivalent utan hela resonemanget i trådstarten:

Har man ett bolån på 4% som man har för avsikt att betala på 30 år och köper en cykel kontant för 10000 så har den cykeln implicit dragit med sig en räntekostnad på 6000 (4200 efter avdrag).

Det där menar jag inte rimligen kan stämma för ponera att du utöver cykeln har lagt dubbelt så mycket som du har i bolån på kontant konsumtion samma år. Ska du då räkna det som att du har dragit på dig en räntekostnad det året som är dubbelt så stor din totala kvarstående räntekostnad för bolånet?

85

Det går utmärkt att sluta betala skatt för bilen.
Du får inte köra med den på allmänna vägar, men du äger den fortfarande.

86

Nej, om du konsumerar mer än hela lånet blir kvarstoden (om man tvunget vtill fortsätta i tangentens rikting med alterrnativ) till att vara förlorat investeringsutrymme. Man får dock akta sig så man inte hamnar i någon slags variant av sunk cost fallacy här. Om man år 1 har en skuld på 10k med ränta på 4% som ska betalas på 10 år (total räntekostnad 2200) och väljer att inte amortera bort hela skulden, så har man därefter år 2 har en skuld på 9000, och igen en möjlighet att amortera bort den. Om man väljer att inte göra detta så väljer man en räntekostnad på 1800. Totala konsumtionen man gjort istället för amortering är 19000 vilket är större än lånet, men det påverkar inte faktumet att man år 2 hade möjligheten att slippa en framtida kostnad genom att betala av. Dvs konsumtionen av 9000 blir lika dyrt som om du inte hade några lån men valde att låna 9000 på 9 år. Varje gång man gör icke-valet börjar det om. Pengar har inget minne.

1 gillning
87

Det är ingen vedertagen definition. Det är du som klumpar ihop två olika saker.

Det är inte heller nån ny definition i tråden.

Dessutom skriver TS bara att det är ekvivalent och inte samma sak.

Ekvivalent betyder inte att något är samma sak. Bara att någon egenskap är samma.

88

Nej, det var slarvigt uttryckt. Den vedertagna definitionen är: När man tar ett lån för att konsumera lånar man till konsumtion. Men det är relativt ovanligt, som andel av totala blancolån, att man lånar till konsumtion utan att “behöva” låna.

89

Ja, men vad spelar det för roll. Har man en vettig balans mellan tillgångar och lån och rimlig ränta så kostar ju inte lånen någonting. Har du mer än 4% per år i medelavkastning på hela din förmögenhet är ett lån på 4% inkomstbringande och inte en kostnad.

4% är sannolikt negativ riktig realränta oavsett, så du får betalt för att ha det lånet ändå. När man räknar inflation så räknar man tex inte med att med fast penningsmängd skulle allt bli billigare av att vi blir rikare. Så den är minst BNP tillväxten högre än KPI. För att inte tala om att man kan ha åsikter på att öht mäta det i KPI, om alla nya pengar bara trycker upp tillgångspriser tex så märks ju inte det alls.
Banken tjänar mer på att låna ut pengarna än att inte göra det oavsett om de ger dig negativ realränta.

90

Har du 1 miljon i bolån och samtidigt 2 miljon på börsen så har du helt riktigt positiv avkastning eftersom du har bolånet investerat på börsen (vilket är vad tråden som denna post togs ifrån handlar om). Hade du betalat av bolånet helt hade du bara haft 1 miljon på börsen och lägre totalavkastning. Nu handlar det dock om att du står i läget med 10000 extra i näven, och väljer mellan att konsumera eller amortera på lånet. Betalar du av på lånet kommer du sänka din lånekostnad med oförändrad avkastning på börsportföljen, och sålunda höja din sammanlagda avkastning i din totalekonomi (än bättre avkastning hade varit att fortsätta använda lånet som hävstång och istället investera pengarna, men det är inte konsumtion vilket det handlade om här)

91

Det är dock fortfarande bättre att investera den extra 1000 lappen än att betala av lånet med den, och det kommer såklart alltid vara bättre att spara än konsumera för ditt framtida dig. Men nu har ju folk tidspreferenser och 100kr nu är mer värt än 100kr imorgon.

Behöver inte pengar på börsen heller tror jag. Jämför man snittbolåneräntan med en ej inflationsjusterad snittprisökning på bostäder skulle jag tro den senare är högre. Vilket skulle bekräfta att räntan på bolån eg är negativ. Orkar inte kolla exakt men ser ju rimligt ut om man kollar en inflationjusterad långtidsgraf på bostadspriser.

92

Ja, men investering var den andra tråden. Denna tråden bröts ut och handlar specifikt om kostnaden för konsumtion när man har lån.

93

Vilken jäkla aha-upplevelse jag fått av denna tråd. Har aldrig tänk på lån + annan konsumtion på det sättet förens nu och nu kan jag inte se det på annat sätt haha. :smiley:
Det är så självklart men ändå hade de gått helt över mitt huvud.

3 gillningar
94

Det här är nästan en filosofisk diskussion, men jag tror man måste se över sin åsikt om amortering för att den ska fungera.

Det måste nog ses som olika hinkar för att man ska kunna få en bra överblick. Jag personligen är övertygad att jag kan göra mer än 4% på mina investeringar, och därmed måste investeringhinken fyllas så mycket som möjligt av lånehinken. Därför är det ALLTID en dålig idé för mig att amortera, undviker det som pesten. Det finns ju ett argument om att det är skönt att ha så låga månadskostnader som möjligt, men en aktie med 6% direktavkastning bör köpas innan den pengen spenderas på att amortera ner ett 4% lån i min åsikt.

Då har jag ju närmare 7,5m i lån också, vilket kanske inte är en drömsituation för speciellt många, men jag ser det inte som att mina alternativ är att amortera och få ned månadskostnaden står mot att investera. Mina aktier ger definitivt inga 300k om året, men hade jag haft 7,5m just nu att antingen amortera bort lånet med eller investera så hade jag definitivt investerat.

Sen stöttar ju det lånet en tillgång som både ökar i värde (och rent historiskt har sopat banan med inflationen), och ger en en bättre levnadsstandard, billigare kostnader för el/vatten etc, utan den gör mig också på något konstigt sätt en bättre kund mot banken Vilket alltid är trevligt.

Jag tror i grund och botten man ska fråga sig om man hade lånat pengar till 4% ränta för investeringar och konsumtion om man hade kunnat. För mig är svaret på den frågan ett uppenbart ja. Och i min värld är varje utgift en reducering i investeringar jag kan göra som jag räknar med mer än 4% i avkastning på, så det är egentligen det som all konsumtion ska vägas mot.

Lån är inte så hemskt som det låter. Många säger “det är skönt att vara skuldfri”, “man ska äga sitt hem” och sånt strunt. I regel kommer dessa personerna från en tid då man på 2 års övertid kunde betala in 25% av sin bostads värde. Det är inte verkligheten för folk nu för tiden då ett relativt flådigt hus kostar 10-15 miljoner och ett schysst sparande är kanske 100k om året.

Om någon erbjöd er 1 miljard till 4% årsränta, som skulle betalas vid slutet av perioden, för 5 år sen och ni direkt hade kastat in det i s&p 500 hade ni haft 614 miljoner efter ni betalat tillbaka, omx30 364 miljoner.

Frågan ska nog inte vara om man tycker att konsumtion är okej då man har lån, utan om konsumtion är okej när man har investeringsmöjligtheter. Och det har ju mer eller mindre alla just nu.

95

Fast det är fel tråd för den diskussionen. Tråden bröts ut från originaltråden om investering av bolån på börsen. Denna handlar om fallet när du gör konsumtion eller amortering, och att man måste komma ihåg att konsumtionen är en missad amortering och sålunda medför inköpet en framtida räntekostnad (på samma sätt som en amortering är en missad investering i grunddiskussionen, vilket är det du skriver om)

5 gillningar
96

Det spelar ingen roll om det är investeringar, amorteringar eller konsumtion. Det handlar om att hantera sitt kassaflöde över tid så att man i slutändan kan konsumera.

2 gillningar