Detta är enbart en rolig tankelek som jag har läst även tidigare. Tanken är väl bara att man skall tänka till om sina utgifter, typ köpa billig husmanskost i stället för att köpa japansk biff för 1000 kr per kilo.
Svarad på ovan men jag upprepar: Jag är ingen lånetaliban som predikar amortering, eller tycker man ska låta alternativkostnader påverka vardagen, tvärtom så anser jag lån vara ett utmärkt verktyg för att flytta/möjliggöra konsumtion i tiden och betala för den tjänsten. Dock tror jag många (utanför rk) missar att har man ett stort bolån och sedan åker till Thailand för man råkade ha så mycket på sparkontot, så gör man det på lånade pengar. Det ligger inget moraliskt i det, eller normativt, utan bara ett krasst konstaterande.
8 gillningar
Glömde du vilket forum du var på nu?
4 gillningar
Det är så de vill att konsumenterna ska tänka. Du är fast, min vän. Rätt svar här är: skippa löpningen och därmed också glass.
Glass-på-glass effekten skall ej underskattas.
Jag tycker dock tråden är intressant ur ett annat perspektiv, den lägger fram ett som du säger, krasst konstaterande, det finns egentligen ingenting att argumentera mot konstaterandet.
Men, ändå väcker det känslor, och det argumenteras mot det.
2 gillningar
Självklart är den det! Nuvärdet för den middagen är mycket högre för mig än de framtida lånebetalningar det innebär. Så jag väljer middagen.
T.o.m. semesterresor eller bara kul men onödiga prylar är det samma för mig. Det är bara ett viktigt perspektiv att det är på kredit, samtidigt som jag har en nettoförmögenhet som är kraftigt positiv (mer tillgångar än skulder).
Haha, länge sen man såg en så trivial slutsats med ett så välstrukturerat bevis.
Men det bevisar alternativkostnaden, givet att man hade amorterat för pengarna. Men det är ju inte på något sätt ekvivalent med att låna till konsumtion. Lånar du upp 10000 på huset för att köpa cykeln t ex blir det betydligt dyrare(uppläggningsavgift). Det indikerar också att du troligen har löpande utbetalningar som överstiger löpande inbetalningar. Vilket är betydligt värre än att ha ett befintligt bolån.
Det gör man inte heller. Krediten kan ju omöjligt vara för flera saker. Eller skulle det skifta från att vara för huset till att vara för det man konsumerar? Då har man ju noll i bolån rätt snart…
Nej, alternativkostnaden är korrekt beräknad, men det är absolut inte ekvivalent med att låna till konsumtion. Ts har gjort ett klassiskt logiskt felslut. Eller bara uttryckt sig slarvigt.
Huh, det saknade ju beviset. Trodde någon skulle hugga på det 
Så för fullständighetens skull, total räntekostnad blir
\sum_{i=0}^{N-1}(K-(K/N)i)r = Kr \sum_{i=0}^{N-1}(1-(1/N)i)r =Kr(N+1 - \frac{r}{N}\sum_{i=0}^{N-1}i) vilket förenklas till Kr(N - \frac{1}{N}\sum_{i=0}^{N-1}i) = Kr(N - \frac{1}{N}\frac{N(N-1)}{2})=N( K (N+1)/(2N))r (skrivet i den oförkortade formen för att framhäva den genomsnittliga lånestorleken som det betalas ränta på, K(N+1)/(2N), vilket blir ungefär K/2 på långa löptider om man vill göra överslagsräkning.
Nej ordet ekvivalent ska naturligtvis inte läsas som det vore ett axiomatiskt påstående. Det är geisten bara att konsumtion istället för amortering skapar precis samma räntekostnad som om man hade börjat med ett större lån.
4 gillningar
Den enda verkliga kopplingen till bostaden som lånet har är att den agerar säkerhet för det.
Att du köper bostaden för just de pengarna är bara mental bokföring.
2 gillningar
Nej. Det har verkliga konsekvenser att låna med en bostad som säkerhet eller att låna in blanco. Titta på lyxfällan om du inte tror mig.
Du säger ”Nej”, efter det förväntar jag mig någon form av ett logiskt resonemang som motsäger det jag sa, men det lyser med sin frånvaro 
2 gillningar
Spelar ingen som helst roll så länge man betalar det man avtalat. Det är bara skillnad på räntan, ibland är blancolån t.o.m. billigare.
Irrelevant, det är folk som inte betalar det de ska.
Jo, så kan man ju se det, men samtidigt så delar nog de flesta upp sina poster, och bolånet blir en del av boendekostnaden som lika gärna kunnat vara en hyra för motsvarande summa (man kan i princip se räntan som en hyra till banken för ens bostad) och sparpengar man har det är just pengar man har, och det man använder dem till är inte på kredit, likaså bilen man köpt utan lån.
Men jag köper dock din poäng, man hade ju kunnat ha ett lägre bolån istället.
Men en aspekt är ju även att bostaden får upp i värde, så förutom att man betalar en viss summa i ränta för att bo, kan man troligen få ut mer pengar än vad man betalt i ränta när man säljer (jag vet att det inte i sig förändrar matematiken), till skillnad på om man tar ett blancolån för resan som bara blir dyrare.
Så jag tycker man ska hålla bolånen lite utanför det tänket iom att man kommer alltid att ha en kostnad för att bo oavsett. Blir lite märkligt att tänka att resan är billigare för den som hyr sin bostad jämfört med den som har lån på sin.
Har man däremot redan ett blancolån på något som inte kan generera en inkomst, då tycker jag man helt klart ska räkna med att även den ihopsparade resan egentligen kostar mer pga lånet som tickar ränta.
Men det är ju bara hur jag ser på det i mitt huvud, rent matematiskt säger jag inte emot dig.
Jag tycker hela diskussionen om alternativkostnad på lång sikt är bedräglig. Det förutsätter så många saker som du orimligen kan veta med säkerhet.
Exempelvis för lån:
- Jag kommer aldrig sälja mitt hus.
- Jag kommer aldrig få högre lön och amortera mer.
- Jag kommer aldrig få arv och extraamortera.
Exempelvis för investeringar:
- Jag kommer aldrig sälja mina investeringar.
- Jag kommer aldrig allokera om mina investeringar.
- Jag kommer aldrig få andra skatteregler.
Mer generellt:
- Jag kommer aldrig skiljas.
- Jag kommer aldrig bli allvarligt sjuk.
- Jag kommer aldrig dö i förtid.
Min poäng är att alternativkostnad är något för matteboken, inte så relevant i verkliga livet.
3 gillningar
Det är självklart att man delar upp sina poster, men poängen i tråden är att belysa att det bara är mental bokföring.
Samtidigt, TS (och jag) lägger ingen värdering i om denna mentala bokföring är bra eller dålig, utan konstaterar bara ett faktum att så är fallet.
Jag själv separerar lån tagna till fastighetsinvesteringar från min övriga privatekonomi, men det är ju som sagt bara mental bokföring, ett lån är ett lån är ett lån.
Rent generellt är det ändå rätt bra att vara medveten om saker likt denna, då det låter en ta mer rationella beslut som inte nödvändigtvis styrs av känslor.
I slutändan är kanse det rationella beslutet i linje med det känslomässiga, men då vet man att man tagit ett bra beslut.
2 gillningar
Är helt med på resonemanget om alternativkostnad, men innebär det verkligen att all kontant konsumtion är ekvivalent med att ta lån till den?
Ponera att du har 10k kvar på bolånet och köper en cykel för 10k. Visst att alternativkostnaden är bolåneräntan som du annars hade kunnat ha bli av med. Men om du sedan köper en elscooter för ytterligare 10k dagen efter så kan du väl inte räkna det som att du har lånat till den också? Du har ju handlat varor för 20k kontant men har bara lån på 10k som räntan tickar på.
Javisst, men varför?
Därför att de som enligt vedertagna definitioner lånar till konsumtion har löpande utgifter som överstiger löpande inkomster, annars behöver de inte låna till konsumtion. Och därmed är det så att lånar man till konsumtion kommer man i längden inte klara av sina åtaganden. Dvs, de har ett konsumtionsmönster som, allt annat lika inte är hållbart i längden. Enligt den nya definitionen i den här tråden kan man dock leva ett helt liv på att låna till konsumtion. Jag förstår att det känns coolt att kalla allt för lån till konsumtion. Men det betyder inte att det är sant.
Nej, det är ju uppenbart struntprat att man lånar till konsumtion för att man tidigare har lånat till ett boende. Vilket ditt exempel illustrerar. Ett lån sker ju bara en gång. Efter det är det färdigt, man lånar ju inte om och om igen.
Språk är ju inget man själv kan definiera hur man vill. Så för att testa det här kan man ju prova att säga att man behövde låna till lunchen till en kollega och fråga om de uppfattar det som att man för 10 år sedan belånade sin lägenhet när man köpte den.
De som inte har bolån och därmed har missat värdestegring skulle ju kanske kunna säga att de med bolån lever på lånade pengar. Så känns det kanske inte lika tufft och det är möjligen lite mindre påhittat.
Då ordet ekvivalent verkar vara en problematisk term att använda för lättvindigt för en del har jag uppdaterat titeln på tråden som skapades vid utbrytning.
2 gillningar