Så sant. Vi har landat i samma slutsats. Skönt att höra att andra resonerar på liknande sätt.
Ja, den tankeövningen har vi gjort. Vi är överens om vad som ska göras, i vilken ordning, samt vilka projekt som är mer nödvändiga respektive vilka som främst höjer livskvaliteten.
Tack och lov är varken min fru eller jag särskilt brydda om vad andra gör eller vad som kan uppfattas som statushöjande. Alla våra åtgärder är främst för vår egen skull och för vårt gemensamma liv. Eventuell uppsida i ökat värde på bostaden är, sanning att säga, egentligen bara ett plus.
Är mitt i en lång totalrenovering just nu. Mitt tips är att tiden är din vän dvs. det kommer in nya pengar varje månad den 25e.
På det sättet slipper man minska sitt investerade kapital, men månadssparandet får sig en törn.
Samtidigt är det en ganska trevlig övning att ställa om livet och se vad ens familj kan leva på under ganska minimala förhållanden.
Och tro mig, stoltheten som man känner när man skapat något bara till sig själv och sin familj är oslagbar. Precis som du, struntar jag fullständigt i vad folk tycker och tänker om mig eller mitt hus. Det är en frihet som kommer när det finns pengar.
Och försök se det så här. Om man inte använder slantarna till att förbättra livet för sig själv och sina nära, vad skall man då ha dem till? En ganska rogivande tanke (för mig i alla fall).
På sätt och vis har det nog med ”ovana” att göra, från min sida. Jag är van vid att bara lägga pengar på hög, öronmärkta för något diffust framtida behov. Ett beteende som känns tryggt, snudd på rituellt.
Nu krävs en liten beteendeförändring eftersom familjens framtida vi, för en stund, behöver stå lite tillbaka för vårt nutida vi. Den flummiga formuleringen ursäktad.
Jag uppskattar all er input mycket. Bara så här några dagar efter trådstart, känns mitt i-landsproblem mycket mindre ”problem:igt”.
Tvärtom borde jag kanske snarare fokusera på vilken ynnest det är att ha möjlighet att kunna fullgöra alla de här projekten. Metodiskt och ett i taget. Här och nu.
Tycker man ska vara restriktiv med att anta att renovera upp gör att automatiskt ökar värdet på sitt hus, lika mycket som renoveringen kostade (eller mer än vad den kostade). I vissa områden i Sverige (även i utkanterna av våra storstäder så finns det ett “max”-tak vad ett hus får kosta.
Dessutom kan det vara så om Du bor länge att upp-renoveringen tappat mycket i värde pga dåligt underhåll eller blivit helt omodernt.
Väldigt viktigt perspektiv. Nu är jag helt för att man ska omvandla pengar till värde men jag skulle i 8/10 fall tänka att värdet av en renovering är livskvalitet och förebyggande av problem.
Ibland får man direkta monetära fördelar (tex av utbyggnad eller effektivare uppvärmning). Men det mesta man gör är ju snarare för att förhindra att huset till slut börjar uppfattas som ett renoveringsobjekt.
Håller framför med om “förebyggande av problem” samt att huset inte ska uppfattas som ett renoveringsobjekt.
Men en jag känner blåste ut ett fungerande kök, i början av 00-talet, för ca 100kkr. Vännen pratade då om värdeökning men eftersom de sedan ca 15 år senare blåste ut samma kök en gång till, så var de 100kkr “kastade i sjön”. När jag påpekade detta för honom börja han prata om livskvalite, vårt eget kök som inte alls är lika flashigt men funkar att laga mat o umgås. Jag menar att vårt kök är lika funktionsdugligt som hans. Tycker ibland att ordet livskvalite mest liknar snömos resonemang, för att försvara dåligt ekonomiskt sinnelag
Ska bli intressant hur länge de orkar stå ut med sitt nuvarande kök
Ja att okynnesrenovera non stop och tro att det höjer värdet är lite dumt. Men det är det jag menar, vissa renoveringar ska kort och gott betraktas som konsumtion. Om man tänker att alla har olika bild av livskvalitet så är det fair att vissa helt enkelt gillar att ha ett väldigt nytt kök eller har som hobby att löpande ”uppgradera” olika ytor.
Så är det absolut! I just vårt fall renoveras köket i vår sekelskiftesvilla främst av två inte obetydliga anledningar:
Det är gammalt och luckor, lister, vitvaror, m.m. har gjort sitt. Man vill ju gärna att ens kök åtminstone är helt och håller ihop.
Köket har begränsat med bra arbetsytor (vilket inte passar oss så bra eftersom vi är sådana som tycker om att laga mat, baka bröd, o.s.v.)
Det nya köket kommer vara troget husets karaktär (massivt trä i sekelskiftesstil), så vår förhoppning är förstås att det här är den sista större köksrenoveringen som görs i huset, åtminstone så länge vi bor kvar.
