Tror ibland uttrycket ”hälften av äktenskapen slutar i skilsmässa” missleder oss lite.
Är ju en del som gift om sig ”flera gånger” i den genomsnitts-statistiken. Så skulle nog säga att det trots allt är ganska många gifta personer som håller håller ihop hela livet trots allt.
Sen tycker jag man ändå kan skriva äktenskapsförord om det är stora skillnader i ingångskapital. Tycker inte det är någon orättvisa i det utan visar att man är hyfsat realist och inser att saker kan förändras.
Gjorde så själv med två skogsfastigheter jag ägde innan vi gifte oss. Nu drygt 20år senare med snart uppvuxna barn känns det mindre viktigt då jag precis idag ska sälja det ena. Där värdet typ 5-dubblats. De pengarna stoppar jag in i vår ”gemensamma ekonomi” istället även om jag via äktenskapsförordet skull kunna fortsätta låsa de till ”mig själv”.
Det värde i övrigt byggt upp genom de 20 åren på olika sätt har vi alltid sett som 50/50 oavsett att det varit stora skillnader i inkomster. Samma sak med egna pensionsavsättningar, föräldraledighet osv.
På ett sätt tycker jag arvspengar och stora tillgångar man har innan äktenskapet bör “skyddas”, men jag är också en hopplös romantiker. Inte speciellt romantiskt att skriva ett papper där det spaltas upp vad som till hör den ena och den andra. Har man barn sedan tidigare bör man göra det för deras skull.
Personligen tycker jag att inkomster man haft under äktenskaper bör delas.
Bakom varje framgångsrik man eller kvinna finns ofta en partner som gör det möjligt.
Hade min fru varit VD eller riksdagsman eller haft en inkomst långt över det normala,
så hade jag troligen jobbat mindre och försökt stötta min partner.
Att sedan bli lämnad utan ett öre på fickan är inte speciellt schysst.
Jag kan ju ha offrat min karriär för att min partner skulle kunna ta det där jobbet.
En variant är att den enskilda egendomen går över till gemensamma tillgångar med 5% per år.
Så blir man lämnad efter 10 år, så har man 75% kvar. (50% + hälften av 50%)
När man levt 20-30 år tillsammans. Är det inte ganska rättvist att man delar då?
Ett perspektiv som inte diskuterats här, men som jag ser som stor relevans, är att äktenskapsförordet också blir ett ramverk för hur pengar ska användas under tiden som ni är gifta. Har man exempelvis en hobby med dyra engångskostnader kan det vara skönt att ha ett eget avsatt konto för detta, och kunna spara utan att det ska behöva vara bådas pengar. Den andra parten kanske har intressen som kostar mer löpande, vilket alltid kommer att gynnas av en totalt gemensam ekonomi med ett konto till allt.
Nej, jag har inte det utan man får väl se det som en säkerhet för sig själv så att man kan sova gott om natten som vi säger här på forumet och bloggen.
Jo det har vi. Vi kan skämmas med en topp20-placering i världen. Vi har sällskap där uppe bl.a. och inte minst av USA, Danmark, Finland, Tjeckien och stora delar av forna Sovjet med Ryssland i topp just nu.
Här är något som gått kapitalt snett i världen. Vad sägs om att hållbarheten för ett äktenskap har ofta sämre odds än att singla slant.
Eller så är det för att vi har en relativt liberal syn på skilsmässor? Det är inte lika stigmatiserat som i många andra länder. Ingen blir stenad liksom. Bättre att gå vidare än att må dåligt.
On Topic: Det där är en svår balansgång som jag själv brottas med. Har inte löst den knuten ännu…
Har ni pratat om vad som är viktigast för er båda av kärlek eller pengar?
Din frågeställning hintar om att du är orolig att förlora hälften av det du fått ihop genom att lova varandra att ni skall vara där för varandra tills döden skiljer er åt. Under den tiden kommer ni båda få in mycket mer pengar över tid än vad du har samlat på dig hittills. Återigen landar jag i att du och ni måste bestämma er för vad som är viktigast av kärlek och pengar.
Hur mycket pengar “vinner” du på att ni delar på utgifterna över tid?
Har du dryftat tanken att skriva äktenskapsförord med henne?
Hur kommer hon ta det att du vill behålla det kapital du arbetat upp?
Värsta scenariot är väl att ni gifter er, skaffar barn och sen skiljer er. Där och då är det försent att upptäcka att ni har alldeles olika perspektiv på pengar och ekonomi. Prata igenom det nu och säkerställ att ni förstår varandras perspektiv och att de fungerar tillsammans. Diskussionen och överenskommelsen där är jätteviktig och kan göra att ni undviker problem längre fram. Ett äktenskapsförord i det läget skulle innebär att du skulle behålla 2 miljoner istället för 1 miljon. Samtidigt skulle hon få 0 miljoner istället för 1. Har ni inget äktenskapsförord skulle ni båda få lika mycket och är inte det att föredra om ni skall ha fortsatt delad vårdnad av eventuella barn, så att de garanterat kan få det de behöver från er bägge två?
Jag är ett stort fan av att tänka igenom och diskutera det tillsammans ordentligt på djupet innan man gör någonting. Det är bara ni två som kan göra det och det tycker jag skall vara er startpunkt.
Vill du verkligen behålla en del av de pengarna kan du ju alltid stoppa in dem i ett privat pensionssparande. Finns många bra alternativ där och då låser du pengarna i ditt namn tills du går i pension. Det är ett råd jag mer än gärna hade kunna åka i tillbaka i tiden med och ge till mig själv.
Absolut inte. Enda sättet du kan sörja för dina barns behov är att göra det själv, finns ingen som helst anledning att ge exet mer än du behöver. Vill du hjälpa exet på något vis som även främjar barnen står det dig fritt att göra det.
Har bevittnat för många, båda män och kvinnor, förvandlas till totala stolpskott. Även om man tror att ens nuvarande partner är en normalt funtad person vet jag av egen erfarenhet att folk kan bli som förbytta över en natt.
Inget fel att vara hopplös romantiker! Men för mig har i ett välfungerande, långsiktigt förhållande både hjärtat och hjärnan sin plats: det gäller att få kläm på vilka delar som ska styras av känslor, och vilka delar som behöver styras som en firma. Båda delar är helt centrala och nödvändiga, tror jag, särskilt om man vill hålla länge.
Min fru och jag har alla ambitioner att dö gifta, men jag har både gift och skiljt mig och vet att hur omöjligt det än kan te sig i stunden, kan också allt förändras. Vi bestämde tidigt att alla tillgångar som vi inte skaffat gemensamt är enskild egendom, och det skrev vi in i äktenskapsförord. Vi har åtskilda ekonomier men gemensamt bolån och kreditkort. Vi är inte hopplöst förälskade på en skolgård utan en vuxen kvinna och man som älskar varandra bottenlöst men också vet att livet kan ställas på ända när man minst anar det. Det kändes inte det minsta oromantiskt utan bara som det vuxna sättet att göra det på.
Intressant diskussion. Som frånskild och glad att vi hade äktenskapsförord kan jag säga att man tror att man känner sin partner men när det kom till pengar blev trevlige Dr Jekyll plötsligt Mr Hyde. Enligt många ingen ovanlig vändning i sbd med separation.
Håller med tid inlägg att kärlek är kärlek och pengar är pengar.
Åtminstone i smyg tror sig de flesta av oss kunna klå index, ända tills man ”hade lite otur”. Men om inte det ena eller det andra hade inträffat hade man lyckats bättre än andra. På börsen – och i äktenskapet.
Hm, om du betror henne med giftermål och kvinnan som ska vara mor åt dina barn så tycker jag att du borde kunna betro henne även med pengar. Om inte så har ni nog en del mer att fundera på och prata igenom.
Man kan liksom inte bli halv-gravid och inte heller halv-blöt när man hoppar i vattnet. Jag menar att livet har en del situationer där man liksom antingen satsar eller inte.
Jag hade ställt mig själv frågor som:
Om ni skulle skilja er i framtiden trots att ni satsat på ett liv tillsammans - är det den pengarna hon får (indirekt dina eventuella barn) som skulle gräma dig?
Eftersom hon är något yngre än dig, hur skulle du tänka om hon vill att du skulle avstå helt från hennes inkomster i framtiden efter att du gått i pension men hon arbetar?
Om svaren är ”ja” och ”inget problem” så kan det vara läge ta upp frågan om äktenskapsförord. Men gör det i så fall varsamt eftersom det annars kan slå in en kil mellan er. En del ord kan man liksom inte ta tillbaka.
Kalla mig naiv, kalla mig romantiker, men jag är lyckligt gift sen 25 år utan förord
Hur ni än gör. Fundera över syftet själv först, prata ihop er lite tillsammans, försök boka in ett möte med familjerättsjurist innan ni bestämmer er helt.
Då borde väl alla vi som inte vill skiljas flytta till Storuman .
Om ni skriver äktenskapsförord skulle jag rekommendera att ni även går igenom framtida möjligas scenariom och hur ni hantera dessa. Exempelvis:
Nån av er gör karriär och tjänar 10 X mer än den andra?
Ni säljer lägenheten och använder som handpenning i ett hus? Om ni har ojämn ägarandel i huset, hur göra vid renovering?
Vad göra vid sjukskrivning etc?
Sett ett flertal i min bekantskapskrets som kom överens om ett upplägg som sen blev djupt orättvist efter några år. Detta har i vissa fall lett till skilsmässor. Alltid bäst att fundera igenom tänkbara scenarium i ett tidigt stadium.
I grund och botten kommer det handla om vad ni anser är bäst för er relation samt er personlighet, går inte att fråga om råd på ett forum.
Vi har helt gemensam ekonomi utan äktenskapsförord fastän det var en skillnad på ca 1 msek vid vår äktenskaps början. Nu har vi en markant högre förmögenhet men detta beror mycket på att vi har gemensama värderingar kring ekonomi. Hade en av oss haft en dyr hobby hade det troligen varit någon variant av gemensam ekonomi med fickpengar som hade gällt.
.