Jag kunde inte sagt det bättre själv. Då röstar jag ändå blått. Det känns som valfläsk just till medelklassen som sitter och väger på det blå-röda staketet.
Sedan handlar det såklart om mer än iPhone till kidsen, men nog fasen finns det i 95% av fallen poster i den där hushållsbudgeten där man kan gå fram med motorsågen…
Som tidigare skrivits i tråden känns det som att det dras åt olika håll, men personligen tror jag att räntorna är lite av en bredare pensel än amorteringskraven är, så om de vore väl avstämda mot varandra behöver det inte nödvändigtvis vara fel.
Jag är bara så trött på alla de här turerna fram och tillbaka. Varför inte förenkla systemet istället?
Låt KALP-kalkylen tillsammans med bostadens värde bestämma lånets maximala storlek
Låt månadsavgiften vara en procentuell andel av hushållsinkomsten som uppdateras varje år
Låt månadsutgiften vara enligt annuitetsformel istället
Låt det bli kostnadsfritt att frivilligt extraamortera eller lösa bostadslån
Då skulle vi slippa göra om reglerna varje gång räntan ökar eller stiger, hushållen tror jag skulle få både morot och piska med tanke på att möjligheterna att köpa bostad förbättras samtidigt som de måste prioritera kostnaderna (inget mer minska amorteringarna för att exempelvis åka på utlandsresor).
Jag kanske snackar helt i nattmössan men jag är å andra sidan inte nationalekonom eller liknande.
Många vettiga tankar och jag håller med om att det både är valfläsk och kanske en dum idé.
Jag tänker iallafall utnyttja detta tillfälle och investera istället för att amortera, precis som jag gjorde i covidkrisen.
Har inte kikat på klippet men om amorteringskravet slopas för nyköp så kanske jag får ha kvar min belåningsgrad också😊
Amorteringskravet kommer att slopas. Jag är helt övertygad. Det är ett enkelt sätt att vinna röster.
Nu verkar alla partier vara överens om att slopa amorteringskravet. Hur är det möjligt? Som tidigare nämnt så går det ju inte så bra ihop med den höjda räntan. Om en myndighet jobbar för att få ned konsumtionen och minska inflationen så fattar jag inte hur politeker kan gå rakt emot detta? Valfläsk eller inte, men det är ju helt idiotiskt. Vill man ta bort amorteringskravet så borde man väl också ha i åtanke vad det gör mot en skenande inflation och kanske avvakta tills vi har kontroll på den? Jag skulle ju hellre lägga mina pengar på amortering istället för på ränta.
En fråga för någon som kanske är mer insatt i nationalekonomi: Vad skulle hända om riksbanken också fick möjlighet att kontrollera amorteringskravet? Så att de i första hand höjde amorteringen för att få ned inflationen istället för räntan?
Jag ska inte förhäva mig och säga att jag är insatt i nationalekonomi som ämne, men här kommer mina tankar:
Amortering går till dig själv, i en form av framtvingat sparande. Givet att din bostad har ökat i värde när du säljer så får du tillgång till de pengarna som du amorterat. Räntan är ju en kostnad för dig, de pengarna försvinner till någon annan part.
Jag tror, alltså tror som i gissar och bara jag, att det är mer motiverat att amortera i högre grad än vad det är att betala ränta i högre grad. Alltså, ett framtvingat högre amorteringskrav skulle sannolikt inte slå på samma sätt som höjd ränta. Sen skulle väl möjligheten att få både räntan och amorteringskraven ändrade av en extern part på det sätter skapa en stort osäkerhet som skulle dra ner riskviljan vid lån.
Personligen skulle jag inte ta ett större lån om båda de förutsättningarna skulle kunna ändras med kort varsel (som en rörlig ränta). Vi har rörlig ränta och amorterar 2%, att räntan ökar är ju för oss en motivation att öka amorteringen så det samverkar. Ökad amortering skulle ju slå mot den med låga lån med, och där kanske inte risken finns i samma utsträckning.
Amortering påverkar endast bostadsägare med lån som amorterar på sitt lån.
Räntan påverkar hela samhällsekonomin.
Amorteringskravet infördes som ett medel att minska skuldsättningen och därmed hushållens sårbarhet för räntehöjningar.
Nu när kostnadsläget för hushållen påverkar deras likviditet väljs likt under pandemin möjlighet att pausa amorteringen som ett medel att lätta på trycket.
Kortsiktigt prioriteras hushållens kapitalflöde framför skuldsättningsnivå.
@Aktiegubben & @EmHe bra poäng. 
Det skulle nog inte funka i praktiken.
Ja men då kan man ju inte ha en myndighet som höjer räntan samtidigt. Då får man ju inte effekten av varken lättnad av trycket för hushållen eller minskad inflation. Istället får man betala mer pengar och inte spara till sig själv.
Det slopade amorteringskravet kommer minska effekten av räntehöjningar.
Amorteringskravet är inte riksbankens ansvarsområde dock.
Ett annat sätt att se på det är att ett slopat amorteringskrav ger utrymme att hyra räntan ytterligare. Förutsatt att riksbanken beaktar konsekvenserna för bolånetagare öht då.
Nej precis, men man måste ju kunna prata med varandra och komma överens om en strategi. Antingen vill man komma åt inflationen eller så vill man komma ur en lågkonjunktur. Att ha två åtgärder som till stor del motverkar varandra känns helt sjukt i min värld. Och som jag sagt tidigare så skulle jag ju bra mycket hellre amortera än att betala ränta.
Intressant tanke. Men det känns ju som en väldigt elak åtgärd. Ta från folks sparande och minskande skuldsättning för att betala ännu mer ränta.
Varför slopa amorterningskraven varje tusenlapp som man amorterar är samma som att spara en tusenlapp…
Nej, det är ju en diskussion i sig. Jag är för amorteringskravet då jag tror att det minskar skuldsättning och dämpar en skenande bostadsmarknad.
Men jag kan se att många skulle slippa den då det är matematiskt bättre att låta pengarna växa på börsen.
Det jag inte kan förstå är timingen på denna åtgärd när riksbanken höjer räntorna.
Om det vore uppsåtligt absolut haha. Men jag tänker att det beror litet på syftet med räntehöjningarna. Man skyddar ju även kronans värde och räntorna får också många andra effekter än att straffa just bolånetagarna.
Så om man kan uppnå syftet i önskad grad litet enklare genom sänkt amorteringskrav för att dämpa de värsta kassaflödeseffekterna för dem med bolån så… tja inte jättelakt kanske 
Håller med dig men det är så det blir i en hög inflationsmiljö. Bara det att vi glömt bort det sen sist dvs 70 talet.
Centralbankerna tvingas höja.
Politikerna stimulerar för att undvika kollaps.
Idealt pratar de med varandra för att hitta balansen.
Så är det i Sverige, USA, hela EU, kanske med undantaget Japan där inflationer är relativt låg.
Tanken är att ”engineera” en mjuklandning med både broms (räntor) och gas (stimulanser) samtidigt.
Mjuklandningar sker dock sällan eftersom det är ett svårt konststycke. FED har väl lyckats två gånger sedan 2a VK och ingen av de gångerna var i en hög inflationsmiljö. Oddsen för en mjuklandning är alltså rätt låga.
Det som vinner är att inflationen måste bort, alltså räntehöjningar över stimulanser, och detta för att vi inte ska tappa kontrollen helt. Det är åtminstone min övertygelse.
Tuffare tider väntar. This too shall pass.
Känns som ett väldigt farligt spel alltså där det finns stor risk att man inte får den effekten man är ute efter och sätter hela ekonomin ur spel. Att bejaka konsumtion och även ta bort ett skydd mot ökad skuldsättning (amortering) i en situation där pengarnas värde minskar känns som att leka med elden.
Men du har kanske rätt i att man siktar på en sådan strategi med både broms och gas. Men jag tycker ju att det mer känns som att politikerna inte har en strategi alls utan bara gör åtgärder nu för att vinna röster.
Vad är alternativet? Låta inflationen sticka så har vi ett problem mycket mycket längre än en lågkonjunktur 1-2 år.
Jag håller med att våra folkvalda inte verkar byxade att lösa sin del av ekvationen. Man kan hoppas att det ändrar sig efter valet när en regering faktiskt är ansvarig. Kanske annat ljud i skällan då hoppas jag.
Problemet är egentligen inte det vi gör nu. Problemet är det vi gjort senaste 10 åren dvs att hålla en extremt låg ränta genom en högkonjunktur, samt att tro att all inflation var temporär.
Så i den meningen är det centralbankerna som skapat problemet som nu politikerna måste vara med att lösa.
Tyvärr är vi i en sits där det inte finns en bekväm lösning. Tidigare var det att sänka räntor för att stimulera ekonomin. Nu kan inte centralbankerna göra det pga inflationen (eftersom de misskötts sig tidigare).
För Sveriges del är problemet att vi importerar inflation genom den svaga SEK eftersom vi köper mycket från utlandet. Om inte riksbanken höjer minst i samma takt som ECB och FED så tappar SEK ännu mer dvs vi importerar än mer inflation.
Det lutar åt 0.75% från alla 3 nu i september. Hoppas bara riksbanken vågar hänga med och fått rätt på kartan, som Ingves erkände att de inte hade tidigare i år.
Sen är planen då att politikerna ska stimulera lite så att inte ekonomin krascha från 10 000 m utan mer buklandar à la Gottröra. Typ.
Nu tuggar de om det igen:
Jag säger det med en dåres envishet: Utfasat ränteavdrag när chansen fanns hade varit att föredra så hade vi kunnat slopa amorteringskravet helt.
Den där mjuklandningen är som att landa i storm och mörker på ett hangarfartyg med stjärtfenan bortskjuten och endast en motor igång just nu med en F16…
Jag håller med dig angaudlinn, ränteavdraget borde ha trappats ner och istället skulle man gjort något åt inkomstskatterna. Det var illa nog 2010-14, men det blev etter värre 14-22. Nu är det nog för sent.