Nu är det på tiden för första inlägget efter att ha följt och läst forumet i över ett år. Har hittills inte sett en tråd med exakt samma “bekymmer” så får nu krypa till korset och starta min egna.
Vill först tacka för många lärorika inlägg och för mycket nyfunnen kunskap. Väldigt fina medlemmar på denna plats. Vill samtidigt tacka er som orkar läsa hela inlägget. Har med en massa information som ni förmodligen kommer fråga efter, så lika bra att dra allt jag kan komma på direkt.
Köpte 2021 hus med min sambo för 4 miljoner. Vi står båda som ägare till hälften var. Betalade 600.000 kr i insats, som vi lånade i sin helhet av en släkting i form utav upplåning på hens bostad. Skuldebrev är upprättat oss emellan. Vi står även där som ägare till hälften var av skulden och andra berörda släktingar är informerade och helt med på upplägget. Lånet kostar inte släktingen något i pengar utan vi står för hela kostnaden. Vi sköter betalningarna noggrant och avstår från ränteersättningen när deklarationen dimper in. Ett litet men solidariskt tack.
Anledningen till att vi tog lånet till insatsen var för att det helt enkelt inte fanns tillräckligt sparat för att köpa ett hus ett år som 2021. KALPen var inga bekymmer, däremot var insatsen det.
Lånet betalas varje månad genom att vi för över pengar till ett lånekonto som banken drar ifrån runt den 25e varje månad. Även släktingen har tillgång/översyn av detta konto. Amorteringen ligger på blygsamma 500 kr varje månad och räntan är Swedbanks rörliga.
Lånet på vårt hus är bundet i två delar. Ett treårigt på 1.4% och ett femårigt på 1.6% ränta. Lånegraden är idag på 80%. Varför vi inte band insatslånet frågar jag mig själv nästan varje dag…
Tanken var från början att låna upp på vårt hus så fort det var möjligt för att lösa ut släktingen. Detta tänkte vi kunde ske omkring 2026 då det femåriga lånet löper ut.
Nu till sommaren löper det treåriga lånet ut och trots marknaden så ser det ut som att vi skulle kunna lösa ut släktingen redan nu efter tre år. Allt beroende på hur mycket huset stigit i värde etc etc
Vi är två vuxna och två barn i huset. Inkomsten ligger på runt 50 netto. Buffert till vad livet erbjuder finns på runt 200.000. I övrigt finns ett billån på 100.000 och ett CSN lån. Huset i sig är nästintill totalrenoverat och har inga stora kända kostnader inom närmsta framtiden. Vardagliga ekonomin är inget bekymmer. Vi har inte tillräckligt med pengar för att lösa ut hela lånet kontant och vi tänker inte heller att det är aktuellt att betala av en klumpsumma då vi vill behålla vår säkerhetsbuffert.
Vi har enligt oss själva en snäll och hjälpsam bankman som hjälpt oss med tips och råd förut och tänker att hen kan göra det igen nu till sommaren. Men sedan jag börjat läsa här mer och mer inser jag att man inte alltid kan/ska lita på bankerna och dess personal.
Därav till min fråga.
Ponera att vårt hus stigit i värde så vi kan låna upp det som är kvar på insatsen för att lösa ut släktingen. Hade det varit rätt att göra det så fort som möjligt, eller tjänar vi på att släktingen har kvar lånet och att vi betalar på som vanligt?
Vill gärna lösa ut släktingen så fort som möjligt för att känna att man står på egna ben, även om vi redan gör det ekonomiskt. Släktingen i sig har inte bråttom att bli utlöst, snarare tvärtom. “Ta det i er egen takt och stressa inte”
Förutom att det treåriga lånet löper ut och blir rörligt till sommaren så kommer vi ha samma utgifter vare sig vi löser insatsen eller inte. Har jag missat något eller är det ena valet bättre än det andra?
Vore tacksam för att få använda er som bollplank kring vår situation och uppskattar all råd och hjälp vi kan få. Detta kanske endast är ett i-landsproblem som man inte behöver ägna mer tanke än nödvändigt.
Tack och bock på förhand!
Hur skulle det kunna se ut?
Ni sitter ju trots allt på en stabil ekonomi, en fin familj, en god släktrelation och ett nyrenoverat hus.)
