Jag tror att det hela kokar ner till frågan om hur man uppfattar äktenskapet som fenomen. Idag är giftermål redan för de flesta en fråga om juridisk bekvämlighet (man slipper skriva samboavtal och testamenten, som @MSbgh påpekade). Det är också en gammal tradition som, likt konfirmationen, bara är “något man gör”. I den kontexten ser jag tydligt poängen med ett äktenskapsförord - äktenskapet tas ju inte på jättestort (om än stort) allvar från början.
Men för en annan, som kanske ser äktenskapet genom religiösa glasögon, kan ett äktenskapsförord lätt framstå som… lite skruvat, i brist på bättre ord.
Jag tror inte att det handlar om känslostyrda människor som inte har äktenskapsförord, och vuxna ansvarstagande människor som har det. Jag tror snarare att det handlar om religiösa eller på annat vis mer “allvarliga” människor som inte känner behovet av att ta höjd för skilsmässa, och sekulära svenssons som känner det.
Och det säger jag utan att lägga värdering i det. Inser att mina inlägg kan tolkas som kritik gentemot de som har äktenskapsförord, det är det inte. Som sagt kan jag se nyttan.
Berättigad fråga. När barn kommer blir det mer allvar och man får tänka lite längre. Lämpligt att båda då skriver testamente och tecknar livförsäkring.
Intressant i sammanhanget är vem som först tar upp frågan om äktenskapsförord. Är det den mindre bemedlade parten skulle jag känna mig tryggare! Och generösare.
Vi var tillsammans i fem år innan vi flyttade ihop och sedan bodde vi ihop i nästan tio år innan vi gifte oss för snart tio år sedan. Jag ser det som oerhört osannolikt att vi någon gång kommer att skilja oss.
Tre saker kan hända:
Vi glider ifrån varandra och är överens om att vi ska skilja oss.
Jag vill skilja mig.
Min hustru vill skilja sig.
Som sagt väldigt osannolikt men ändå möjligt. Jag har nu ungefär en miljon mera än min hustru så det är de pengarna ett äktenskapsförord skulle kunna handla om.
Scenario 1: Vi är överens om skilsmässa utan att vara osams. Jag erbjuder mig då att flytta och lämna allt utom helt privata saker, t.ex. mina kläder. Formellt ska väl bolaget då räknas av innan jag blir skyldig henne pengar så det kommer inte att bli så mycket pengar. (Det blir också en del skatt om miljonen ska likvideras så kanske ska hon ha 300000 - halva bohaget.) Jag kan inte tänka mig att hon kommer att kräva mig på pengar om vi är överens om skilsmässa.
Scenario 2: Jag vill skilja mig och då kommer jag utan att tveka ge henne de pengar hon har rätt till. (Förmodligen kommer hon att vägra ta emot pengar.)
Scenario 3: Hon vill skilja sig och jag kan absolut inte tänka mig att hon kommer att kräva mig på pengar om skilsmässan är på hennes initiativ.
Så i den ekonomiska och känslomässiga situation jag är i är äktenskapsförord inte nödvändigt.
Jag tror du missförstår min syn på äktenskap. Jag håller äktenskapet heligt, och det är inte i konflikt med att vi har en beredskap för att det inte varar. Att ha en “religiös” syn på äktenskapet är inte detsamma som att låtsas som att skilsmässor inte kan hända trots de bästa intentioner. Jag håller också livet heligt, men vi har ändå ett detaljerat dokument som heter “Döden” som innehåller information som underlättar om någon av oss plötsligt kilar runt hörnet.
Fair enough. Vet inte om döden är en bra liknelse dock, den är ju ofrånkomlig. Man kan liksom inte lova någon att man inte kommer att dö.
Vad jag menar med en religiös syn är att man på allvar lovar och svär på allt som är heligt. Givetvis kan man bryta ett sådant löfte, och jag tror att Gud förlåter en! Men att förbereda sig för att bryta ett sådant löfte framstår återigen för mig som något underligt. Särskilt om motiveringen är att man inte vill förlora pengar (vilket jag antar är den enda poängen med ett äktenskapsförord, men blir gärna rättad om jag har fel).
Vi kanske har nått rock bottom. Som sagt, vill inte trampa folk med äktenskapsförord på tårna. Det kan vara en bra idé i många sammanhang.
Tack för en bra diskussion som jag är lite sent in i. Jag tycker väldigt mycket om kommentaren:
Särskilt när jag nu är i åldern (40-ish) då många skiljer sig. Det är rätt många situationer som har blivit ganska otrevliga. Tyvärr. Tänkte även på bloggrannen Cornucopias lite annorlunda anslag:
I alla fall, fyra av tio äktenskap slutar i skilsmässa. Med det kan du förlora 50% av ditt kapital i bodelningen. Är du egen företagare kan du dessutom förlora 50% av ditt företag, då det räknas som en tillgång i bodelningen, till skillnad mot en utbildning och karriär som anställd som inte behöver delas.
Din bästa investering är således att vårda ditt äktenskap för att undvika att bli av med 50% av kapitalet, eller att undvika risken i princip helt genom ett korrekt utformat och hos Skatteverket registrerat äktenskapsförord . Skulle du ta en fyrtioprocentig risk att förlora 50% av ditt kapital?
Många silar mygg och sväljer kameler när det gäller risker och investeringar. En skilsmässa är inget misslyckande, utan tvärt om väldigt vanligt. Det enda som är säkrare i ett äktenskap är döden.
Från artikeln:
Ett sista perspektiv på att det är mycket misslyckande med 50 % skilsmässo-frekvens i Sverige. Jag tror faktiskt man kan se det som en framgång. I Sverige är det möjligt att skilja sig om förhållande inte fungerar och gå vidare. Det är ju inte möjligt i många andra länder.
Sedan får man hålla i åtanke, det som en 55-årig man inledde en kurs i personlig utveckling som jag var på. Frågan var: ”Varför är du här?” och hans svar var:
Nu har jag skiljt mig för tredje gången. Jag har haft samma problem med alla tre kvinnorna. Så nu tänker jag att det kanske inte handlar om dem…
Ett äktenskapsförord kan vara väldigt oromantiskt och “litar du inte på mig, varför skulle vi behöva skriva ett sådant vi ska ju vara tillsammans hela livet” kontrakt men när din käraste har hitta ten annan, varit väldigt otrogen och nu tar hen hälften av allt som är ditt och ska nu få använda det med sin nya käraste. Dem köper den där båten eller bilen som ni alltid har pratat om att skaffa men för dina pengar… NEJ TACK alla dagar i veckan!
Jag och sambon är väldigt lyckliga idag (i och med att vi inte är gista så har vi inte skrivit något äktenskapsförord men ett samboavtal). Jag har dock BETYDLIGT mer pengar än henne och kanske därför som jag tänker så här men hon är också medveten om detta och är fullt med på noterna.
Givetvis kan detta hända, men jag skulle personligen inte ta höjd för ett sådant scenario. Om man ska vara riktigt förebyggande så borde min tjej sova med en kniv under kudden, med tanke på hur många kvinnor som misshandlas av sin partner. Men jag skulle ta rätt illa upp om hon gjorde det.
Tycker Cornus rubrik blir lite missvisande. Per person blir det ju ingen förlust av kapital bara för att man skiljer sig. Man får väl ändå anta att kapitalet inom äktenskapet är bådas till lika stor del…
Intressant att du ser det så. Jag tänker mer att det är förolämpande mot partnerns ekonomiska förmåga och förmåga att bidra till ekonomin.
Jag undrar om det möjligen är könsfördomar som gör att folk i tråden inte tycker att det är snålt att skriva äktenskapsförord för 2 milj. Personligen hade jag blivit direkt putt om nån som kom med två ynka miljoner mer och ville skriva äktenskapsförord. Undrar just hur ni andra i tråden om ni vänder på det skulle reagera i det scenariot?
I min värld krävs det betydligt mer i förmögenhet, eller att man har bolag/egendom som man vill skydda från uppsplittring för att äktenskapsförord skulle kännas schysst och rimligt.
Ber om ursäkt om du tog illa vid dig, det var naturligtvis en hyperbol. Min poäng är att det finns en gräns för vad man rimligtvis bör vara förberedd på.
Om jag istället hade träffat en person som hade haft betydligt mer tillgångar än mig så hade det inte varit konstigt om hen hade velat skriva ett äktenskapsförord, helt förståeligt! Klart man ska få behålla det som är sitt. Bara för att man gifter sig så betyder det inte att man ska dela på allt…
Ska man skriva äktenskapsförord någon gång ska det vara när man är som lyckligast och när risken för skilsmässa är som lägst. Att fundera på saken när det redan börjat knaka i fogarna är lite sent.
Personligen anser jag att det endast är saker som ska gå i arv över flera generationer där det kan vara relevant med äktenskapsförord. Typ fastigheter, värdefulla föremål med affektionsvärde och familjeföretag. Kanske familjeförmögenheter, där är jag kluven. Måste fundera på det själv någon dag i framtiden, men har inte landat i något definitivt.
Det är klart många blir putt om man vill skriva äktenskapsförord, men det löser man enklast genom att helt enkelt inte gifta sig Finns egentligen ingen uppsida.
Men ofta handlar det om att skydda någon slags egendom som gått i arv som man annars hade tvingats sälja. Även om många kan tycka att två miljoner inte är något att höja ögonbrynen över så är den summan för många svår att frambringa utan att behöva sälja av den där fastigheten man absolut inte vill avyttra.
Frågar då rakt ut: du skulle alltså tycka att det var rimligt att din kärlek ville skriva äktenskapsförord pga två miljoner mer än du har, varav en miljon i en lägenhet?
Var är ens två miljoner SÅ mycket pengar idag? Bortre Norrlands inland? Bräkne-hoby?
Finns egentligen ingen uppsida.