35 år! Fastigheten har ägts i drygt 1 år. Det ska dock nämnas att merparten av de här projekten inte är pga. slitage/underhåll (köket undantaget). Vissa grejer är rena förbättringsarbeten, andra är pga. att man kommer göra ändringar i närliggande fastighet som påverkar oss (flytt av uppfart m.m.).
Tack! Precis vad jag behöver höra.
Snyggt! 
Är i en liknande sits och har de senaste åren löneväxlat ca 10% av lönen. Har varit rätt skönt mentalt att alltid ha en viss nivå av ”tvingande” sparande även fast man haft höga utgifter och satt sprätt på hela lönen. Egentligen bara mental bokföring, men kan funka för svagsinta som mig 
Nu tänkte jag sluta med löneväxling nästa år iofs, men kanske kan vara något för dig att överväga?
Löneväxling är toppen! Kör också med det. Dock börjar jag fundera på om det är det mest rationella.
Vad kommer det sig att du ska sluta med det?
Troligtvis 10 milj gräns och det räcker i 1-a 
Två anledningar: På hög lön har jag redan höga tjp-avsättningar. Med löneväxling ser jag en ”risk” att det blir för mycket pengar i tjp’n över tid. Kanske suboptimalt att spara så mycket till en framtid då jag har mindre nyttja av pengarna? Andra anledningen är något som diskuteras ganska mycket i det här forumet och det är att lägsta uttagsålder troligen kommer höjas i framtiden. Det skulle ytterligare försämra rationalen för mig att löneväxla och även ”minska” värdet av de pengar som ligger låsta däri.
Precis dessa tankar har jag brottats med sedan en tid tillbaka, av exakt samma anledning. Dock inte landat i något beslut ännu.
Det är ju relevant eftersom du kan fortsätta med ditt tidigare månadssparande om du höjde din lön? Det är ganska svårt att förstå hur din situation skapar sådan stress när du har en lön på 1,5m per år. Är det att din ISK är liten? Om din ISK är stor så spelar ändä insättningar ingen roll. Har du provat att prata med en psykolog? Det kanske ligger något annat och skaver i bakgrunden?
Denna gång är det renovering, imorgon är det 2-4 barn. Det är viktigt att fokusera på alla aspekter.
Blir du lika stressad om börsen går ned lika med eller mer än dina årliga insättningar? Sådana perioder är det ju ännu värre, då har du i princip bränt alla pengar på ingenting. Hur hanterar du detta? Känns det lika jobbigt?
Generellt så bör det vara lugnt så länge din ISK åtminstone är 3 000 000 - 5 000 000 kr. 10 000 000 kr är jättebra och 15 000 000 kr - 20 000 000 kr är FI. Med tanke på din ålder så bör du ligga runt 5 000 000 kr så du borde inte oroa dig över insättningar. Men det beror på. Du sparar nog 50 000 kr i månad med den där lönen så det är materiellt.
Annars om ni har överskott skickar jag min kontonummer till Er då kan ni enkelt Swisha till småläningen 
. Äntligen får jag också ta lite gåvor 
. Bra dela med sig till Jul 
Jag upplever att du misstolkar det jag skriver. Min fråga är egentligen ganska allmän och handlar om hur människor tänker och resonerar när de tillfälligt behöver dra ned på sitt långsiktiga sparande (något som skänker, i alla fall mig, viss tillfredsställelse).
Jag har försökt vara tydlig med att detta inte är något stort problem för mig, utan snarare är något jag funderat kring. Min fråga var därför om andra har funderat kring liknande saker och hur de resonerar/resonerat i sådana situationer. Att detta skulle innebära att jag behöver psykologhjälp, ja, det får väl stå för dig, antar jag.
Man måste väl kunna få dryfta och bolla saker här utan att det nödvändigtvis är på liv eller död?
Nu har jag ju fått en del bra tips i tråden på hur andra tänkt i liknande situationer, så bevisligen är jag ju inte ensam i att fundera kring trådens tema.
Bra idé! Så kallad ”jackeväxling”!
Det gäller att fundera på vad man vill göra i livet och vad man prioriterar. Är det på riktigt viktigt med ett fint hem som man trivs väldigt bra med så får det vara värt uppoffringen att inte investera mindre/inget en period för att kunna uppnå boendet man vill ha.
Samma sak med tex föräldraledighet eller annat, man får verkligen ta sig en funderare om vad man tror man blir lyckligast över, tid med barnen nu eller mer på sitt ISK/tid i framtiden? Vad kommer de olika alternativen ge på sikt, både i relationer, pengar, lycka, minnen osv.
Sen kanske jag läser in lite väl mycket mellan raderna nu, men är det så att du kanske egentligen inte är helt beredd att satsa så mycket på boendet? Är det någonting kring det som du egentligen är lite osäker över?
Är det någon kostnad (köket?) som kanske egentligen inte är ett behov men som ändå ”slinker med” fast att ni kanske egentligen inte vill/behöver ta det just nu? Skulle det underlätta att faktiskt inte fatta beslut om det nu utan välja att avvakta något år till?
Osäkerhet inför ny period i livet där mer fokus är på familj? Hur ska det bli, kommer det hålla, är det ”värt” osv.
Jag tänker att nya saker naturligt är läskigt, men om man har tagit sig tid att verkligen fundera igenom vad som känns nytt/läskigt/osäkert och vad man tror att det grundar sig i, så kan man antingen justera planen eller faktiskt ändå känna sig lite mer trygg och grundad i sitt beslut i att våga satsa ändå.
Förstår din känsla till 100%. Jag brukar tänka att jag sparar till ”något” som kommer ”sen” och nu har detta ”något” inträffat. I ditt fall behöver du inte ens plocka av redan sparade pengar, utan du ska bara minska insättningarna. Jag fattar känslan av att tappa fart/hamna på efterkälken men försök zooma ut. Du har en skitbra lön, redan ett bra sparande, förmodligen väldigt många år kvar att både leva och arbeta. Zooma ut och fundera över vad som är ett bra kassaflöde för just dig över hela livet. Då borde du komma fram till att det är smart att optimera glädjen och nyttan av din bostad när du är 35.
Det låter vettigt. Men som sagt, eftersom din ISK är så pass stor så hade jag inte funderat mer på det.
Jag skulle säga att du är en hejare på mellan-raderna-läsning! Mycket av det du skriver stämmer mycket väl med min nuvarande situation. Ett nytt skede i livet, där tidigare rutiner och prioriteringar ställs lite på ända.
Jag tror att jag fortfarande försöker hitta en metod och ett system för denna nya spännande (och lite läskiga) verklighet.
Huvudet på spiken. Tack för klokhet!
Exakt så. Detta ”något” har ju tidigare varit lite halvt diffust och något framtida för morgondagen. Plötsligt är det ytterst konkret, här och nu.
Ja, och detta vet jag ju. Egentligen. Lite därför jag startade den här tråden, för att påminnas om sådant som jag egentligen vet. Tack för att du sätter ord på ”mina” tankar!
Spännande!
Våga vara i osäkerhetskänslorna ett tag och gräv vidare i om det är egentligen något som är fel för dig, eller om det mest är för att det är nytt och därmed osäkert. Kanske för att det känns så himla viktigt att det är läskigt att satsa pga risk att ”förlora” eller något helt annat.
Kan du låna till någorlunda låg ränta och betala av det över tid?
Även om man kanske lurar sig själv tycker jag ibland att det känns bättre att smeta ut en stor kostnad över tid istället för att se förmögenheten sjunka i ett svep.
Jag lägger inte mycket på renovering men jag har betalat bilar, klockor och smycken kontant och jag känner igen ångesten över sådana utgifter. När man väl betalat dem så brukar man nog glömma det efter några månader iofs. Man kommer över det. Typ tiden läker alla sår. Men initalt är det smärtsamt.
Installerade när jag tänker efter en elgenerator förra månaden för 120 lök. Hade i princip redan glömt bort det. Så man glömmer nog fort, bäst är kanske att bara rycka av plåstret och ta smällen.
Delar av de kommande projekten kommer jag nog delvis baka in i bolånet pga. tydligt värdehöjande åtgärder (bl.a. utökande av boyta med ~20%). Men i övrigt är jag helt inne på ”dra-plåstret-direkt”-spåret.
Men som du så riktigt skriver glömmer man snabbt och det finns en inte obetydlig tillfredsställelse att bara bli klar med det och, på lätta fötter, gå vidare. Tack för kloka inspel!
Vi började i omvänd ordning och köpte hus och renoverade innan vi började investera, så delvis slapp vi ditt bekymmer. Däremot fick jag då, när jag hittade RikaTillsammans och förstod investerande, ångest över att vi inte börjat tidigare och istället skjutit på en del renovering.
Det jag tröstade mig med då var att vi hade utfört renoveringar av olika typer:
Viss renovering hade varit idiotisk att vänta med eftersom det riskerade att bli skador på huset som skulle kostat ännu mer att åtgärda. Det skulle nog alla hålla med om.
Saker som köksrenovering, ändrande av planlösning osv skulle nog många tyckt att vi kunnat vänta med. Men jag ser även det som idiotiskt. Hade vi väntat 5 år med detta hade vi i 5 år bott i ett hus vi inte hade trivs i. Att “investera” i livskvalitet är nog den bästa investering som kan göras ibland.
Däremot kan det vara bra att tänka igenom vad som på riktigt är livskvalitetshöjande för er och som inte bara görs för att andra gör det, status osv. Själva valde vi tex att leva med vårt fula badrum i många år innan vi renoverade det, för det hade ändå okej funktion.
Om ni inte redan har barn men planerar att skaffa kan det ju även vara klokt att göra all “jobbig” invändig renovering innan barnen kommer. Drygt att ha små barn utan kök kan jag tänka mig…